Översyn av miljö- och hälsoskyddslagarna

Motion 1985/86:Jo779 Margareta Fogelberg (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo779

Margareta Fogelberg (fp)
Översyn av miljö- och hälsoskyddslagarna

Hälsoskyddslagen av 1983 och den reviderade miljöskyddslagen har varit i
kraft några år och man kan redan nu konstatera, att de inte blev de utmärkta
hjälpmedel man hoppats på.

Avsikten med lagarna var god. Dels skulle naturvården ges en bättre
ställning, dels var det angeläget att få ett verktyg för att kunna komma till
rätta med det som skadar vår hälsa eller omgivande miljö.

Den gamla hälsovårdsstadgans 38 § var heltäckande, eftersom den tog
hänsyn till både hälsa och miljö, med den grundsynen att det som vår miljö
far illa av till slut också drabbar människan. Det stora misstaget med de nya
lagarna ligger i svårigheten att i varje ärende dra en klar gräns mellan vad
som är att hänföra till den ena eller andra lagen. Endast ärenden som berör
hälsoskyddet får handläggas av kommunal förvaltning, medan länsstyrelse
sköter miljöskyddsärenden. För allmänheten blir denna hantering obegriplig.
Samstämmiga rapporter från landets hälsovårdskontor visar att bristerna
med två skilda lagar är så påtagliga att en översyn och en sammanslagning
till en miljö- och hälsoskyddslag vore mest logisk.

Olika slag av exempelvis lukt, buller och vibrationer kan vara av så ringa
grad att de understiger stipulerade normvärden för att kunna klassas som
sanitär olägenhet. För den enskilda människan kan långvariga störningar
av nämnda slag leda till sömnlöshet och psykiska besvär. Någon hjälp genom
krav på åtgärder kan inte den kommunala myndigheten ge. Länsstyrelsen
kan, med stöd av 39 § miljöskyddslagen, möjligen ge vissa rekommendationer
till den som orsakat störningen.

Kontrollavgifter motverkar syftet att nå goda resultat

Mot det tidigare sagda kan anföras att det numera står kommunerna fritt att
också ta över miljöskyddstillsynen och därmed kunna använda sig av miljöskyddslagen.
Som kompensation för utökade arbetsuppgifter skulle kommunerna
inte bara få lov till utan också vara tvungna att ta ut en tillsynsavgift.

För att åstadkomma verkningsfulla åtgärder mot miljöstörande verksamhet
är det angeläget att skapa ett förtroende mellan exempelvis industri eller
jordbruk och tillsynsmyndighet. Avgifter vid varje rådgivningstillfälle eller
besök för kontroll har rakt motsatt verkan. Bättre vore att vid tillståndsgivningen
ta ut en engångsavgift. En del kommuner har redan nu en viss tillsyn
som man frivilligt tagit på sig. Risken att kommunerna mer och mer kom

mer att göra sig skyldiga till lagtrots är uppenbar. Obenägenheten att formellt
ta över miljöskyddstillsynen är stor, eftersom man av tidigare nämnda
skäl inte vill ta ut någon avgift.

Svårigheterna kan lätt förstås, om man tar ett jordbruk som exempel.
Tillsyn enligt olika lagar som berör djurhållning, hälsoskydd och miljöskydd
utövas lämpligen vid ett och samma tillfälle. När inspektören avslutat
de både förstnämnda, är det dags att slå på tiduret. Från och med detta
moment skall inspektionen betalas av jordbrukaren. Var och en begriper att
denna styckevisa hantering inte främjar goda relationer mellan myndigheten
och den som står under tillsyn. Listan över dagliga svårigheter att sortera
ärenden efter rätt lagstiftning skulle kunna göras lång. Det allvarligaste
är dock att de förbättringar som skulle kunna göras uteblir på grund av
formella hinder.

Miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen såväl som förordningen om avgifter
för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen är mogna för en
revidering.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer jag

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av miljö- och hälsoskyddslagarna.

Stockholm den 27 januari 1986
Margareta Fogelberg (fp)

Mot. 1985/86
Jo779

6