Översyn av lagen om bevakningsföretag

Motion 1984/85:765 Per Olof Håkansson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

5

Motion

1984/85:765

Per Olof Håkansson

Översyn av lagen om bevakningsföretag

Gällande bestämmelser

Enligt lagen (1974:191, omtryckt 1980:588) om bevakningsföretag avses
med sådant företag den som yrkesmässigt åtar sig att för annans räkning
bevaka fastighet, anläggning, viss verksamhet, offentlig tillställning eller
något annat sådant eller också att bevaka enskild person för dennes skydd.
För att ett bevakningsföretag skall få bedriva verksamhet av den art som nu
nämnts krävs auktorisation. Lagen gäller dock inte bevakning som utförs av
statlig eller kommunal myndighet. Den gäller inte heller när en enskild
person utför bevakning på uppdrag som myndighet har meddelat honom med
stöd av lag. Det sistnämnda undantaget omfattar bl. a. ordningsvaktsverksamhet
- enligt lagen (1980:578) om ordningsvakter - på frilansbasis.

Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets
ledning har sitt säte. Denna länsstyrelse är också tillsynsmyndighet.
Auktorisation får beviljas endast om det kan antas att verksamheten dels blir
bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse
med god sed inom branschen, dels inte kommer att få en från allmän
synpunkt olämplig riktning. All personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag
skall vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad,
medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställning i ett sådant
företag. Detsamma gäller föreståndaren för verksamheten och ledamöterna i
företagets styrelse.

I övrigt finns bestämmelser om bl. a. inspektionsrätt för länsstyrelsen, om
rätt för länsstyrelsen att förelägga ett auktoriserat bevakningsföretag att
vidta rättelser etc. och om återkallelse av auktorisation. Kompletterande
bestämmelser finns i bevakningsföretagskungörelsen (1974:462, ändrad
1980:595).

Förarbeten m. m.

Lagen (1974:191) om bevakningsföretag ersatte en tidigare kungörelse
(1951:640) om auktorisation av enskilda bevakningsföretag, vilken innehöll
regler om frivillig auktorisation. Förslag till denna lag framlades i proposition
1974:39, vilken inte föranledde några motioner eller andra kommentarer vid
riksdagsbehandlingen.

I propositionen anförde föredragande statsrådet bl. a. (s. 36 f.): Enligt min
mening bör därför auktorisation krävas för varje fysisk eller juridisk person
som yrkesmässigt utför viss bevakningsuppgift åt annan.

Mot. 1984/85:765

6

Vad särskilt gäller enskilda personers verksamhet på detta område så kan
det naturligtvis inte komma i fråga att kräva auktorisation i samtliga fall då
någon åtar sig att mot ersättning utföra en bevakningsuppgift för annans
räkning. Jag tänker här bl. a. på sådana bevaknings- och tillsynsuppdrag som
någon utför under t. ex. en fastighetsägares eller rörelseidkares tillfälliga
bortovaro. Det avgörande kriteriet för gränsdragningen blir här om
verksamheten kan betecknas som ”yrkesmässig”. I den mån det därvid är
fråga om någon som utför bevakningsuppgifter vid sidan av annat arbete eller
annan sysselsättning torde denna förutsättning endast kunna anses infriad i
fall då det rör sig om verksamhet av en icke obetydlig omfattning.

I specialmotiveringen till 1 § tillädes bl. a. (s. 48):

Den i lagtexten intagna förutsättningen ”för annans räkning” innebär att
sådan bevakningsverksamhet som organiseras inom ett företag och som
endast avser eget skydd inte omfattas av lagen. Däremot blir lagen tillämplig i
fall då bevakningsverksamheten ombesörjs av ett av uppdragsgivaren helägt
företag. Detta gäller oavsett om ägaren är den enda kunden eller ej.

Den ursprungliga definitionen av bevakningsföretag ändrades år 1980 med
giltighet från årsskiftet 1980-1981 (prop. 1979/80:122, JuU 1979/80:44). Det
hade tidigare talats om åtagande att ”utföra viss bevakningsuppgift”. Genom
ändringen infördes i stället den uppräkning av funktioner som framgår av
referatet i föregående avsnitt. Ändringen hängde samman med införandet av
den nya lagen om ordningsvakter.

Väktarens befogenheter m. m.

Den som är godkänd för anställning i ett auktoriserat bevakningsföretag
och som har till uppgift att utföra bevakningstjänst kallas väktare.

En väktare åtnjuter det skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken. Det
innebär att våld eller hot om våld mot en väktare i hans tjänsteutövning
bestraffas enligt de strängare straffbestämmelser som gäller för förgripelser
mot tjänstemän i myndighetsutövning. En väktare har inte andra befogenheter
än vilken medborgare som helst när det gäller att ingripa mot andra
personer eller att använda våld för att genomföra arbetsuppgifter. En från
praktisk synpunkt betydelsefull befogenhet är den som enligt 24 kap. 7 §
rättegångsbalken tillkommer envar, nämligen att gripa bl. a. den som
ertappas på bar gärning eller flyende fot när det är fråga om brott som kan
bestraffas med fängelse. För väktare gäller dessutom liksom för andra
medborgare reglerna om nödvärn i brottsbalken.

Bevakningsverksamheten

I Sverige finns drygt 100 bevakningsföretag. Av dessa har ett fåtal fler än 50
anställda. Antalet anställda totalt i bevakningsföretag kan uppskattas till fler

Mot. 1984/85:765

7

än 10 000 personer eller omräknat till årsanställda omkring 8 000.

Omfattningen av bevakningsverksamheten i Sverige är dock betydligt
större. Utöver de ovan angivna drygt 100 företagen som omfattas av
bevakningslagen bl. a. därför att de yrkesmässigt åtar sig att för annans
räkning utföra bevakning, finns en omfattande bevakningsverksamhet,
organiserad inom ett företag och som endast avser detta företags eget
skydd.

Motiveringar för en översyn

Bevakningslagens primära syfte är således att reglera förhållandet mellan
säljare och köpare. Lagen har i allt väsentligt givits en inriktning på att skapa
trygghet för bevakningsföretagens kunder. Den som anlitar ett sådant
företag skall genom samhällets kontroll få viss garanti för att företaget kan
fullgöra sin uppgift på ett seriöst sätt och att dess personal uppfyller vissa
krav.

Den gällande ordningen kan på goda grunder kritiseras. Bevakningslagen
borde inte enbart vara ett instrument som skall reglera förhållandet mellan
beställaren - entreprenören - utan även gentemot tredje man. Bevakningsuppdraget
är i allmänhet generellt, dvs. omfattar alla. Bevakningsuppgiften
omfattar således ”allmänheten” och mot den bakgrunden är det inte rimligt
att ”egenregiverksamhet” skall vara undantagen. Av samma skäl är det
undantag som i dag gäller för bevakning som utförs av kommunal myndighet
också olämpligt. De ställda kraven på kompetens m. m. bör därför ges en
generell räckvidd och omfatta all bevakningsverksamhet.

Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län företagets ledning
har sitt säte. Denna länsstyrelse svarar sedan även för tillsynen av företaget.
Detta innebär förhållanden som, främst vad avser tillsynen, inte medverkar
till en enhetlig och likartad handläggning. Det kan konstateras att
tillsynsverksamheten såsom den i dag utförs också är mycket varierad, såväl
till innehåll som till effektivitet, mellan de olika aktörerna. Verksamheten är
dessutom svår att överblicka.

Det finns ytterligare skäl för varför en översyn bör göras. Verksamheten
inom bevakningsföretagen ändrar karaktär. Den personella bevakningen,
ronderande eller fast, minskar medan användningen av en alltmer avancerad
teknik ökar. I verksamheten integreras alltmer olika tjänster av allmän
servicekaraktär utöver att mera närliggande verksamheter som t. ex.
installation av larm, larmöverföring och behandling av dessa utförs. Det
senare är exempel på verksamheter som är reglerade i annan lagstiftning som
till sin strukturella uppbyggnad inte harmoniserar med bevakningslagens. En
samordning borde komma till stånd.

Lagen om bevakningsföretag eller kungörelsen om bevakningsföretag
innehåller inga närmare bestämmelser om väktarutbildning. Det är i stället
rikspolisstyrelsens föreskrifter som gäller. Målet för utbildningen samman

Mot. 1984/85:765

8

fattas på följande sätt. Utbildningen avser att bibringa eleverna kunskaper
>ch färdigheter för att kunna utföra bevakningstjänst som godkänd väktare
anställd vid auktoriserat bevakningsföretag. Målsättningen är invändningsfri
men verkligheten är i dålig samklang med denna.

Det är bevakningsföretagen själva som har att svara för att väktaren har
den föreskrivna utbildningen. Grundkursen är f. n. 217 timmar men för den
som skall arbeta som vikarie ställs kraven lägre. För dessa räcker det med att
ha genomgått ett introduktionsavsnitt, som omfattar 44 timmar. Med hänsyn
till branschens omfattning och de mål som lagts fast för verksamheten kan det
ifrågasättas om en utbildning organiserad på detta sätt och med sådana
undantagsregler kan vara till fyllest. En översyn av utbildningens organisation
och innehåll bör därför komma till stånd.

Tystnadsplikten

All personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag, liksom också
föreståndaren för verksamheten och styrelseledamot, skall vara godkänd
med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet och lämplighet i
övrigt.

Tystnadsplikten för dessa regleras på olika sätt. För merparten av de
anställda genom kollektivavtal, exempelvis genom avtalet mellan Svenska
transportarbetareförbundet och Svenska arbetsgivareföreningen. För vissa
kategorier inom bevakningsföretagen är tystnadsplikten offentligt rättsligt
reglerad. 11, ex. lag om ordningsvakter (SFS 1980:578) anges att dessa, av
polisen förordnade medarbetare, har sådan tystnadsplikt. Skyddsvakter har
tystnadsplikt enligt lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
(SFS 1940:358).

Regleringen av tysnadsplikten är således icke heltäckande, och vidare är
den olika grundad med hänsyn till vilka arbetsuppgifter som utförs.

Enligt min mening bör tystnadsplikten vara offentligt rättsligt reglerad. En
i lag sådan ålagd tystnadsplikt bör avse samtliga. Utgångspunkten för en
sådan lagstiftning bör kunna vara den offentligt rättsligt reglerade tystnadsplikten
som nyligen genom lag (SFS 1981:1104) om verksamheten hos vissa
regionala alarmeringscentraler ålagts medarbetare i Alarmerings AB,
proposition 1981/82:24.

Förslag

Inte minst dessa skäl som här redovisats leder fram till att bevakningslagen
m. m. bör bli föremål för en översyn. Det bör ankomma på regeringen att
besluta om i vilken form översynen skall ske.

Mot. 1984/85:765

9

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslår jag därför

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om
bevakningsföretag m. m. i enlighet med vad som anges i
motionen.

Stockholm den 18 januari 1985

P. O. HÅKANSSON (s)