Översyn av jordförvärvslagen
Motion 1985/86:Jo231 Martin Olsson m. fl. (c)
Motion till riksdagen
1985/86: Jo 231
Martin Olsson m. fl. (c)
Översyn av jordförvärvslagen
Trots upprepade krav i riksdagen och den omfattande debatten i olika delar
av vårt land om nödvändigheten av en översyn av jordförvärvslagen har
riksdagens socialistiska majoritet senast den 15 januari i år avvisat kraven
på ett riksdagsuttalande om översyn av lagen och vilken inriktning översynen
främst bör ha.
Vi tar därför åter upp frågan motionsledes och främst vikten av att om
möjligt göra jordförvärvslagen i högre grad till ett verktyg för att få - eller
bevara - en livskraftig landsbygd med tillräckligt befolkningsunderlag för
trivsel, gemenskap och underlag för service.
Svensk landsbygd har alltid bestått av såväl heltids- som olika typer av
deltids- och kombinationsjordbruk. Trots att jordbrukspolitiken alltsedan
1940-talet syftat till att skapa s. k. bärkraftiga enheter är alltjämt majoriteten
av de ca 110000 jordbrukarna deltids- eller kombinationsjordbrukare.
Inkomstundersökningar visar att mer än hälften av jordbrukarfamiljernas
inkomster härrör från annat än lantbruket.
Den hittillsvarande uppdelningen enligt jordförvärvslagen mellan å ena
sidan bärkraftiga, utvecklade eller utvecklingsbara heltidslantbruk och å
andra sidan icke utvecklingsbara lantbruk, alltså de som ej ger en familj full
bärgning, blir allt svårare att upprätthålla. Även bland många brukare av
fastigheter, som på grund av storlek betraktas som bärkraftiga, är det allt
vanligare att en av makarna - eller båda - har hel- eller deltidsarbete
utanför jordbruket. Som en följd av den tekniska utvecklingen och kortare
arbetstid blir detta möjligt för familjer med allt större arealer.
Enligt gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken skall rationaliseringsverksamheten'bedrivas
och i första hand främja uppbyggande och vidmakthållande
av effektiva familjeföretag, som avses ge en familj full sysselsättning
och erforderliga inkomster. För att kunna bygga upp nya bärkraftiga
familjeföretag hindras andra familjer från att få köpa mindre jordbruk
och driva dessa vid sidan av annat förvärvsarbete.
Många ställde stora förhoppningar till att 1977 års riktlinjer för jordbrukspolitiken
och 1979 års jordförvärvslag skulle göra det lättare att få
förvärva mindre, s. k. icke utvecklingsbara, jordbruk - liksom till att
dessa jordbrukspolitiska beslut innebar viktiga förbättringar från allmän
jordbrukssynpunkt. Men enligt vad vi erfarit från olika delar av landet — vi
representerar olika län - och vid kontakter med synnerligen många som
vill slå vakt om landsbygdens intressen, så synes inte lantbruksnämndernas
praxis ha ändrats nämnvärt. Det har alltså inte blivit märkbart lättare
Mot.
1985/86
Jo231-233
1 Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr Jo231-233
att få förvärva mindre jordbruk, möjligen med undantag av de tillstånd som Mot. 1985/86
getts i samband med glesbygdsstöd. Jo231
Framtiden för landsbygden
Hur kommer svensk landsbygd att se ut när rationaliseringspolitiken hunnit
genomföras? Hur ser den ut sedan lantbruksnämnderna någon gång
hunnit pröva ägarskiften på alla fastigheter?
Svaret är att det kommer att bli allt glesare mellan gårdarna och att
befolkningen, mest bestående av heltidsjordbrukande familjer, blir alltför
liten för att ge underlag för service och förutsättningar för trivsel.
Är det en sådan landsbygd vi verkligen vill ha i vårt land? Och skall vi
driva utvecklingen i denna riktning? Statistiska centralbyrån har i en nyss
lämnad rapport visat att vart sjätte jordbruk kommer att försvinna fram till
1995. Detta sker trots att storleksrationaliseringen dock hindras något så
länge vissa släktförvärv är undantagna lantbruksnämndens prövning. Men
skulle strukturutredningens förslag genomföras, bortfaller även barnens
rätt att förvärva, om strukturplanen fastställs. Dessutom föreslår denna
utredning begränsning av rätten för syskon att överta en fastighet tillsammans.
Aktuella utredningsförslag avser alltså att påskynda utvecklingen mot
allt färre gårdar på landsbygden och därigenom öka hotet mot landsbygdens
framtid och en framtid för småjordbrukarfamiljer.
Både heltids- och deltidsjordbruk behövs
För att få eller behålla en tillräckligt stor befolkning på landsbygden
behövs även i framtiden både heltids- och deltidsjordbrukande familjer
samt människor som bor där och helt ägnar sig åt annat arbete i bygden
eller pendlar till större eller mindre tätorter.
Endast med en sådan struktur på landsbygden får vi tillräckligt befolkningsunderlag
för skolor, affärer, kommunikationer och annan service.
Denna struktur är därför förutsättningen för trivsel och gemenskap och
därigenom för socialt väl fungerande boendemiljöer på landsbygden. De
s. k. bärkraftiga lantbruksenheterna är grunden såväl för vår livsmedelsproduktion
som för landsbygden. Men vid sidan av dessa enheter måste
det enligt vår mening även i framtiden finnas utrymme för mindre enheter.
Många yngre familjer vill etablera sig på landsbygden på ett mindre
jordbruk, som de kanske vill utveckla eller som de avser att driva som
deltidsjordbruk på lång sikt. För många är boendet och verksamheten på
ett deltidsjordbruk en miljö som de mycket gärna vill leva i och låta sina
barn växa upp i. Inom ramen för valfriheten är det viktigt att sådana
familjers önskemål kan tillgodoses. Utan tvivel tillför deltidsjordbrukarfamiljer
sin bygd resurser utöver vad jord och skog kan ge underlag för.
Köpkraften på landsbygden ökar därigenom. Kraven på samhälleligt stöd
till de mindre enheterna torde också vara minimala.
Ett annat förhållande som talar för att det mindre jordbruket har en
speciell plats i vår moderna tid är strävandena efter miljöriktiga, kemikalie- 2
fria och kanske även på andra sätt alternativa odlingsformer. Det är driftin- Mot. 1985/86
riktningar som åtminstone i inledningsskedet passar särskilt väl för det Jo231
mindre jordbruket och som deltidsjordbrukare, som inte är lika beroende
av det kortsiktiga ekonomiska utfallet, kan ha lättare att pröva och utveckla
än de större jordbrukarna.
Jordförvärvslagen bör ses över
I interpellationssvar till undertecknad Olsson den 19 november 1985 uppgavjordbruksministern
att mot bakgrund av strukturutredningen och dödsboutredningen
och med hänsyn till de erfarenheter som föreligger bör
behovet av en översyn av jordförvärvslagen övervägas. Några löften om
att denna översyn skulle syfta till att göra det lättare att förvärva mindre
jordbruk gavs inte av jordbruksministern och gavs inte heller i riksdagsdebatten
den 15 januari i år om vår och övrigas fjolårsmotioner med detta
krav. I budgetpropositionen sägs inget om någon förestående översyn av
jordförvärvslagen.
Kommer strukturutredningens förslag att vara en utgångspunkt för en
översyn av jordförvärvslagen kan det medföra att utredningsarbetet går i
helt annan riktning än de strävanden vi här ger uttryck för och som
synnerligen många som slår vakt om landsbygden arbetar för.
Vi anser att en översyn av jordförvärvslagen snarast bör företas och
förslag till ändringar framläggas med hänsyn till vunna erfarenheter och
den aktuella och beräknade samt önskvärda utvecklingen inom jordbruket
och på landsbygden.
För det första vill vi fastslå att vi är övertygade om att det även i
framtiden behövs en jordförvärvslag för att tillgodose både samhällets
strävanden och enskilda människors önskemål.
Eftersom vi särskilt vill slå vakt om att få tillräckligt befolkningsunderlag
på landsbygden måste storleksrationaliseringskriteriet vägas mot vad som
är en önskvärd utveckling för bygden och strävan efter att - om möjligt tillgodose
människors önskemål att etablera sig på landsbygden på mindre
jordbruk.
Vilka fastigheter som är ”utvecklingsbara” eller ”icke utvecklingsbara”
bör för framtiden inte endast få avgöras av lantbruksnämnderna utan i
högre grad av den som vill bosätta sig på och tror på en framtid för sig och
sin familj på denna gård.
Vår strävan är självklart inte att förhindra att det byggs upp och vidmakthålls
bärkraftiga enheter som avses ge en familj full sysselsättning och
tillräckliga inkomster. Men förutom nuvarande strävanden måste det även
som viktiga målsättningar anges att slå vakt om intresset att ha tillräckligt
befolkningsunderlag i en bygd och att stimulera till bosättning. Vid sidan
av de s. k. bärkraftiga enheterna skall även för framtiden få finnas mindre
jordbruk. De olika förutsättningarna i olika bygder måste även beaktas i
större utsträckning.
En allsidig sammanvägning av olika synpunkter, strävanden och intressen
måste självklart göras vid bedömning av varje tillståndsärende. Liksom
vid förvärv av övriga jordbruksfastigheter skall spekulation om möj- 3
ligt förhindras. I de fall då förvärvstillstånd bör förenas med krav på
bosättning på fastigheten, bör detta ske på samma grunder som när det
gäller s. k. utvecklingsbara fastigheter, eftersom strävan skall vara att öka
boendet på landsbygden.
Prisprövningen infördes i 1979 års jordförvärvslag mot bakgrund av
1970-talets förhållande med oroande prisutveckling på jordbruksfastigheter.
Under översynen bör prisprövningen utvärderas, särskilt mot bakgrund
av att flera exempel påtalats där den lett till föga rimliga resultat för
jordbrukare som lagt ned tid, kraft och pengar på fastigheten under ett
strävsamt liv och självklart har ett intresse och en rätt att få för honom
skälig köpeskilling när han skall avyttra.
1979 infördes i jordförvärvslagen kravet på förvärvstillstånd för alla
släktingars förvärv med undantag endast för make och barn. För alla som
är angelägna om att den fastighet som de själva och kanske deras förfäder
ägt och brukat skall gå vidare till kommande generationer i släkten - även
om fastigheten är ett mindre jordbruk - upplevs de nuvarande reglerna
som ett hot. Detta försöker man ofta att skydda sig emot genom att
överlåta gården till mer än ett av barnen, så att det är säkrare att någon av
dem och deras barn kan fortsätta att ha gården utan att det skall underkastas
lantbruksnämndens prövning.
Eftersom begränsningarna i arvsberättigade släktingars förvärvsrätt ofta
ifrågasätts och eftersom reglerna tillkom mot bakgrund av den speciella
situationen inom jordbruksnäringen under 1970-talet bör enligt vår mening
även denna fråga analyseras och utvärderas av en kommande utredning
från bl. a. rättsliga, allmänna och jordbrukspolitiska synpunkter.
I många bygder är det nu på grund av åldersstruktur och svag ekonomi
inom jordbruket risk för att ingen vill fortsätta att driva jordbruk. Även
sådana problem och vikten av att om möjligt behålla alla jordbruksbygder
bör beaktas vid en översyn.
I Danmark genomförs nu lättnader i förvärvslagstiftningen i vad gäller
mindre fastigheter. Erfarenheterna från Danmark bör kunna vara av värde
även för vårt land.
Om inte starka samhällsintressen talar däremot bör inom jordbruksområdet
liksom i övrigt i vårt samhälle enskilda människors önskemål om
möjligt tillgodoses. För detta talar överväganden om lättnader i förvärvsreglema
för dem som vill förvärva och bosätta sig på mindre fastigheter.
Med hänsyn till att regeringen inte gett några som helst utfästelser att en
eventuell översyn av jordförvärvslagen skall ha den nämnda i korthet
angivna inriktningen bör riksdagen hos regeringen begära att en översyn
företas i denna riktning och förslag till ändringar eller kompletteringar
framläggs.
Mot. 1985/86
Jo231
4
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en parlamentarisk
utredning tillsätts för översyn av jordförvärvslagen för att bl. a.
stärka förutsättningarna för förvärv och innehav av mindre jordbruk
i syfte att verka för en levande landsbygd och ökat tillgodoseende av
människors önskemål att etablera sig på landsbygden.
Stockholm den 24 januari 1986
Martin Olsson (c)
Rune Gustavsson (c) Pär Granstedt (c)
Jan Hyttring (c) Marianne Karlsson (c)
Elving Andersson (c) Birgitta Hambraeus (c)
Ingvar Karlsson (c) Marianne Andersson (c)
i Bengtsfors
Mot. 1985/86
Jo231
5
Övrigt om motionen
Intressenter
