Översvämningarna av Vänern hösten och vintern 2000

Motion 2001/02:Fö221 av Lars Elinderson och Lars Hjertén (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översvämningarna av Vänern hösten och vintern 2000.

Motivering

I samband med de omfattande översvämningarna av Vänern under hösten och vintern 2000 drabbades såväl privatpersoner, näringsidkare som kommuner av skador. Enligt LRF fick ett 100-tal jordbrukare runt Vänern omfattande skador på mark och markanläggningar. Därtill kommer skogsbrukare, fiskare, småbåtshamnar, bryggor, småhus och fritidshus etc.

I efterhand kan man konstatera att de nu gällande vattendomarna för Vänern med tillflöden är otidsenliga och otillräckliga för att möta de förändringar i klimat och nederbördsmängder som skett under senare år. När vattendomen för Vänern skevs räknade man bl a med en frusen period från nov/dec till snösmältningen. Under senare år har vi inte haft denna frusna period.

Skador av det slag och den omfattning som översvämningarna medförde ersätts enbart till viss del av försäkringar. Därför finns möjligheter för staten att träda in och helt eller delvis täcka vissa kostnader.

Ersättning till kommuner

För stöd till kommuner för kostnader till följd av översvämningarna under sommaren och hösten 2000 har staten reserverat 100 miljoner kronor. Medlen tas av anslag 91:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

De kommuner som drabbades av översvämningar under sommaren 2000 uppmanades att senast den 1 november 2000 ansöka om bidrag hos regeringen. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

Regeringen fattade den 21 december 2000 beslut om ersättning till de kommuner som drabbades hårt av förra sommarens översvämningar. Beslut togs om att 15 kommuner sammantaget får 49 140 000 kronor av staten för merkostnader till följd av översvämningarna. Ersättningarna gäller kostnader som inte täcks av försäkring. Stödet gäller enbart kommuner.

Regeringen beviljade även bidrag för återställande av Dalslands kanal efter förra höstens översvämningar. Det är de tre kommunerna Bengtsfors, Mellerud och Årjäng som sammantaget fått 16 miljoner kronor. Med motiveringen att kanalen betyder mycket för turistnäringen och dessutom har kulturhistoriska värden och är av nationellt intresse bedömde regeringen att staten ska vara med och bidra till arbetet med att återställa kanalen.

Hittills har således 65 miljoner kronor betalats ut. Ytterligare stöd kan aktualiseras, men enligt uppgift i senaste budgetpropositionen går det ännu inte att bedöma storleken på dessa stöd.

Regeringen väntar med beslut om ersättning till följd av räddningstjänstkostnader tills Statens räddningsverk har fattat beslut om ansökningar från de aktuella kommunerna.

Ingen ersättning till enskilda från kommunerna

De berörda kommunerna får med hänvisning till kommunallagen inte ersätta enskilda eller enskilda näringsidkare för skador på grund av t ex naturkatastrof. I kommunernas grundläggande kompetens enligt 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) ligger ett principiellt förbud mot att ge understöd åt enskilda eller till enskilda näringsidkare. Undantag från förbudet finns i viss speciallagstiftning, t.ex. socialtjänstlagen.

I 2 kap. 8 § kommunallagen regleras kommunernas kompetens i näringslivsfrågor. Av denna paragraf följer att kommunen får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen. Individuellt riktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara om det finns synnerliga skäl för det.

Staten har ersatt enskilda vid tidigare naturkatastrofer

I november 1977 inträffade ett större lerskred i Tuve. Skredet började med en spricka i Tuve Kyrkväg varefter delar av vägen jämte ett stort sammanhängande område gled ned mot Kvillebäckens dalgång. I sin sista fas utbredde sig skredet bakåt och åt sidorna och kom att omfatta ett 27 hektar stort område. Vid skredet omkom nio personer, 436 personer blev hemlösa och 65 bostäder förstördes. Liknande skred inträffade i Surte 1950 och i Göta 1957.

När det gäller ersättning direkt till enskilda övertog staten ansvaret gentemot fastighetsägarna för de bostadsfastigheter inom skredriskområdet som inte blev inlösta av försäkringsgivarna. Statens ansvar omfattade ersättning för skador på byggnader till följd av jordskredet den 30 november 1977 som inträffade före den 1 juli 1978 och som vid denna tidpunkt inte var kända för berörd försäkringsgivare eller länsstyrelsen.

Översvämningarna är jämförbara med lerskredet i Tuve

Lerskredet i Tuve var en av de allvarligaste naturkatastrofer som drabbat Sverige under modern tid. Översvämningarna i Vänern är inte jämförbara, vare sig när det gäller omfattningen av skadorna eller konsekvenserna för enskilda. Ändå är beslutet att staten skulle träda in och ersätta de enskilda drabbade för kostnader som blev följden av skredet principiellt viktigt, och skälen kan enligt vår uppfattning mycket väl tillämpas också i fallet med översvämningarna av Vänern hösten och vintern 2000.

Statens beslut att direkt ersätta enskilda drabbade av Tuveskredet innebar att staten tog på sig ansvaret för att de geologiska/geotekniska förhållandena inte hade klarlagts, så att de drabbade haft möjlighet att förebygga eller förhindra katastrofen.

Översvämningarna av Vänern berodde i huvudsak på föråldrade vattendomar i kombination med extrema klimat/väderförändringar, möjligen också i kombination med att en missbedömning av behovet av avtappning av Vänern under sensommaren 2000. Vi anser därför att staten, på liknande sätt som i Tuvefallet, skall ta sitt ekonomiska ansvar för de följder översvämningarna i Vänern fick för enskilda och enskilda företag.

Stockholm den 4 oktober 2001
Lars Elinderson (m)	Lars Hjertén (m)