Osedda flickor

Motion 2004/05:So266 av Jörgen Johansson och Birgitta Carlsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mer aktivt följa trendbrott hos unga i syfte att skapa ett "mjukare" samhälle.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att öka forskningen kring företeelsen "osedda flickor".

Motivering

Attitydförändringar i unga människors beteenden skall noggrant analyseras. Alltför många unga anammar tyvärr negativa strömningar i samhället av anledningar som bör analyseras. Samhällets snabba och ständiga förändring kräver en än snabbare vaksamhet på negativa tendenser för att motverka förråade attityder. Detta bör ges regeringen till känna.

Ett antal mordbränder där tonårsflickor befunnits skyldiga har under året skett på olika platser i landet. Företeelsen är ett trendbrott och ett symptom på svåra störningar bland flickor. Ofta är det barn som kommer från splittrade hem; de har problem i skolan och ofta hoppar de av utbildningen. Forskare, vid Lunds universitet, hävdar att bakgrunden är att flickorna inte blir sedda eller blir negativt sedda. Skälen är såväl sociala som personlighetspsykologiska. Likheten med anorexi är uppenbar.

Barn som mår dåligt på mellanstadiet snattar och klottrar. I och med att ökningen ocksåär framträdande bland flickor talar man i dessa fall om att flickorna antagit ett s k pojkbrottsligt beteende. För dessa grupper blir brotten allt tyngre när de blir äldre. Den kända ödeläggelse som i samhället sker via brand skapas enligt Räddningsverket till 60 procent av barn och tonåringar. Förmodligen finns orsakssamband med sjukdomen pyromani. Dessa indelas, enligt rättspsykiatrin, vanligtvis i tre grupper nämligen

1 personer med tvångstankar,

2 personlighetsstörda som söker hämnd eller uppmärksamhet,

3 utvecklingsstörda eller personer med autism som har ett behov av att skaffa makt.

Grupperingen visar en bild där bakgrunden till den ökande brottsligheten med tonårsflickor, på det här området, inte är känd. Gemensamt för de drabbade flickorna är dels att de antagit ett pojkbrottsligt beteende, dels att de har ett dåligt självförtroende och en mörk syn på framtiden. Då företeelsen med de "osedda flickorna" är ny och tyder på en frustration från dessa flickor, i likhet med självstympning, är forskning på området nödvändig. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 20 september 2004
Jörgen Johansson (c)	Birgitta Carlsson (c)