om vittnesersättningen

Motion 1978/79:1177 av Britta Hammarbacken m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:1177

av Britta Hammarbacken m. fl.
om vittnesersättningen

Bestämmelse om vittnesersättning återfinns i 3 kap. §§ 24-25 i rättegångsbalken
samt i vittnesersättningskungörelsen (1973:262). Ersättning utgår dels
för kostnader i samband med resa och uppehälle, dels för tidspillan. Vem som
skall utge vittnesersättningen och storleken av densamma bestäms av rätten i
särskilt beslut omedelbart efter vittnesmålet. Har vittnet inkallats på yrkande
av enskild part ankommer kostnaden på denna, vare sig det är fråga om ett
tvistemål eller brottmål. Är det däremot åklagaren som yrkat att vittnet skall
höras eller har detta kallats av rätten ex officio utgår ersättning av allmänna
medel.

Reglerna om vittnesersättning avser endast vem som direkt skall ersätta
vittnet dess kostnader. Vem som slutgiltigt skall svara härför, är en fråga om
rättegångskostnad, varom besked sedermera ges i domen.

Ersättning för resa utgår enligt de grunder som gäller för statstjänsteman
för resa inom landet. När det gäller traktamente utgår detta med högst 35 kr.
per dag eller, om den som har kallats har utgift för nattlogi eller andra
särskilda omständigheter föreligger, till högst 75 kr. om dagen. Dessa belopp
föreslås nu höjda till 50 resp. 100 kr. per dag. Enligt vår uppfattning är det
naturligt att rese- och traktamentsersättning utgår enligt det statliga resereglemente!.

För tidspillan är ersättningsbeloppet maximerat till 100 kr. per dag. I årets
budgetproposition föreslås att detta belopp skall höjas till 125 kr. fr. o. m. den
1 juli 1979.

Ersättning utgår om det kan antas att vittnet går miste om en inkomst eller
på annat sätt lider ekonomisk förlust. Denna bestämmelse tolkas i allmänhet
så, att ersättning endast utbetalas om vederbörande får ett bortfall i kontanta
inkomster genom att han åsamkas löneavdrag eller motsvarande. Om vittnet
däremot har svårighet bevisa ett inkomstbortfall på grund av fritt yrke e. d.
(försäljare, konstnärer, egenföretagare m. fl.) torde ersättning för tidspillan
sällan beviljas.

Enligt vår mening är det olyckligt att bestämmelserna om ersättning till
vittnen är utformade på detta sätt. Förutom de orättvisor som uppenbarligen
kan förekomma mellan olika person kategorier kan risk finnas att bedömningen
och tolkningen av bestämmelserna kan växla mellan olika domstolar.
Vi anser också att samhället mer bör värdesätta vittnes insats vid domstolarna,
då detta medverkar till att stärka rättssäkerheten.

Enligt vår mening borde därför vittnes ersättning för tidspillan utgöra ett
för alla enhetligt grundbelopp.

Mot. 1978/79:1177

9

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av bestämmelserna
för ersättning till vittnen vid domstol i enlighet med
vad som i motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1979
BRITTA HAMMARBACKEN (c)

BERTIL FISKESJÖ (c) SVEN-E. NORDIN (c)

BENGT KINDBOM (c)