Fredagen 20 november klockan 21 till och med söndagen 22 november kommer sidan Lediga jobb och annonserna inte kunna visas på grund av tekniskt arbete. Inga sista datum för ansökningar kommer inträffa under denna period.
om vissa gymnasieskolfrågor
Motion 1980/81:1278 av Stig Alemyr m. fl.
11
Motion
1980/81: 1278
av Stig Alemyr m. fl.
om vissa gymnasieskolfrågor
Gymnasieskolan befinner sig i en svår omställningsperiod beroende på
ungdomskullarnas ökning, den ekonomiska restriktiviteten, det ökade behovet
av samarbete med arbetslivet under gymnasieutbildningen samt en
förändrad inriktning i fördelningen av utbildningsplatser på olika studievägar.
En del av dessa frågor behandlas i en socialdemokratisk partimotion
om insatser för barns och ungdomars levnadsmiljö och uppväxtförhållanden.
Den framtida gymnasieskolan utreds av gymnasieutredningen (U
1976:10). Det är viktigt att de förändringar som nu vidtas inom gymnasieskolan
ligger i linje med utredningens direktiv och inte försvårar detta
utredningsarbete. Av detta skäl beslutade riksdagen (UbU 1980/81:12) att
ge en delvis annan inriktning av de besparingar som regeringen i höstens
besparingsproposition föreslog skulle göras inom gymnasieskolans område.
Försöksverksamhet
Under hela 1970-talet har flera utredningar haft i uppdrag att minska
detaljstyrningen av skolan. Genom SIA-reformen (prop. 1975/76:39, UbU
1975/76: 30) överfördes i väsentlig omfattning ansvar och beslutsrätt till
kommunerna och de enskilda skolorna. För gymnasieskolans del har motsvarande
decentralisering ännu inte ägt rum. Enligt vår uppfattning bör
detta utgöra ett viktigt inslag i kommande reformer av gymnasieskolan.
Enligt nuvarande bestämmelser mäste regeringen t. ex. ge sitt tillstånd till
lokala önskemål om förändringar av gymnasieskolan som innebär avvikelser
från gällande tim- och kursplaner och statsbidragsregler. Detta
kallas för att ”bevilja försöksverksamhet”. Dessa ”försök” anmäls också
för riksdagen.
1 årets budgetproposition (prop. 1980/81: 100 bil. 12 s. 317-319) anger
föredraganden riktlinjer för denna försöksverksamhet som innebär en allmän
återhållsamhet. De många förslag som upptas i SÖ:s petita avslås med
ett enda undantag. Särskilt anmärkningsvärt är att föredraganden inte är
beredd att tillstyrka någon utvidgning av försök med gemensam studiegång
i årskurs 1 och 2 av naturvetenskaplig och fyraårig teknisk linje. Samma
förslag återfanns i budgetpropositionen föregående år. Utbildningsutskottet
anförde emellertid bl. a. att i den hittills redovisade försöksverksamheten
har färre studieavbrott och linjebyten redovisats än på naturvetenskap
Mot. 1980/81:1278
12
lig linje i övrigt (UbU 1979/80:34). De kommuner som anmält intresse för
försöksverksamheten borde enligt utskottets mening medges detta. Dessutom
ansåg utskottet att kommuner som redan bedrivit försök med sådan
gemensam studiegång skulle få möjlighet att utvidga verksamheten. Några
bärande motiv att ändra riksdagens beslut härvidlag anförs inte i årets
budgetproposition.
Det är enligt vår mening värdefullt med lokalt förnyelsearbete som inom
nuvarande kostnadsramar syftar till att bättre uppnå av riksdagen uppställda
mål för utbildningen. Sådana försök bör uppmuntras. Någon generell
restriktivitet till försöksverksamhet bör således enligt vår mening inte
uppställas. Vad som här anförts om försöksverksamhet i gymnasieskolan
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Företagsförlagd utbildning
Under flera år har ungdomskullarna ökat, samtidigt som arbetsmarknaden
i allt mindre grad är beredd att bereda ungdomar arbete. Kraven på
gymnasieskolan att öka antalet platser och bredda och förnya utbildningsutbudet
är därigenom stort. Socialdemokraterna har under en följd av år
lagt fram förslag för att förbättra situationen för ungdomarna. Vi föreslog
t. ex. i en motion 1979 att gymnasieskolan skulle dimensioneras för hela
årskullen 16-åringar samt att kommuner och regionala myndigheter skulle
få ett större inflytande över gymnasieskolorganisationen i syfte att dels öka
platsantalet, dels bättre anpassa utbildningsutbudet till lokala arbetsmarknadsbehov.
Vi föreslog också att lärlingsutbildningen skulle sammanfogas
med övrig gymnasieplanering och att kommunerna skulle få möjlighet att
förhyra utbildningskapacitet i företag m. m. Senare har riksdagen i stort
sett följt dessa förslag.
Regeringens s.k. ungdomsproposition våren 1980 (prop. 1979/80:145)
innebar att möjligheten att vidta arbetsmarknadspolitiska åtgärder kraftigt
beskars utan att utbildningsutbudet kompletterades med åtgärder som
garanterade ungdomarna en kvalitativ utbildning. I den socialdemokratiska
partimotionen (1979/80: 19%) krävdes i stället ett genomarbetat program
för att vidga ungdomarnas utbildningsmöjligheter och för att garantera
de elever som får delar av eller hela sin yrkesutbildning ute i företag eller
institutioner en kvalitativt god utbildning och tillgång till skolans resurser i
olika avseenden. Riksdagen avslog våra yrkanden.
Genom riksdagsbeslutet om den s. k. ungdomspropositionen försattes
kommunerna i ett svårt planeringsläge. Tidigare uppgjorda planer måste
göras om och planering och genomförande av en helt ny verksamhet sättas
i gång, den s.k. yrkesintroduktionen. Detta inslag i propositionen vållade
stora problem, eftersom denna verksamhet skulle inledas utan någon garanti
för att en kvalitativ utbildning kom till stånd i de företag som tog emot
ungdomar. Trots att bidrag skulle utgå till företagen, säkerställdes inte att
Mot. 1980/81:1278
13
ungdomarna skulle få utbildning likvärdig med yrkesutbildning inom gymnasieskolan.
Inte heller klargjordes i propositionen kontakterna med skolan
och elevens rättigheter.
Någon mer omfattande erfarenhet av denna verksamhet har ännu inte
vunnits. Förhoppningsvis har dock kritiken mot regeringsförslaget och
debatten om riskerna med yrkesintroduktionen inneburit att ansvariga
förtroendevalda och skolledningar arbetat ambitiöst för att upprätthålla
kvalitetskrav i utbildningen. I åtskilliga fall har dock kritiken besannats.
Det är enligt vår mening viktigt att denna verksamhet, som bedrivs på
försök, utvärderas så snart som möjligt. SÖ:s uppdrag att före årsskiftet
1981-1982 utvärdera verksamheten får inte försenas.
En annan verksamhet som bygger på nära samverkan mellan skola och
företag/institutioner och på individuell anpassning är de korta, yrkesinriktade
kurser som pågått sedan flera år tillbaka. Regeringen föreslår nu att
dessa kurser i princip avvecklas med vissa särskilda begränsade undantag.
Dessa kurser har i åtskilliga kommuner kommit att utnyttjas på ett
effektivt sätt. Det har därigenom varit möjligt att anpassa utbildningsutbudet
till behoven hos ungdomar som inte sökt till eller kommit in i gymnasieskolan.
Genom dessa kortkurser har många ungdomar stimulerats att
fortsätta i annan gymnasieutbildning bl. a. genom att fylla vakanta platser.
Enligt vår mening skulle det vara olyckligt att nu avveckla denna utbildningsmöjlighet.
Samtidigt är vi medvetna om att många svagheter är förknippade
med dessa kurser liksom med annan utbildning som ligger utanför
de reguljära linjerna och specialkurserna. Vi anse att regeringen bör
uppdra åt SÖ att göra en samlad utvärdering av kortkurs verksamheten.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.
I avvaktan på denna utvärdering liksom utvärderingen av försöket med
yrkesintroduktion och introduktionsprogram bör de korta yrkesinriktade
kurserna finnas kvar. Riksdagen bör därför med ett särskilt uttalande ange
att s. k. korta, yrkesinriktade kurser får anordnas inom gymnasieskolans
s. k. lilla ram. Skulle ramen visa sig för begränsad har regeringen möjlighet
att genom särskilt beslut utvidga densamma.
Redan nu bör dock vissa förbättringar av företagsförlagd utbildning
kunna genomföras. I flera motioner har vi tidigare framhållit att utbildning
på arbetsplatser måste ha tillräcklig bredd, dvs. moment från yrkeslivets
olika delar måste ingå. Utbildningen får inte heller snävt inriktas på det
aktuella företagets produktion med dess specifika maskiner och produktionsprocesser.
Den studerande skall ges allmän information om yrkesområdet
liksom om facklig organisation. Handledare på arbetsplatsen skall
genom erfarenhet eller utbildning ha skaffat sig kunskaper om utbildningens
mål och innehåll och om anknytningen till elevens skola.
För att fungera väl måste utbildning som är förlagd till företag vara en
angelägenhet för skolan, arbetsgivare och arbetstagarorganisation. Vi kan
inte acceptera att utbildning förläggs till företag utan att berörd facklig
Mot. 1980/81:1278
14
organisation ges inflytande över denna. Företagsförlagd utbildning kräver
därför överenskommelse mellan tre parter: skola, arbetsgivare och facklig
organisation. Vad sorn här anförts om den företagsförlagda utbildningen
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi fäster stor vikt vid att kontakterna mellan skola och arbetsplats
fungerar väl. Genom dessa kontakter manifesteras skolans ansvar också
för elever som får sin utbildning på en arbetsplats. Det ger också arbetsplatsen
större möjligheter att förverkliga de mål som uppsatts för utbildningen.
Enligt gällande regler skall skolan för denna tillsyn och uppföljning
kunna disponera högst 10% av lönekostnadsdelen av statsbidraget vad
avser inbyggd utbildning och lärlingsutbildning samt högst 20% av verksamhetsbidraget
till yrkesintroduktion för skolledarkostnader, planering
och uppföljning. Enligt vår mening är dessa insatser så viktiga att det bör
föreskrivas att de angivna delarna av anslaget skall avsättas för att unders
lätta samverkan mellan skola och arbetsliv. Det bör också vara möjligt för
kommunerna att använda dessa medel för att informera och utbilda handledare
på arbetsplatserna om målen för den utbildning som äger rum på
arbetsplatser. Riksdagen bör därför besluta om dessa förändringar i statsbidrag.
Vi vill särskilt famhålla handledarens viktiga roll i all slags företagsförlagd
utbildning. För att utbildningen skall få den kvalitet vi socialdemokrater
kräver måste handledaren ges utbildning. Formerna för sådan utbildning
liksom behovet och omfattningen av den är f. n. oklara. Många kommuner
har i egen regi genomfört handledarutbildning. Enligt vår mening är
det nödvändigt att behandla detta utbildningsbehov i ett sammanhang och
då också belysa kostnaderna och fördelningen av dessa. Riksdagen bör
som sin mening ge regeringen till känna vad som här sagts om utbildning av
handledare för den företagsförlagda utbildningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer vi
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om försöksverksamhet i gymnasieskolan,
2. att riksdagen beslutar att korta, yrkesinriktade kurser får anordnas
inom gymnasieskolans s. k. lilla ram,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om utvärdering av korta, yrkesinriktade kurser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om överenskommelse om den företagsförlagda utbildningen,
5. att riksdagen beslutar att 10% av lönekostnadsdelen av bidraget
till inbyggd utbildning och lärlingsutbildning samt 20% av verk
Mot. 1980/81:1278
15
samhetsbidraget till yrkesintroduktion avsätts för tillsyn och
uppföljning m. m.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om utbildningen av handledare för den företagsförlagda
utbildningen.
Stockholm den 26 januari 1981
STIG ALEMYR (s)
BENGT WIKLUND (s)
LARS GUSTAFSSON (s)
HELGE HAGBERG (s)
LENNART BLADH (s)
TORSTEN KARLSSON (s)
MARGIT SANDÉHN (s)
IRIS MÅRTENSSON (s)
LARS SVENSSON (s)
GÖRAN PERSSON (s)
LENA HJELM-WALLÉN (s)
KARL-ERIK HÄLL (s)
ING-MARIE HANSSON (s)
MARGOT WALLSTRÖM (s)
ROLAND SUNDGREN (s)
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981
Övrigt om motionen
Intressenter















Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket