om vissa grundlagsändringar

Motion 1987/88:K225 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :K225

av Alf Svensson (c)
om vissa grundlagsändringar

Demokratin är till sin grundläggande karaktär en process. Det statiska
samhället har lämnat demokratin. Demokratin är det ständiga sökandet efter
en grundläggande överensstämmelse om dess innehåll och dess uttrycksformer.
Demokratin måste ständigt erövras åter.

Vi kristdemokrater är övertygade om att en verklig samhällsgemenskap
inte kan skapas utan demokrati och att en verklig demokrati bara kan byggas
upp när den leds utifrån målet om en samhällsgemenskap. Demokrati
handlar inte om majoritetsstyrelse utan om något vida mer.

Den danske statsrättsprofessorn Alf Ross, som ju är en av efterkrigstidens
mest framstående analytiker av demokratin, har definierat demokratin på
följande sätt:

Idealtypen är den statsform i vilken de politiska funktionerna med maximal
intensitet, effektivitet och extensitet utövas av folket på parlamentarisk nivå.

Med intensitet avses omfånget av den personkrets som får tillstånd att delta i
omröstningar och val. I praktiken handlar det om rösträtten och dess
verkningar. Effektiviteten handlar om den verkningsgrad varmed folket
förmår göra sina synpunkter gällande. I den mån folket verkar genom sina
representanter beror effektiviteten på styrkan av den kontroll som folket kan
utöva över sina representanter, vilket bl. a. är beroende av valperiodernas
längd och valsystemens övriga konstruktion. Extensiteten handlar om
omfattningen vari det folkliga inflytandet och kontrollen består, dvs. graden
av verklig styrelse.

Sverige har under lång tid utvecklat en demokratisk tradition. Varje
demokrati riskerar dock att fastna i olika former. Varje maktstruktur tycks
ha en inneboende tendens att söka konservera den egna maktstrukturen.
Även i Sverige har sådana tendenser utvecklat sig. En levande demokrati
förutsätter en politisk öppenhet och en förmåga att låta nya opinioner bland
folket ta sig nya uttryck. Rent historiskt har det varit så att nya grupper som
vuxit fram har inneburit en vitaliserad demokrati. Det är därför viktigt att
debatten och initiativen kring vår författning hålls levande.

I denna motion kommer att beröras områden som har med alla tre
dimensionerna av demokratidefinitionen att göra. Det gäller valsystemets
inställning rörande mandatfördelningsspärren i val till riksdagen, utlandssvenskars
rösträtt och valperiodens periodicitet och valdagens inplacering.
Dessutom föreslås inrättande av en författningsdomstol.

Skilda valdagar

Den gemensamma valdagen för val till riksdag, kommunfullmäktige och
landsting var ett utslag av en fyrpartikompromiss i samband med författningsrevisionen
i slutet på 60-talet. Denna kompromiss har inget egenvärde.

Det finns uppenbara nackdelar med gemensam valdag. Landstings- och
kommunpolitiken riskerar att hamna i skymundan. Inte minst storleken på
de kommuner som bildats efter kommunsammanslagningarna har medfört
att lokala frågor kommit helt i skymundan i valrörelsearbetet. Detta har lett
till att många lokala småpartier har dykt upp bl. a. därför att man uppfattar
ett ointresse för kommunpolitiken från de partier som även deltar i
riksdagsvalrörelsen. Detta kan leda till att den kommunpolitiska debatten
snedvrids. Nya lokala partier kan ha en stor betydelse för en vitaliserad
kommundemokrati, men det finns också en risk för att de koncentrerar sig på
en enda fråga till förfång för helheten. Åtskilda valdagar där riksdagsvalet
placeras för sig och landstings- och kommunvalen för sig vore därför en viktig
åtgärd. Även om rikspolitiken aldrig helt kan undgå att påverka lokala val så
kan en sådan ordning leda till att partierna och väljarna i högre grad kan
fokusera den lokala politiken i landsting och kommuner. Det skulle med
andra ord leda till en förbättrad effektivitet i demokratin.

Fyraåriga mandatperioder

Den treåriga mandatperioden var en konsekvens av den gemensamma
valdagen. Det ansågs att det inte borde gå alltför lång tid mellan val. Om de
tidigare tvåårsintervallerna skulle ersättas med en fyraårig mandatperiod och
gemensam valdag så ansågs tidsrymden mellan valen bli alltför stor för
väljarna. Därför valde man treåriga perioder. Detta har inneburit en
försämrad demokratisk extensitet. En regering får alltför kort period på sig
att genomföra det program som den blivit vald på. Det finns därför också
anledning att återgå till fyraåriga mandatperioder både för riksdag och de
lokala organen.

Mandatfördelningstekniken

I kravet på demokratins intensitet och effektivitet ligger att väljarnas
inställning till de politiska partierna skall ges ett rimligt genomslag i
parlamentets sammansättning. I princip bör gälla att varje röst skall ha lika
värde för utdelning av mandat. I Sverige har man delvis beskurit denna
princip genom mandatfördelningsspärrar i valet till riksdagen. En valsedelsbeteckning
måste uppnå minst fyra procent av giltiga valsedlar i hela riket för
att få delta i fördelningen av mandaten. Det enda undantaget är om en
valsedelsbeteckning uppnår minst tolv procent i en enskild valkrets. Då kan
riksdagsmandat erhållas där.

Dessa mandatfördelningsspärrar brukar motiveras utifrån behovet av
stabila regeringsmajoriteter. Syftet sägs vara att undvika partisplittring. I och
för sig finns det skäl som talar för att det vore bra med stabila regeringsmajoriteter,
men sådana hör till sällsyntheterna i Sverige trots detta valsystem. 12

Mot. 1987/88
K225

Det normala har alltsedan 1970 års val varit att Sverige har en minoritetsrege- Mot. 1987/88

ring. Majoritetsregeringar tillhör undantagen. Det finns heller inga garantier K225

för att stabila regeringsunderlag etableras bara för att det finns en kraftig
mandatfördelningsspärr. Danmark brukar ofta åberopas som exempel mot
en ändrad svensk spärrsituation. Men det är ett illa valt exempel. De små
partierna har oftast påtagit sig regeringsansvar på ett seriöst sätt. Det stora
problemet där har varit ett tidvis stort missnöjesparti, men det hade inte
kunnat utestängas ens med de svenska spärrarna.

Mandatfördelningsspärrarna är heller inte någon garanti för att inte ett
stort antal partier skall kunna etableras i riksdagen. 11, ex. 1982 års val fanns
det fyra politiska partier som befann sig i närheten av de fyra procenten.

Mandatfördelningsspärren på fyra procent har tämligen abrupta effekter.
Valsedelsbeteckningar som samlar strax över 200 000 röster blir helt utan
mandat medan beteckningar som samlar strax över 220 000 röster får minst
14 mandat. Dessa tröskel- eller falluckeeffekter är helt orimliga. 1 vissa fall
kan det leda till att en mycket stor del av svenska folket saknar representation
i landets parlament. Demokratins intensitet och effektivitet blir lidande i en
sådan situation.

Man kan ha förståelse för att valsystemet inte alltför mycket skall
uppmuntra till partibildningar utifrån opportunistiska vindar, men samtidigt
är det viktigt att valsystemet heller inte diskriminerar nya politiska rörelser
genom helt orimliga tröskeleffekter. Det måste finnas dynamik och möjlighet
till vitalisering i det demokratiska systemet. Det svenska valsystemet har
alltför litet av detta; det tillhör i själva verket de mest rigida i västvärlden.

Det finns självklart olika tekniska lösningar för att göra det svenska
valsystemet mer representativt för väljaropinionen. I debatten framställs
gärna en handlingsduglig riksdag som motpol till en vitaliserad demokrati
öppen för nya politiska opinioner. Men det behöver inte vara motstridiga
krav om man avstår från en absolut millimeterrättvisa när det gäller
riksproportionaliteten. Och det har man ju redan gjort genom nuvarande
system. Om en absolut millimeterrättvisa skulle gälla skulle ju de mandat
som inte fördelas till partibeteckningar under fyra procent egentligen vara
obesatta i riksdagen. Redan nu förekommer alltså en viss överrepresentation
för partierna i riksdagen.

Systemet med fyraprocentsspärren vid fördelning av mandaten bör
avvecklas. Det bör också påpekas att man skulle slippa alltför kraftiga
marginaleffekter i mandatfördelningen om nuvarande riksspärr på fyra
procent ersattes med en intrappningsskala. För partier är det ju viktigare att
ha någon representation i parlamentet än att stå utanför helt i ett system med
kraftig initialspärr. Ett sådant system skulle göra valsystemet smidigare och
leda till en ökning av demokratins intensitet och effektivitet.

En annan väg att gå är att kraftigt minska antalet mandat i riksdagen. Då
kommer den jämkade uddatalsmetoden att i sig innebära en mandatfördelningsspärr
som vore tillräcklig utifrån rimliga skäl. Ett genomförande av
detta förutsätter dock en viss självövervinnelse hos ett stort antal riksdagsledamöter.
Sett i detta perspektiv är troligen ett intrappningssystem det bästa
alternativet.

Kristdemokratiska samhällspartiet vill dock betona att den principiella Mot. 1987/88

inställningen partiet har är att kraftiga spärrar i valsystemet inte har något K225

värde i sig. Med hänsyn till det rådande opinionsläget vill kds dock föreslå ett
intrappningssystem vid val till riksdagen enligt följande modell:

Valsedelsbeteckningar som erhållit minst en procent av rösterna i hela
riket deltar i fördelningen av de fasta valkretsmandaten. I enskild valkrets får
valsedelsbeteckning deltaga i fördelningen av valkretsens fasta mandat, om
beteckningen uppnått minst åtta procent av rösterna i valkretsen.

För valsedelsbeteckningar som uppnått en procent men ej fyra procent av
rösterna utgår utjämningsmandat på följande sätt: beteckning som erhållit en
procent av rösterna men ej 1,5 procent tilldelas ett utjämningsmandat, i
intervallet 1,5-2 procent utgår två mandat, i intervallet 2-2,5 procent utgår
tre mandat, osv. för varje halvprocentintervall upp till fyra procent. Högst
sex utjämningsmandat kan därmed tilldelas sådan valsedelsbeteckning. Vid
fördelningen av utjämningsmandat till sådan beteckning skall också hänsyn
tas till antalet erhållna valkretsmandat. Har sex fasta valkretsmandat eller
flera erhållits tilldelas inte utjämningsmandat. Om utjämningsmandat tilldelas
skall det totala antalet, alltså valkretsmandat och utjämningsmandat,
uppgå till högst sex mandat.

För valsedelsbeteckningar med minst fyra procent av rösterna sker en
proportionell fördelning enligt nuvarande modell efter det att de mandat som
tilldelats valsedelsbeteckningar med mindre än fyra procent av rösterna har
avräknats.

Exempel på motionens förslag om mandatfördelning:

Om röststödet för de olika partierna i 1985 års val används för att
undersöka effekterna av kds-förslaget så erhålls (utan valsamverkan)
följande mandatfördelning med faktiskt utfall för valet 1985 inom parentes:
moderaterna 77 mandat (76), centerpartiet 35 mandat (43), folkpartiet 51
mandat (51), socialdemokraterna 160 mandat (159), vänsterpartiet kommunisterna
19 mandat (19), kristdemokraterna 5 mandat (1) och miljöpartiet 2
mandat (0).

I konsekvens med förslaget till ändring av RF ovan bör riksdagsordningens
bestämmelser om partigrupper ”sorn motsvarar partier med minst fyra
procent av rösterna i hela riket” ändras till ”sorn motsvarar partier med minst
en procent av rösterna i hela riket”.

Regeringsformens användning av begreppet parti (3 kap. 7 §) bygger inte
på en relevant partidefinition utan är egentligen tillkommen för att reglera
fördelningen av mandaten i riksdagen efter ett val. Med parti avses i gängse
språkbruk en politisk sammanslutning som på olika nivåer arbetar både
under och mellan valen. Det är närmast begreppet politiskt parti såsom
juridisk person som avses när begreppet används i dagligt tal. Det kan också
nämnas att även riksdagsordningen har en liknande icke allmängiltig
”partidefinition” vad avser val inom riksdagen.

Det relevanta och adekvata begreppet som bör användas i lagtexter av
denna typ är närmast valsedelsbeteckning i stället för parti.

Utformning av regeringsformens 3 kap. 7 §, 8 § samt 9 § enligt vår modell
skulle kunna ske på följande sätt:

3 kap.
7 §

Mot. 1987/88
K225

Mandaten fördelas mellan valsedelsbeteckningar.

Endast valsedelsbeteckningar som har fått minst en procent av rösterna i
hela riket är berättigade att deltaga i fördelningen av mandaten. Valsedelsbeteckning
som har fått färre röster deltager dock i fördelningen av de fasta
valkretsmandaten i valkrets, där beteckningen har fått minst åtta procent av
rösterna.

8 §

De fasta valkretsmandaten fördelas på varje valkrets proportionellt mellan
valsedelsbeteckningarna på grundval av valresultatet i valkretsen.

För valsedelsbeteckningar som erhållit minst en procent men ej fyra
procent av rösterna i hela riket görs följande fördelning av utjämningsmandaten.
Beteckning som erhållit en procent men ej 1,5 procent av rösterna
tilldelas ett mandat. För varje ytterligare halvprocentsintervall upp till fyra
procent av rösterna tilldelas ett mandat, dock så att fasta valkretsmandat och
utjämningsmandat uppgår till högst sammanlagt sex mandat. Har sådan
valsedelsbeteckning erhållit sex eller flera fasta valkretsmandat bortses från
beteckningen vid fördelning av utjämningsmandat.

De återstående utjämningsmandaten fördelas mellan valsedelsbeteckningar
på minst fyra procent av rösterna i hela riket så, att fördelningen av
alla mandat i riksdagen, med undantag av de mandat som har tillfallit
valsedelsbeteckningar med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell
mot de i fördelningen deltagande beteckningarnas röstetal i hela riket.
Har valsedelsbeteckning vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten
erhållit flera mandat än som motsvarar den proportionella representationen i
riksdagen för valsedelsbeteckningen, bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten
från beteckningen och de fasta valkretsmandat den har
erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan valsedelsbeteckningarna
tillföres de valkretsar.

Vid mandatfördelningen mellan valsedelsbeteckningarna användes uddatalsmetoden
med första divisorn jämkad till 1,4, utom vid fördelning enligt
andra stycket.

9 §

För varje mandat som en valsedelsbeteckning erhållit utses en riksdagsledamot
samt ersättare för honom.

Svensk medborgares rösträtt

Med ett enkelt riksdagsbeslut kan svenska medborgare som vistas utomlands
fråntas sin rösträtt. Skyddet för denna rösträtt behöver förstärkas och
inskrivas i grundlagen. Rösträtt vid val till riksdagen bör tillkomma svensk
medborgare som är eller någon gång varit bosatt i riket. Det torde vara
naturligt att knyta rösträtten i riksdagsval mycket fast till medborgarskapet.

Författningsdomstol

Det finns flera skäl att ha en rättslig myndighet som granskar samstämmighet
mellan grundlag och annan lagstiftning. Det föreligger visserligen en generell

lagprövningsrätt för svenska domstolar, men den saknar i stort sett praktisk Mot. 1987/88

betydelse. Speciellt när det gäller frågor kring den politiska demokratin finns K225

det skäl att grundlagen och vallag kan få prövas utifrån strikt juridiska

aspekter. Viktiga frågor kring valen hanteras nu av valprövningsnämnden,

som ju är, bortsett från ordföranden, en helt partipolitiserad institution. Det

finns också exempel på att man i den politiska debatten har saknat förmåga

att på ett korrekt sätt tolka innebörden av grundlagsparagrafer. En

författningsdomstol skulle i sådana lägen kunna betyda mycket för en

korrekt information till allmänheten.

Även den mest hängivne partipolitiker borde kunna inse betydelsen av en
partipolitiskt oavhängig, ojävig, juridisk myndighet som kan avgöra tvister
mellan de olika partipolitiska synsätten i frågor av stor juridisk betydelse.

En författningsdomstol skulle också kunna ha stor betydelse när det gäller
enskilda medborgares mänskliga rättigheter. Det är ju en något märklig
process att svenska medborgare som anser sig ha fått sina mänskliga
rättigheter kränkta skall behöva gå till Europadomstolen för att få sin rätt
prövad.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av
grundlagen så att åtskilda valdagar och fyraåriga mandatperioder
införs,

2. att riksdagen hos regeringen begär grundlagsförslag i syfte att
ersätta nuvarande mandatfördelningsspärr vid val till riksdagen med
ett intrappningssystem enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
grundlagen i syfte att skydda rösträtten för svenska medborgare
bosatta utomlands i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till inrättande av
författningsdomstol i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1988
Alf Svensson (c)

gotab Stockholm 1988 14466

16