om villkoren för belåning och återköp av enskild försäkring

Motion 1976/77:1250 av fru Lundblad m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

14

Motion
1976/77: 1250

av fru Lundblad m. fl.

om villkoren för belåning och återköp av enskild försäkring

Försäkringssparandet anses som en tillgång såväl för den enskilde som
för samhället. Försäkringstagarnas behållningar i liv- och sjukförsäkringsbolag
och hos allmänna pensionsfonden översteg 1974 spararnas behållningar
i banker och sparbanker med 10 miljarder kronor. Det totala försäkringssparandet
var samma år nära två och en halv gånger så stort som tio år
tidigare. Även om allmänna pensionsfonden svarar för övervägande delen
av ökningen har försäkringssparandet även i enskilda försäkringsbolag ständigt
ökat, medan sparandet i bankerna visar en vikande tendens.

Under 1974 var försäkringsbolagens samlade placeringstillgångar 47 miljarder
kronor,och en sjundedel av kreditmarknaden utgjordes av enskilda
försäkringsinrättningars medel.

Även om man således visar en ökad benägenhet att i försäkringens form
avsätta pengar för att skapa ekonomisk trygghet i framtiden så finns det
några oroväckande tendenser inom försäkringsbranschen som bör närmare
undersökas.

1974 uppgick återköpen av försäkringar till en tredjedel av det samma
år nytecknade beloppet, och 40 % av under 1974 återköpta försäkringar
av mindre än tre år gamla. Återköp är annullering av försäkringen efter
ansökan av försäkringstagaren, som då får åter en del av inbetalda premier
med avdrag för omkostnader och betalning för den på försäkringstiden belöpande
riskpremien.

Eftersom försäkringsberäkningen bygger på ett kollektivt ansvarstagande
inom gruppen av försäkringstagare inom varje försäkringsform innebär det
att man påverkar det allmänna kostnadsläget när man slopar en försäkring.
Anskaffningskostnaderna är speciellt stora. För en livförsäkring är dessa
kostnaders andel av helårspremien t. ex. över 10 % för en försäkringssumma
på 10 000 kr. med utbetalning vid dödsfall eller vid viss ålder, men vid
t. ex. rena riskförsäkringar 20%. På grund av ersättning till ackvisitionspersonal
och till försäkringens uppläggning är anskaffningskostnaderna störst
i början. Men dessa kostnader beräknas som en del av premien under hela
försäkringstiden och uträknas generellt utan anpassning i det enskilda försäkringsfallet.

Om man dels beräknade större avdrag för anskaffningskostnader vid uträkning
av återköpsvärdet, dels lät storleken på ackvisitionsersättningen till
personal vara beroende av att försäkringen icke annullerades under ett visst
antal år, skulle den belastning på försäkringsadministrationen, som det stora
antalet snabba återköp medför i någon mån neutraliseras och motverkas.

Mot. 1976/77: 1250

15

De skattemässiga förmånerna för försäkringssparande! bygger naturligtvis
på en längre tids risksäkring som är diskutabel när återköpen uppgår till
över 1,5 miljard kronor, varav över en halv miljard kronor gäller försäkringar
som är mindre än tre år gamla.

En annan oroväckande tendens är den ökade belåningen av försäkringar.
Det finns stora försäkringsbolag där lånevärdet uppgår till nästan en tredjedel
av premiereserven för större försäkringar. Den speciella belåningen av livförsäkringar,
de s. k. livlånen, uppgick i november 1976 till 930 milj. kr.
Denna låneform innebär att man samtidigt med försäkringens tecknande
får en låneplan, som visar hur mycket som varje år skall betalas kontant
i premie och låneränta och hur mycket som erlägges genom att öka belåningen.
Premiebetalningen sker således genom att lånet i den formellt
tecknade livförsäkringen ökar varje år med premiesumman. På detta sätt
blir den verkliga kontantinsatsen endast en liten bråkdel av den officiella
premieinsatsen. För försäkringsbolaget innebär det att man med en gång
kvittar kapitalvinsten, att försäkringen är tecknad med hänsyn till att belåningen
minskar försäkringen vid dödsfall och att bolaget tillgodoräknar
sig nettoräntan för lånet, dvs. ett till lånesummaoch räntefot anpassat belopp.
För försäkringstagaren innebär livlånet att hans kostnader är skickligt uträknade
med hänsyn till skattelättnader på grund av avdragsrätt för såväl
låneränta som viss del av premien och att den på försäkringen belöpande
återbäringen (dvs. hans andel i bolagets kapitalvinster) medverkar till att
göra kostnaden för försäkring låg, men försäkringssumman blir helt fiktiv,
och vid eventuellt dödsfall utbetalas endast en starkt reducerad försäkringssumma.
På grund av de högre låneräntorna torde försäkringsbolagen erhålla
goda vinster trots god säkerhet på livlånen.

Medan således personer som belånar sina försäkringar får goda upplysningar
om villkoren för lånen är det endast eli försäkringsbolag, som till
de försäkringstagare, som bygger upp ett försäkringsskydd genom vanlig
premiebetalning, talar om hur stort detta skydd är. För de flesta försäkringstagare
är deras andel i vinsten hos bolaget okänd, dvs. deras andel
av försäkringsbolagets vinst på t. ex. minskad dödlighet och på vinst vid
placering av kapitalet.

Eftersom försäkringssparande! anses vara en sparandeform, som på grund
av sin långsiktiga, regelbundna och trygghetsfrämjande utformning skall
premieras av samhället genom låg beskattning av försäkringsbolagen och
premieavdrag i beskattningen för försäkringstagare måste ovannämnda företeelser
kring försäkringar närmare analyseras.

Det bör också undersökas om den omfattande låneverksamheten och försäkringsbolagens
stora kapitalplaceringar inte har så stor inverkan på kreditmarknaden
att lagen om kreditpolitiska medel även borde vid behov
få gälla försäkringsbranschen. Speciellt när man har hårda kreditrestriktioner
och räntereglering för bankerna kan det förefalla felaktigt att annan låneverksamhet
pågår utan restriktioner.

Mot. 1976/77: 1250

16

Försäkringsrättskommittén har att främst analysera och komma med förslag
kring försäkringstaganrnas rättigheter i förhållande till försäkringsbolagen
och eventuella föreslå ändringar i försäkringsavtalslagen. Kommittén
får inte föreslå några ändringar i lagen om försäkringsrörelse.

Eftersom vi i denna motion främst vill påpeka risken för försäkringssparande
med en ökning av återköp och belåning sett ur samhällsekonomisk
synpunkt hemställer vi

att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning angående villkoren
för belåning och återköp av enskild försäkring.

Stockholm den 25 januari 1977
GRETHE LUNDBLAD (s)

DORIS HÅVIK (s) BENGT SILFVERSTRAND (s)

HANS PETTERSSON (s)
i Helsingborg

GOTAB 77 53061 Slockholm 1977