om vidgad rättslig kontroll av administrativa avgöranden

Motion 1977/78:1416 av Per Gahrton

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion
1977/78:1416

av Per Gahrton

om vidgad rättslig kontroll av administrativa avgöranden

Rättssäkerheten inom förvaltningen är ett ämne som varit föremål
för uppmärksamhet under hela efterkrigsperioden. Under 1950-talet
spelade den en stor roll inom den politiska debatten. I debatten utgick
man från den specifika svenska ordningen, som innebär att förvaltningsverksamheten
från synpunkten rättslig kontroll är, såvitt gäller den
statliga sektorn, delad i två delar: 1. en del, där beslutandet efter besvär
i sista hand tillkommer en domstol (förvaltningsdomstol) och där sålunda
medborgarna är tillförsäkrade en rättslig prövning som täcker icke
endast ärendets rättsliga aspekter utan även överlämnar lämplighetsfrågornas
avgörande i sista hand till domstolarna och 2. en del, där slutavgörandet
ligger hos rent administrativa instanser, i sista hand vanligen
en politiskt sammansatt instans, nämligen regeringen, utan annan möjlighet
till rättslig prövning än den som kan åstadkommas inom ramen
för resningsinstitutet, från vilket man dock kan bortse i praktiken. I
motioner vid flertalet riksdagar från 1950-talets mitt en tid framåt —
1954, 1956, 1957, 1958, 1959 och 1960 — väcktes från folkpartihåll motioner
med yrkande att möjlighet till domstolsprövning skulle införas
också inom den del av förvaltningen, där enligt vårt svenska system en
sådan var i princip utesluten. Riksdagen avslog motionerna.

Frågan om en allmän rättslig kontroll av förvaltningsavgöranden var
alltså fram till början av 1960-talet en viktig inrikespolitisk fråga men
har sedan dess i nu snart två årtionden skjutits åt sidan av ett praktiskt
reformarbete, som täckt viktiga delar av den administrativa verksamheten.
Tidpunkten får nu sägas vara inne att analysera läget och se vad
som uppnåtts i huvudfrågan på den väg, varpå man definitivt slog in de
första åren på 1960-talet.

Den nya grundlagen har bekräftat den traditionella uppdelningen av
svensk administration i en rent administrativ del och i en där förvaltningsdomstolen
har sista ordet. I och för sig kvarstår alltså grundläget
oförändrat. Regeringsformen ger i 2 kap. i senaste lydelse medborgarna
betydande fri- och rättigheter. Att märka är emellertid att dessa regler i
realiteten har karaktären av anvisningar för lagstiftaren och för regeringen.
De ger icke den enskilde själv några möjligheter att hävda dessa
rättigheter i de fall då en administrativ myndighet genom något sitt beslut
kränker den enskilde i någon sådan skyddad rättighet. Sverige har

Mot. 1977/78:1416

8

som bekant icke några författningsdomstolar, till vilka medborgarna
kan vända sig för att få prövat om ett beslut står i överensstämmelse
med grundlagen. Icke heller andra rättsliga möjligheter står reellt sett
till buds.

Lagen om det allmännas skadeståndsansvar har visat sig ha ganska liten
praktisk betydelse, i vart fall när det gäller att för enskild få ersättning
för skada uppkommen genom felaktiga myndighetsåtgärder. Civilprocessen
är dessutom en dyrbar och chansartad form för bedömning,
vilken icke många vågar pröva på. Rättshjälpslagen är i och för sig ett
viktigt framsteg och genom den kan mången få juridisk hjälp. Den vägen
kan emellertid icke rättelse erhållas i ett felaktigt beslut, som en administrativ
myndighet trots påpekanden vidhåller.

Det allmäna förvaltningsförfarandet borde givetvis stå på en högre
kvalitativ nivå sedan förvaltningslagen börjat tillämpas. Emellertid utgjorde
denna lag närmast en kodifiering av vad som redan sedvanerättsligt
gällde och kan icke sägas ha förändrat rättsläget på något mera
märkbart sätt. JO har försvagats som övervakningsorgan och fått minskad
betydelse. Myndigheterna har efter hand kommit underfund med
att de ej behöver följa de anvisningar för sitt handlande som JO ger
genom sina oförbindande uttalanden.

En samlad överblick över läget kan sägas utvisa att sedan 1960 avsevärda
förbättringar uppnåtts. Dessa har emellertid vunnits främst inom
den sektor av förvaltningen där domstolar redan medverkar. Genom
den offentliga sektorns tillväxt har också den rent administrativa delen
av förvaltningen ökat i rask takt. Genom ämbetsansvarets avskaffande
har medborgarnas möjlighet att få rättelse i viss mån minskat utan att i
rättssäkerhetsavseende något annat satts i stället.

Vid bedömning av dagsläget kan icke utan fog sägas att det 1978 finns
lika stor anledning som 1960 att påyrka en förutsättningslös utredning
beträffande möjligheterna till rättslig kontroll genom domstol eller på
annat liknande sätt av rent administrativa beslut. Efter hand som den
offentliga sektom tar för sig en allt större del av den gemensamma kakan
och får allt större betydelse för den enskilde medborgaren, som i
växande grad även i sin dagliga livsföring blir beroende av att individuella
beslut rörande honom är riktiga, ter det sig allt angelägnare att
medborgarna ges någon möjlighet att enkelt och snabbt få ett rättsligt
besked om huruvida ett beslut eller en åtgärd som gäller honom är rättsenlig!
eller ej.

Införande av en sådan möjlighet innebär en viss omgestaltning av
vårt förvaltningssystem. Det finns många olika förebilder i andra länder
att studera som kan lämna bidrag till en lösning av frågan i vårt
land. Över huvud är det en stor och svår uppgift att finna fram till en
ordning som kan inpassas i det svenska systemet i övrigt. Det är därför
fråga om en utredningsuppgift på sikt. Måhända blir icke obetydliga

Mot. 1977/78:1416

9

lagändringar så småningom nödiga. 1971 års förvaltningsreform startade
med en riksdagsmotion vid 1948 års riksdag. Det är sålunda ett ganska
långt perspektiv i spörsmål av denna art. Dessa är emellertid av ett slag
att de icke kan skjutas undan i längden. Det är därför angeläget att
man nu tar sig an dem. Det finns anledning tro att den framtida rättsutvecklingen
bara kommer att göra en reform i riktning mot rättskontroll
av administrativa avgöranden mer och mer påkallad. Utredningsarbetet
bör därför inledas snarast möjligt.

Under hänvisning till det anförda får jag hemställa

att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en förutsättningslös
utredning om hur en ordning med en generell möjlighet till
rättslig kontroll av administrativa avgöranden skall kunna inpassas
i det svenska förvaltningssystemet.

Stockholm den 25 januari 1978

PER GAHRTON (fp)