om vidgad rätt till föräldrapenning.
Motion 1974:692 av herr Romanus m. fl.
Mot. 1974:692
3
Nr 692
av herr Romanus m. fl.
om vidgad rätt till föräldrapenning.
Moderskapspenningens förvandling till föräldraförsäkring, som beslöts
år 1973, utgjorde en förbättring av stödet till barnfamiljerna och ett
betydelsefullt steg för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.
Reformen innebar bl. a. bifall till kravet på att moderskapspenningen
skulle kunna fördelas mellan föräldrarna, vilket i flera år framförts i
motioner från folkpartiet. I samband härmed togs den s. k. 30-dagarsregeln
bort, vilket också överensstämmer med motionskrav som framförts
under flera år.
Det är värdefullt att regeringen så snabbt tillsatt en utredning för att
analysera reformens verkningar och föreslå ytterligare förbättringar.
Utredningen har enligt direktiven bl. a. i uppdrag att undersöka om
reglerna kan ändras så att man underlättar för föräldrarna att förvärvsarbeta
med förkortad arbetstid under en viss tid då barnen är små. Även
konsekvenserna för arbetsmarknaden av en sådan rätt till deltid eller
förkortad arbetstid för småbarnsföräldrarna skall utredas. Detta innebär
bifall till förslag som i flera år framförts i folkpartiets partimotioner,
vilket självfallet bör hälsas med glädje.
Ersättningstidens längd
Ersättningstidens längd ökas fr. o. m. den 1 januari 1975 till sju
månader (210 dagar) enligt regeringens förslag. En ytterligare förlängning
skall övervägas av utredningen. En ökning till ett år framfördes bl. a. av
TCO i remissyttrande över familjepolitiska kommitténs förslag.
Som skäl mot en sådan ökning har anförts att den i praktiken skulle
leda till att mödrarna i större utsträckning stannade borta från arbetet
längre tid och att därmed kvinnornas ställning på arbetsmarknaden skulle
försvagas. En sådan effekt kan befaras även om föräldrarna ges möjlighet
att fördela tiden mellan sig.
Detta problem uppmärksammades i en motion till folkpartiets
landsmöte år 1972, i vilken man hävdade att en utsträckning av rätten till
föräldrapenning till tolv månader skulle försvåra kvinnans jämlikhet i
arbetslivet, eftersom den skulle göra företagen mer obenägna att satsa på
kvinnor för avancemang, vidareutbildning etc. I partistyrelsens av
landsmötet godkända yttrande hävdades som svar på motionen att man
allvarligt bör överväga att införa regler som föreskriver att — i de fall
föräldrarna bor tillsammans — var och en av föräldrarna endast kan
utnyttja viss maximal del av ledigheten, i syfte att stimulera männen att i
större utsträckning utnyttja möjligheten till ledighet.
Mot. 1974:692
4
Detta skulle t. ex. kunna ske så att rätten till föräldrapenning
utökades till åtta månader för vardera föräldern, dock tillsammans högst
tolv månader, och att ensamstående föräldrar gavs rätt till föräldrapenning
under tolv månader.
Enligt vår mening är det önskvärt att den nu tillsatta utredningen
bearbetar detta problem. Då detta inte finns omnämnt i direktiven, bör
riksdagen uttala att så skall ske.
Förlängd föräldrapenning
Föräldrapenning kan utgå längst till barnets etthundraåttionde levnadsdag.
Om föräldrarna, på grund av barnets sjukdom, under en viss del
av denna tid har varit förhindrade att ha det i sin vård kan föräldrapenningen
tas ut senare, dock längst intill den tvåhundrafyrtionde dagen
efter barnets födelse, dvs. då det är åtta månader gammalt.
Nu föreslås att tiden för föräldrapenning skall förlängas till sju
månader (210 dagar) och att möjligheten att skjuta upp uttaget, om
barnet vistas på sjukhus, på motsvarande sätt skall förlängas till nio
månader (270 dagar).
Enligt vår mening bör begränsningen i rätten att skjuta upp uttaget av
föräldrapenningen då barnet vistas på sjukhus helt tas bort. Någon
motivering för denna gräns ges inte i propositionen 1973:47 och har
knappast heller givits då frågan tidigare behandlats i riksdagen.
Regeln innebär att de familjer som tvingas ha sitt nyfödda barn på
sjukhus mer än två månader efter födelsen inte kan utnyttja hela
föräldrapenningen när barnet kommer hem. Det säger sig självt att
behovet av samvaro mellan föräldrar och barn inte minskar därför att
barnet måste tillbringa de första månaderna av sitt liv på sjukhus. Denna
begränsningsregel måste för de berörda familjerna framstå som en
meningslös och orättvis snålhet från det allmännas sida. Någon risk för
missbruk föreligger inte.
Frågan är lätt att lösa lagtekniskt. Det enda som behövs är att orden
”dock längst till tvåhundrafyrtionde dagen efter barnets födelse” utgår ur
3 kap. 13 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Ändringen bör
genomföras omedelbart och träda i kraft snarast möjligt.
Föräldrapenning för utlandssvenskar
För att få föräldrapenning fordras att man varit inskriven i försäkringskassa
i minst 180 dagar före barnets födelse eller den beräknade tiden
för denna. Motivet för denna regel är att man vill förebygga att
människor som väntar barn flyttar till vårt land för att dra nytta av vår
förhållandevis generösa föräldraförsäkring. Det är en rimlig strävan.
En mindre lyckad effekt är att även utlandssvenskar, som flyttar
tillbaka till Sverige i samband med ett barns födelse, går minste om
föräldrapenning. Ett stort antal utlandssvenskar är just unga människor
som är ute på tidsbegränsade uppdrag. Denna regel innebär en väsentlig
Mot. 1974:692
5
försämring av familjestödet till dem. Enligt vår mening är det rimligt att
de får full föräldrapenning om de är bosatta i Sverige vid barnets födelse
oavsett om återvändandet till vårt land skett just med anledning av
barnets födelse eller om det skett helt enkelt därför att deras uppdrag
utomlands upphört. Kritik mot förslaget på denna punkt framfördes vid
remissbehandlingen av bl. a. invandrarverket och försäkringsdomstolen.
Gentemot uppfattningen att hemvändande utlandssvenskar bör ges
samma ställning som hemmavarande svenskar anför föredragande statsrådet
i prop. 1973:47 att principiella skäl och de konventioner som
Sverige ingått med andra länder talar mot att förmånligare regler skall
gälla för hemvändande svenskar än för andra länders medborgare.
Enligt vår mening finns det snarare skäl att jämställa den grupp det här
gäller — i huvudsak unga familjet i barnafödande åldrar med tidsbegränsade
uppdrag utomlands — med hemmavarande svenskar än att jämställa
dem med andra länders medborgare som kommer till Sverige för första
gången i samband med barnafödande.
Önskemålet att ej missgynna hemvändande utlandssvenskar bör kunna
tillgodoses utan att den nu tillsatta utredningen avvaktas. Det är önskvärt
att den införda försämringen kan repareras snarast möjligt. En möjlighet
vore att låta kravet på 180 dagars inskrivning i försäkringskassa gälla
endast för utländska medborgare. En annan väg vore att öppna möjlighet
för utlandssvenskar att få dispens från kravet på 180 dagars inskrivning i
försäkringskassan.
Vederbörande utskott bör utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda föreslår vi
1. att riksdagen beslutar att 3 kap. 13 § lagen om allmän
försäkring ges följande lydelse:
Nuvarande lydelse
Moder äger rätt
Fääldrapenning utgår under
högst etthundraåttio dagar sammanlagt
för föräldrarna. Den får
utgå längst till etthundraåttionde
dagen efter den då barnet fötts
eller, då föräldrarna till följd av
barnets sjukdom under viss del av
denna tid varit förhindrade att
vårda barnet, däremot svarande
längre tid, dock längst till tvåhundrafyrtionde
dagen efter barnets
födelse.
Motionärernas förslag
i sin vård.
Föräldrapenning utgår under
högst tvåhundratio dagar sammanlagt
för föräldrarna. Den får
utgå längst till tvåhundrationde
dagen efter den då barnet fötts
eller, då föräldrarna till följd av
barnets sjukdom under viss del av
denna tid varit förhindrade att
vårda barnet, däremot svarande
längre tid.
1 fråga om
vården av barnet.
Mot. 1974:692
6
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 3 kap. 12 § lagen
om allmän försäkring att hemvändande utlandssvenskar ges
möjlighet att erhålla föräldrapenning även om de återvänt till
Sverige senare än 180 dagar före barnets födelse eller
beräknad tid för denna samt att vederbörande utskott
utarbetar erforderlig lagtext för denna ändring,
3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att den tillsatta
utredningen angående vissa frågor inom föräldraförsäkringen
ges i uppdrag att, i samband med frågan om förlängning av
tiden för föräldrapenning, också överväga frågan om sådana
regler att männen stimuleras att utnyttja rätten till ledighet, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
Stockholm den 24 januari 1974
GABRIEL ROMANUS (fp)
INGEGÄRD FR/ENKEL (fp) CECILIA NETTELBRANDT (fp)
OLLE WESTBERG (fp)
i Ljusdal
