om vidgad rätt till befrielse från skattetillägg

Motion 1975:99 av herr Fågelsbo

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:99

5

Nr 99

av herr Fågelsbo

om vidgad rätt till befrielse från skattetillägg

Enligt 116 a, b och d § taxeringsförordningen träffas den som i deklaration
eller annat skriftligt meddelande lämnat oriktig uppgift om sina ekonomiska
förhållanden av en särskild avgift, s. k. skattetillägg, såvida inte uppgiften
består i uppenbar felräkning eller misskrivning. Tilläggets storlek bestäms
till viss procent - 50 procent för inkomstskatterna och förmögenhetsskatten
- av den skatt som skulle ha undandragits om det oriktiga meddelandet
inte upptäckts. Skattskyldig kan befrias från skattetillägg om felaktigheten
med hänsyn till hans ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga
uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är
att anse som ursäktlig. Skattetillägg är en administrativ sanktionsform, och
den lokala skattemyndigheten är beslutande myndighet i första instans.

Motivet för att införa reglerna om skattetillägg var att man ville skapa
ett effektivt påtryckningsmedel i syfte att få fram korrekta och i författningarna
föreskrivna uppgifter från de skattskyldiga. Dessutom skulle handläggningsformen
vara enkel, snabb och praktisk. Vid tillämpningen av bestämmelserna
har det emellertid visat sig att även om skattetillägg som
sanktionsform allmänt sett stärker skattemoralen så sker det till priset av
att myndigheterna på grund av reglernas utformning fattar beslut, som i
vissa fall är uppenbart obilliga för den skattskyldige. De kategorier som
drabbas av skattetillägg är ofta förstagångsdeklaranter, nyblivna änkor som
varit vana att få hjälp vid deklarationsförfarandet, personer för vilka uppgiften
att avge deklaration ter sig alltför svår m. fl.

Enligt lagtexten skall skattetillägg utgå så snart en oriktighet är konstaterad,
dvs. oberoende av om slarv eller uppsåt förelegat. Eftersom de personliga
förutsättningarna för att fullgöra deklarationsplikten på ett korrekt
sätt varierar i hög grad, kan man fråga sig om fördelarna med ett i stort
sett automatiskt verkande system med en odifferentierad straffskala för alla
de gärningstyper som det här är fråga om verkligen uppväger de nackdelar
som från rättssäkerhetssynpunkt och av billighetsskäl är förenade med bestämmelserna.
Härtill kommer att det i många fall konstateras att vissa
ömmande omständigheter är för handen, som likväl inte är tillräckliga
för att de i lagtexten preciserade befrielsegrunderna blir tillämpliga. Något
utrymme för att jämka påföljden med hänsyn till omständigheterna har
lagstiftaren inte lämnat för dessa fall. Bestämmelserna om skattetillägg skiljer
sig i detta avseende från bestämmelserna om vite.

Det finns därför anledning att ifrågasätta om inte bestämmelserna om

Mot. 1975:99

6

skattetillägg i taxeringsförordningen - mot bakgrund av vunna erfarenheter
- bör kompletteras med en jämkningsklausul och att de i 116 d § taxeringsförordningen
upptagna befrielsegrunderna bör ses över i avsikt att ge skattedomstolarna
möjligheter till en mera nyanserad bedömning i hithörande
frågor.

Med hänvisning till det anförda hemställes

att riksdagen uttalar sig för en översyn av taxeringsförordningens
bestämmelser om skattetillägg så att nuvarande regler kompletteras
med en jämkningsklausul och de i 116 d § taxeringsförordningen
upptagna befrielsegrunderna utvidgas i avsikt att
ge skattedomstolarna möjligheter till mer nyanserad bedömning
i fall, då oförstånd och inte försök till skattesmitning bedöms
föreligga.

Stockholm den 10 januari 1975

ANTON E. FÅGELSBO (c)