om vidgad möjlighet till allmänt åtal för misshandel

Motion 1980/81:1578 av Annika Öhrström m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1980/81

1578—1584

Motion

1980/81: 1578

av Annika Öhrström m. fl.

om vidgad möjlighet till allmänt åtal för misshandel

Enligt 3 kap. 5 § brottsbalken döms den som tillfogar annan person
kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom i vanmakt eller
annat sådant tillstånd för misshandel till fängelse i högst två år. Ringa brott
bestraffas med böter. Grovt brott bestraffas med fängelse i minst ett, högst
tio år.

Jämlikt 3 kap. 11 § brottsbalken får misshandel som inte är grov eller som
inte förövats på allmän plats åtalas av allmän åklagare endast efter antingen
angivelse eller om det är påkallat ur allmän synpunkt.

Våldsbrottsligheten har markant ökat i allmänhet. I synnerhet - vilket
är väl känt för polis och åklagarväsende — har en omfattande ökning av
våldsbrottsligheten utbrett sig inom hemmets dörrar. Hustrur och barn
utsätts av framför allt män under alkoholpåverkan inom hemmets dörrar
för en regelbunden, inte sällan brutal misshandel.

Vad framför allt gäller kvinnor som utsätts för misshandel följer mycket
sällan åtal fastän polisen — som ofta medverkat till att återställa lugnet i familjen
— väl känner till förhållandena. Skälet härtill är just att åtal inte anses
påkallat ur allmän synpunkt, eftersom brotten begåtts i hemmet, dvs. inte på
allmän plats, och sällan uppfyller de högt ställda rekvisiten på grov misshandel.

Av rädsla för repressalier mot sig själva och mot barnen förekommer det
mycket sällan att kvinnor anger misshandel av här beskriven art till åtal.

Om angivelse ändå sker övertalas kvinnorna oftast att återta denna. Vidhåller
hon angivelsen, blir resultatet ofta att hon som målsägande i rättegången
lämnar en mycket överslätande redogörelse för vad som förekommit.

Ett rättssamhälle som utger sig för att värna om den enskilde medborgarens
integritet till kropp och själ kan inte tillåta sig att stillatigande åse den
omfattande, mot kvinnor riktade misshandel som förekommer inom hemmets
dörrar.

För att kunna åstadkomma en ändring av nuvarande förhållanden måste
polis och åklagare ges rätt att omedelbart ingripa mot den som våldfört sig
mot annan — även om detta skett på enskild plats. I allvarliga fall måste ett
anhållande eller en häktning kunna ske omedelbart. 1 mindre allvarliga fall
måste polis i samarbete med sociala myndigheter kunna ingripa för att på
annat sätt föra utsatta familjemedlemmar i säkerhet.

Det är också angeläget att lagföring av här angivna brott kan ske så snart
som möjligt. Hämndmotiv eller liknande får naturligtvis inte tillåtas ha inverkan
på målets utgång, men det är å andra sidan av vikt att till domstolar1
Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 1578—1584

Mot. 1980/81: 1578

2

nas kännedom kommer fullständigast möjliga uppgifter som underlag för
blivande dom i målet.

Häri angivna syften uppnås bäst genom att misshandelsbrott utan undantag
hänförs under allmänt åtal. (Stadgandena i 20 kap. 7 § rättegångsbalken
om åklagares möjlighet att underlåta åtal i vissa fall måste anses innehålla
tillräckliga möjligheter att i förekommande fall underlåta åtal.)

Frågan om skyndsamhet i behandlingen av misshandelsmål bör lämpligen
överlämnas åt rättstillämpningen och domstolsväsendet att genomföra lämpliga
arrangemang för.

Mot bakgrund av vad i motionen anförts yrkar vi

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning av innehåll
att 3 kap. 11 § brottsbalken skall upphöra att gälla med verkan
fr. o. m. den 1 januari 1982.

Stockholm den 27 januari 1981

ANNIKA ÖHRSTRÖM (c)
PÄR GRANSTEDT (c)
STINA ANDERSSON (c)

ANNA ELIASSON (c)