om Vattenfalls tariffer för elkraft
Motion 1980/81:1039 av Martin Olsson m. fl.
11
Motion
1980/81:1039
av Martin Olsson m. fl.
om Vattenfalls tariffer för elkraft
Elproduktionen från vattenkraften i Norrland uppgår f. n. till ca 52 TWh
per år. Av denna avsätts endast drygt 20 TWh eller ca 40 % inom Norrland
medan drygt 30 TWh överförs till främst mellersta Sverige. Överföringen av
el har möjliggjorts genom byggandet av flera 400 kV-ledningar.
Även om elbehovet i Norrland enligt Vattenfalls beräkningar kommer att
öka fram till 1990, bedöms även då att ca 50 % av elproduktionen där
överförs söderut.
Överföringskostnaderna är i genomsnitt 1,3 öre per kWh. Till detta skall
läggas överföringsförlusterna som genomsnittligt uppgår till 5 % eller ca 1,5
TWh av överföringen av ca 30 TWh.
Kostnaderna för överföring av elkraftsöverskottet från norr till söder
belastar enligt Vattenfall elkonsumenterna i mellersta Sverige. Detta sker
genom att Vattenfall har olika tariffer för övre Norrland, mellersta Norrland
och Mellansverige. För en större industriabonnent uppgår i år exempelvis
den totala kraftkostnaden i medeltal till 13,1 öre per kWh i övre Norrland,
14,5 öre per kWh i mellersta Norrland och 15,8 öre per kWh i Mellansverige.
Övre Norrland har således 2,7 öre per kWh lägre krafttaxa än Mellansverige.
Skillnaden uppgår till 20 %. Motsvarande siffror för mellersta Norrland är
1,3 öre per kWh resp. ca 10 %. Elskatten som för dessa abonnenter uppgår
till 3 öre per kWh för alla tre områdena är inräknad i dessa priser.
En normal hushållsabonnent utan elvärme med en årsförbrukning om
5 000 kWh och 16 A:s säkring har en elavgift som i övre Norrland uppgår till
31,0 öre per kWh mot 32,4 öre per kWh i mellersta Norrland och 33,9 öre per
kWh i Mellansverige. Skillnaderna i detta fall uppgår således till 2,9 resp. 1,4
öre per kWh till förmån för en elabonnent i övre resp. mellersta Norrland. I
elavgiften ingår skatt motsvarande 4 öre per kWh.
Det är synnerligen viktigt att Norrlands råvaror utnyttjas för att stimulera
till industriinvesteringar som leder till vidareförädling i Norrland. Elproduktionen
bör även ses som en sådan råvara som genom att utnyttjas i exempelvis
processindustri förädlas och ger sysselsättning både direkt och indirekt och
därigenom ger ökade ekonomiska resurser inom Norrland. Elproduktionen i
Norrland borde därför i högre grad utnyttjas i Norrland i stället för att
överföras till sydligare delar av vårt land.
För att stimulera speciellt energikrävande industri att etablera sig närmare
överskottselproduktionen, alltså i Norrland, borde differenserna mellan
elkostnaderna i olika delar av landet göras större. Hur stora differenserna
behöver vara för att tillsammans med övriga olika regionalpolitiska åtgärder
Mot. 1980/81:1039
12
ha effekt på industrietableringar bör noggrant prövas. Hur stort sysselsättningstillskottet
skulle bli i Norrland om exempelvis överföring av el efter
hand halveras är svårt att beräkna, men både den direkta och indirekta
sysselsättningseffekten bör bli betydande.
Ökade prisdifferenser mellan Norrland och övriga landet skulle även vara
välkomna för de enskilda hushållen, vilkas energikostnader i norra Sverige
på grund av klimat och avstånd är större.
Det skulle vara värdefullt från såväl samhälls- som regionalpolitisk
synpunkt att uppnå en ökad produktiv användning av elkraften inom
Norrland genom minskade överföringskostnader och -förluster samt ökad
sysselsättning där. Även från energibesparingssynpunkt måste det vara en
strävan att minimera överföringsförlusterna, vilket sker genom att elproduktion
och -förbrukning sker på så kort avstånd som möjligt från varandra.
Självfallet måste de ökade differenserna i elpriserna vara långsiktiga så att
industrin verkligen vågar kalkylera med ett markant lägre elpris i norra
Sverige. Dessa prisdifferenser skall ses som en av många olika åtgärder av
både generell och mer selektiv karaktär för att skapa bättre regional balans i
vårt land.
I samband med genomförandet av en ökad prisdifferentiering bör
regeringen se det som en viktig uppgift att engagera industrin till att verkligen
utnyttja fördelarna med att lokalisera energikrävande industri till Norrland.
Väsentligt för Norrlands framtid är att en relativt större andel av landets
industriinvesteringar sker där.
Även andra motiv finns för ökade prisdifferenser för el mellan Norrland
och övriga delar av landet. Med hänsyn till det stora elöverskottet i Norrland
bör näringsliv och befolkning där inte behöva vara med och betala
kostnaderna för kärnkraften, kostnader som är mycket osäkra, speciellt för
lagring av avfallet, avveckling och långsiktigt skydd av kärnkraftverken. Inte
heller bör det vara självklart att norrlänningarna skall betala ett pris som höjs
på grund av att återstående möjliga och tillåtna ytterligare utbyggnader av
vattenkraften blir kostsamma.
Regeringen bör enligt vår uppfattning mot bakgrund av såväl rättviseskäl
som samhälls- och regionalpolitiska strävanden låta utreda frågorna om
ökade prisdifferenser på el mellan landets olika delar.
Det finns även anledning att överväga att återinföra ett system något
påminnande om institutet bygdekraft, vilket avskaffades 1974. Bestämmelserna
om bygdekraft var intagna i vattenlagen och innebar en skyldighet för
ägaren av ett kraftverk att avstå en viss mängd elkraft för den kringliggande
bygdens behov. Mängden var maximerad till 10 % av produktionen vid
kraftverket.
Med hänsyn till att det är synnerligen viktigt att sysselsättningstillfällen
skapas i Norrlands inland, där ett flertal av kraftverken är belägna, bör
områdena närmast kraftverken åter tillerkännas vissa fördelar.
Mot. 1980/81:1039
13
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts dels om införande av ökade differenser
mellan Vattenfalls tariffer för elkraft i Norrland och övriga
landet, dels om återinförande av särskilda fördelar för områdena
närmast kraftverken i inlandet.
Stockholm den 22 januari 1981
MARTIN OLSSON (c)
KARIN ISRAELSSON (c) EIVOR NILSON (c)
JOHAN A. OLSSON (c)
Övrigt om motionen
Intressenter
