om vård och rekonstruktion av Eketorps borg.

Motion 1973:1253 av herr Sundman m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973:1253

4

Nr 1253

av herr Sundman m. fl.

om vård och rekonstruktion av Eketorps borg.

År 1964 påbörjades en omfattande arkeologisk undersökning av
Eketorps borg, den sydligaste av ölands s. k. fornborgar Utgrävningarna
har blottat en utomordentligt intressant bebyggelse som härrör från tre
skilda tidsperioder, den äldsta från folkvandringstiden, den yngsta från
sen medeltid. Fynden, såväl i fråga om föremål som murar och
husgrunder är mycket omfattande och ger tillsammans ett unikt
vittnesbörd om bondekultur i Sveriges äldsta tätsamhälle i en avlägsen
forntid. Vi hänvisar till bifogade kortfattade sammanställning över
undersökningens resultat hittills.

Grävningarna och undersökningar, som hittills i huvudsak finansierats
med bidrag från enskilda fonder oclfmed viss hjälp från arbetsmarknadsstyrelsens
sida, kommer att avslutas innevarande år. Sammanlagt har
hittills 5 000 m3 jord och sten avlägsnats. Det har visat sig att de frilagda
murverken, som främst består av kalksten, är mycket känsliga för vittring
och tjälskjutningar. Om de får ligga blottade kommer de att förstöras
under loppet av mycket kort tid.

Hösten 1972 tillsatte riksantikvarien en arbetsgrupp med uppgift att
överväga lämpliga åtgärder för framtiden. Man har haft att ta ställning till
två huvudalternativ.

Det ena innebär att den frilagda bebyggelsen åter helt täcks med grusoch
jordmassor. Enligt vår mening vore detta en från kulturhistorisk
synpunkt oförsvarlig åtgärd.

Det andra alternativet, som förordas av arbetsgruppen, innebär att
större delen av ”borgen” täcks av fyllnadsmassor men att en viss del av
byggnaderna bevaras genom att bl. a. väggar och tak rekonstrueras och de
känsliga stenmurarna på så sätt skyddas mot förvittring.

Riksantikvarieämbetet har länge regelmässigt ställt sig avvisande mot
förslag om rekonstruktioner av fornminnen. I detta fall intar ämbetet en
annan attityd. På grund av den noggranna utgrävningstekniken vid
Eketorp och på grund av att så mycket av bebyggelsen är bevarad finns
här möjligheter att på ett från antikvarisk synpunkt godtagbart sätt i
detalj kunna rekonstruera detta forntida samhälle.

Detta är enligt vår bestämda mening den enda riktiga vägen att bevara
Eketorps borg åt framtida generationer. Trots att det är fråga om att
rekonstruera blott en del av det nu utgrävda samhället skulle anläggningen
ändå bli i den storleksordning att den skulle bli i sin art
enastående inte bara i Norden utan hela norra Europa. Man törs förmoda
att den skulle få publikattraktivitet som i Sverige kan jämföras endast
med Wasavarvet. Det är icke orealistiskt att räkna med att den framtida

Mot. 1973:1253

5

driften blir självbärande.

Enligt arbetsgruppens mening bör den rekonstruerade törnbyn kompletteras
med en museibyggnad för de ca 25 000 tillvaratagna föremålen,
som på olika sätt belyser den historiska utvecklingen och det dagliga livet
under en avlägsen tidsålder.

Det tar avsevärd tid att genomföra dessa planer och arbetet måste ske i
etapper. Kostnaderna beräknas för restaureringen och återfyllnaden till
ca 3 milj. kr. under en treårsperiod; museet kan beräknas dra ungefär
samma kostnader — i detta sammanhang små belopp. Det är ytterst
angeläget att återfyllnads- och rekonstruktionsarbetena kan påbörjas
redan nästa år.

Riksdagens kulturutskott har tidigare i olika sammanhang förklarat sig
icke vilja ta ställning i prioriteringsfrågor vad angår vård och underhåll av
fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Eketorps borgs
framtid är emellertid en fråga av så stor kulturhistorisk betydelse att den
kräver ett ställningstagande från riksdagens sida.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att
snara åtgärder är nödvändiga för Eketorps borgs vård och
rekonstruktion.

Stockholm den 26 januari 1971

P.O. SUNDMAN (c)

OLLE ERIKSSON (c)
i Ulfsbyn

IVAN SVANSTRÖM (c)

Mot. 1973:1253 6

Bilaga

sq

ö—iflcnfo—5fo 460 ^ bt0 7Ao 560 yio iodo udo 1260 1360 u6u ryio ibdo 171)0 indo 1960

EKETORPS BORG

Under järnålder och äldre medeltid, från ca Kr f till ca 1300, var
Öland en till skillnad från idag rik bygd med jordbruk som huvudnäring
och handel som viktig binäring. Givetvis tilldrog sig öns rikedomar,
kött, hudar, spannmål m fl handelsvaror, grannfolkens intresse.
Plundringståg var säkert ingen ovanlighet. Öland ger få
möjligheter till naturligt skydd varför man tvingades bygga befästningar.
Den lättbrutna kalkstenen blev ett lämpligt byggnadsmaterial.
19 "fornborgar" finns på Öland. Bara få är daterade ge.nom
fynd men det förefaller som de flesta anlagts under folkvandringstid,
ca 400-550 e Kr. Flera har använts senare, särskilt under äldre
medeltid, ca 1050-1300 e Kr.

Eketorps borg i Gräsgårds sn är den sydligaste borgen. Ca 6,7 km N
om Eketorp ligger Treby borg, bestående av tre sammanbyggda ringmurar.
Triberga borg, längre mot N, är mycket lik Eketorp. Sandby
borg ligger på Ö kusten nere vid stranden. På V landborgskanten
ligger Bårby borg, den enda som inte har ringmur. En halvcirkellagd
mur skyddar mot Ö, ländborgsstupet mot V. I mittlandets skogar
finns flera borgar av vilka Ismantorps borg med hög mur och
fler än 80 husgrunder och den väldiga Gråborg med S:t Knuts kapell
är verkliga sevärdheter. Även på N Öland finns några borgar,
bl a Hässelby borg med intilliggande husgrunder, undersökta i fjol.

Om fornborgar i allmänhet kan man läsa i Mårten Stenbergers arbeten
"Det forntida Sverige", 2:a uppl 1971, s 537-551} "Sten brons järn",
Aldus nr 264, s 254-258; om Ölands borgar i"Ölands forntida borgar",
Svenska fornminnesplatser 21, 1966 av samme författare. I Fornvännen
1971 har några av arkeologerna från Eketorp skrivit om undersökningen
med bl a bilder av funna föremål, s 186-201. Mårten Stenbergers
"Öland under äldre järnålder", 19331 behandlar gravar, gårdar
och borgar med bilder och kartor.

Mot. 1973:1253

7

Sedan 1964 har arkeologerna arhetat var sommar med undersökningen av
Eketorps horg. Ledare för grävningen är professor Mårten Stenberger.
Genom åren har arkeologer från Danmark, ängland, Finland, Jugoslavien,
Kanada, Norge, Sverige, Tyskland och USA deltagit i arbetet.

iTketorps borg, som egentligen är en befäst bybebyggelse, ligger på
gränsen mellan alvar- och åkerbruksmark. Man har lagt befästningen
strategiskt på en udde i V kanten av en mycket grund sjö, som nu är
utdikad. När undersökningen började såg man endast den av rasmassor
dolda ringmuren och den låga yttermuren medan borgens inre var gräsbevuxet.
Arkeologerna har grävt sig 0,3-1 m ned under dåvarande
markyta och påträffat lämningar efter tre byggnadsfaser, alla koncentriskt
lagda ovanpå varandra. På första sidan ses planer av de
tre faserna bredvid varandra med den äldsta/understa I till vänster,
den yngsta/översta III till höger. Den mellersta byggnadsfasen II
är den som bäst ses i verkligheten då den ligger kvar medan don
översta III helt borttagits. Fas I skymtar under kvarliggande II.
Brunnen, livsviktig vid belägring, ligger i Ö och har använts i
alla tre faser.

O

uj . Ii 1

1 0 5 10 20 30

m

BYGGNADSFAS I

Den äldsta befästningen ligger på alvarmark. Den är inte färdig undersökt
och därför vet man inte hur gammal den är och inte säkert
vad den använts till. Befästningsverket utgjordes av en vall av
skärvig kalksten, på insidan kantad av gråstensblock. Dess diameter
är 55-60 m. Av vallen återstår endast obetydliga rester utom i 30
där gråstensblock finns kvar. Från vallen går radiellt lagda murar
av kalkstensblock vilka är väl synliga. Troligen är det enkla
husgrunder som ligger kring en öppen rund plats. Någon port har
ännu inte upptäckts, möjligen ligger den i SV innanför den stora
ringmurens port. Här har troligen inte varit en fast bosättning
utan snarare en tillflykt vid fientligt hot och kanske också ett
religiöst centrum.

Mot. 1973:1253

8

BYGGNADSFAS II

Efter att ha stått oanvänd en tid var befästning I förfallen. På
Öland ökade så behovet av skydd och man beslöt bygga Eketorp II,
en utökad och förstärkt befästning. Ca 10 m utanför vallen byggdes
en kalkstensmur, först 1,5 m bred, sedan utbyggd till en bredd på
5 m. Färdig har muren säkert varit minst 4 m hög. Den omsluter en
plats med 80 m i diameter. I muren finns två breda körportär med
fundament till torn på insidan och en smal gångport till sjön i Ö.
Problemen med bebyggelsens planering har lösts elegants mellan portarna
längor av radiellt lagda radhus, i mitten ett kvarter med två
radhuslängor. Planen har inte fullföljts i NO där byggnaderna ligger
oregelbundet, varför denna del troligen är den sist byggda medan
de regelbundna husen i V bör vara de äldsta. På planen har bostadshus
markerats med en härd, fähus med båshällar medan förråd och mer
obestämnda hus är tomma. Husen och fynden visar att det är en bondby.
Mängder av djurben och sädeskorn vittnar därom.

m

Fynden tyder på att man varit välbärgad: smycken och spännen av
brons och järn, ringar och prydnader av guld, mängder av glas- och
bronspärlor, ornerade benkammar m m. Skärvor av glasbägare visar
att man importerat lyxvaror. Allt detta är småsaker. Av redskap
har man tagit det mesta med sig vid utflyttningen; skäror, knivar,
saxar, en mejsel, betsel, pil- och spjutspetsar har dock kvarglömts.

Undersökningen av fas II har visat hur en bondebefolkning under hot
om fientliga härjningar tvingats flytta från sina spridda gårdar in
i ett kollektiv för gemensamt skydd. Drygt 10 gårdar bör ha verkat
här ett par århundraden innan man i en lugnare tid under ordnade
former flyttade ut igen. Vart vet man inte.

Mot. 1973:1253

9

BYGGNADSFAS II

Efter att ha s*tått oanvänd en tid var befästning I förfallen. På
Öland ökade så behovet av skydd och man beslöt bygga Eketorp II,
en utökad och förstärkt befästning. Ca 10 m utanför vallen byggdes
en kalkstensmur, först 1,5 m bred, sedan utbyggd till en bredd på
5 m. Färdig har muren säkert varit minst 4 m hög. Den omsluter en
plats nied 80 m i diameter. I muren finns två breda körportär med
fundament till torn på insidan och en smal gångport till sjön i Ö.
Problemen med bebyggelsens planering har lösts elegant: mellan portarna
längor av radiellt lagda radhus, i mitten ett kvarter med två
radhuslängor. Planen har inte fullföljts i NO där byggnaderna ligger
oregelbunden varför denna del troligen är den sist byggda medan
de regelbundna husen i V bör vara de äldsta. På planen har bostadshus
markerats med en härd, fähus med båshällar medan förråd och mhr
obestämnda hus är tomma. Husen och fynden visar att det är en bondby.
Mängder av djurben och sädeskorn vittnar därom.

Fyndmaterialet är mycket stort. Vapen och hästmunderingar visar att
man vetat att försvara sina rikedomar. Silvermynt, vikter och vågar
visar att handel varit en viktig näring, kanske med metallhantverksprodukter
som vara. Även jordbruk, kreatursskötsel, jakt och fiske
har spelat sin roll. Ett inslag av slaviska förmål tyder på kontakter
med S Östersjökusten, kanske rentav på krigiska förvecklingar
på Öland. Eketorp III levde samtidigt som Öland kristnades och ön
införlivades med Sverige. Att platsen slutgiltigt övergavs på 1300talet
kan bero på handelns koncentration till färre, större orter,
här främst Kalmar. Den grunda, farliga kusten försvårade en utveckling
av handeln. Öland blev hänvisat till jordbruk som enda näring
i 600 år. Först vår tid har i industrier och turism gett alternativ
av betydelse.