om vadetalan i brottmål

Motion 1978/79:1757 av Håkan Winberg och Inger Lindquist

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

11

Motion

1978/79:1757

av Håkan Winberg och Inger Lindquist
om vadetalan i brottmål

I 51 kap. 19 § första stycket rättegångsbalken (RB) stadgas att om enskild
vadekärande uteblir från huvudförhandling i brottmål i hovrätt förfaller hans
vadetalan. Stadgandet torde i de flesta fall bli aktuellt när en tilltalad har
dömts till viss påföljd i tingsrätt, överklagat denna dom men före huvudförhandlingen
i hovrätt av någon anledning ändrat sig och inte vill vidhålla
överklagandet, dock utan att återkalla sin vadetalan i hovrätten.

Inte sällan har emellertid för den tilltalade (vadekärande) förordnats en
offentlig försvarare, som efter fullmakt från den tilltalade tillika är dennes
ombud. Det praktiska fallet är ofta det att den tilltalade efter tingsrättens dom
meddelar försvararen (ombudet) att han är missnöjd med tingsrättens dom
och uppdrar åt försvararen att överklaga denna.

Vid huvudförhandling i hovrätt är den tilltalade i ett stort antal fall skyldig
att infinna sig personligen. Det gäller jämlikt 21 kap. 2 § rättegångsbalken om
han av tingsrätten dömts till fängelse minst sex månader eller det finns
anledning anta att sådan påföljd kommer att utdömas av hovrätten, eller om
hans närvaro eljest ej kan antas sakna betydelse för utredningen.

I dessa fall kallas både den tilltalade och försvararen, tillika ombudet, till
huvudförhandlingen i hovrätten. Stundom inställer sig försvararen enligt
kallelsen medan den tilltalade uteblir. 51 kap. 19 § första stycket RBärdå inte
tillämpligt därför att vadekäranden har inställt sig ehuru genom ombud.

I dessa fall har försvararen ofta inte kunnat nå kontakt med den tilltalade
efter rättegången i tingsrätten. Underlåtenheten att iaktta föreläggandet om
personlig inställelse tyder på att den tilltalade inte längre vidhåller sitt
överklagande. Försvararen saknar emellertid möjlighet att återkalla överklagandet.

Hovrätten kan i dessa fall jämlikt 51 kap. 19 § femte stycket avgöra målet
trots att den tilltalade inte inställt sig personligen. Det anses dock ofta mindre
lämpligt att uppta målet till materiell prövning i dessa fall, där hovrätten
under målets förberedande stadium funnit det vara av sådan karaktär att den
tilltalades personliga närvaro vid huvudförhandlingen är erforderlig.

Om målet sålunda inte avgörs med tillämpning av femte stycket måste
hovrätten inställa huvudförhandlingen och kalla parterna till ny sådan.Under
ogynnsamma förhållanden kan detta behöva upprepas flera gånger.

Det skulle enligt vår mening vara ändamålsenligt med en regel av innebörd
att vadetalan i vissa av dessa fall var förfallen. Det bör dock i så fall ytterligare
övervägas i vilka fall möjligheten att avgöra målet jämlikt 51 kap. 19 § femte
stycket RB skulle behållas och i vilka fall vadetalan skulle anses förfallen. En

Mot. 1978/79:1757

12

tänkbar väg skulle var att stadga att vadetalan skulle vara förfallen andra
gången målet utsattes till huvudförhandling och den tilltalade inte iakttog
föreläggande om personlig inställelse.

En regel av denna innebörd skulle spara tid för domstolar, advokater och
åklagare samt kostnader för statsverket.

Med åberopande av det anförda hemställer vi

att riksdagen hos regeringen begär att förslag läggs fram om sådan
ändring i 51 kap. 19 § rättegångsbalken att möjlighet införs att i
vissa fall anse vadetalan förfallen oaktat vadekäranden inställt
sig genom ombud.

Stockholm den 25 januari 1979

HÅKAN WINBERG (m)

INGER LINDQUIST (m)