om utvecklingsinsatser i skyddade naturområden

Motion 1987/88:Jo853 av Monica Öhman m. fl. (s)

Ärendet är avslutat

Motionsgrund
Motionskategori
-
Tilldelat
Jordbruksutskottet
Inlämning:
1988-01-26
Bordläggning:
1988-02-01
Hänvisning:
1988-02-02
PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo853

av Monica Öhman m. fl. (s)
om utvecklingsinsatser i skyddade naturområden

I dagens samhälle får miljöfrågorna en allt större betydelse såväl i den
allmänna debatten som i den konkreta samhällsplaneringen. Inte minst
gäller frågorna avvägningen mellan olika alternativ för markanvändning.
Naturresurslagen har här kommit att få en central betydelse.

De områden i Norrbotten som i dag har någon form av skydd till förmån
för sina naturvärden upptar ca 20 % av länets totala areal.

De områden som är naturskyddade i Norrbottens län den 1 januari 1988

är:

Nationalparker 7 st. 606 950 ha

Naturreservat 40 st. 336 358 ha

Naturreservat under bildande 23 st. 250 000 ha

Fågelskyddsområden 18 st. 46 445 ha

1 239 759 ha

Ovan angivna arealer är skyddade enligt naturvårdslagen. Det finns ingenting
som tyder på att dessa områden skulle minska i framtiden.

Till detta kan läggas områden skyddade på annat sätt, t. ex. domänverkets
fjällskogsreservat som redovisas till 1 050 000 ha. Sammanlagt utgör
dessa skyddsområden således 2 289 759 ha motsvarande 22 % av länets yta
(10 554 300 ha).

De ojämförligt största skyddade områdena finns i Norrbotten. Länet
besöks också årligen av stora grupper av människor, dels från södra Sverige,
dels från utlandet. Det är självfallet en naturresurs att vara stolt över. Det
måste också sägas vara en angelägenhet, inte enbart för Norrbotten eller
Sverige, utan även för områden främst i Mellaneuropa, där miljön är
avsevärt sämre än i Norden. Helt okontroversiellt är emellertid inte skyddet
av dessa områden.

De markanvändningskonflikter som uppstår kan gälla prospektering,
gruvbrytning, älvutbyggnad etc. De skyddade områdena lägger effektiva
hinder i vägen för dessa verksamheter. Norrbottens befolkning uppfattar
självklart dessa inskränkningar som restriktioner för olika typer av verksamheter
som kan ge sysselsättning i ett län där speciellt inlandskommunerna
har en mycket svår sysselsättningssituation.

Ytterligare en synpunkt bör vägas in i sammanhanget. På sikt är det
orimligt att avsätta stora markområden med olika typer av skydd för att
bibehålla en ursprunglig miljö, samtidigt som tillgängligheten till dessa
områden endast är förbehållen ett privilegierat fåtal som har möjlighet att ta
sig dit. Tillgängligheten till skyddade landskapsområden måste öka.

Å ena sidan har vi alltså markanvändningskonflikten och å andra sidan
kravet om ökad tillgänglighet. Lyckligtvis är dessa krav förenliga. Genom
en utveckling av de skyddade naturområdena kan nya arbetstillfällen skapas
i vård och skötsel av områden och besökare. De kan utvecklas till ett
nordiskt föredöme, och många människor kan på så sätt få ökad tillgänglighet
till dessa orörda naturområden. De åtgärder som härvid kan
komma i fråga måste ändå betraktas som blygsamma i ett internationellt
perspektiv. De skulle trots detta ge ett värdefullt och möjligt sysselsättningstillskott,
eftersom endast mindre utbildnings- och omskolningsinsatser behöver
sättas in för att arbetskraft som i dag finns ledig i Norrbotten skall
kunna få meningsfulla arbetsuppgifter. Detta skulle också vara ett sätt att
bedriva en aktiv regionalpolitik på Norrbottens villkor. De åtgärder som
sätts in kan på såväl kort som lång sikt leda till arbetsuppgifter som är
möjliga att utföra av den befolkning som i dag har vikande sysselsättning.

Med tanke på att en betydande andel av landets naturskyddade områden
är belägna i Norrbotten ter sig en lokalisering till Norbotten av naturvårdsverkets
avdelning för naturvård rimlig. En sådan åtgärd skulle också
ligga i linje med den av riksdagen ofta uttalade strävan att genom utlokalisering
av statlig verksamhet bidra till en aktiv regionalpolitik.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förslag till utveckling av skyddade naturområden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utlokalisering till Norrbotten av naturvårdsverkets
avdelning för naturvård.

Stockholm den 26 januari 1988
Monica Öhman (s)

Claes Rensfeldt (s) Sten-Ove Sundström (s)

Mot. 1987/88
Jo853

11