om utvärdering av lagen om förbud mot reklam för alkoholdrycker

Motion 1987/88:L720 av Margareta Andrén och Elver Jonsson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:L720

av Margareta Andrén och Elver Jonsson (fp)

om utvärdering av lagen om förbud mot reklam för
alkoholdrycker

Sedan 1979 har vi haft förbud mot annonsering och utomhusreklam för
alkoholdrycker, klass II undantaget. Trots att alkoholreklamlagen endast
gäller marknadsföring av alkoholutbudet till konsumenter har säkerligen
lagstiftningen aktivt bidragit till att avglorifiera alkoholen. Den nuvarande
lagstiftningens utformning måste ändå betraktas som tämligen vag.

En av lagens brister är att det inte finns något straffrättsligt ansvar för
överträdelser utan att dessa beivras genom marknadsdomstolen i form av
vitesförläggande. Om företaget upprepar en förseelse som det tidigare har
fällts för ådöms dock böter. Under åren har också gällande bestämmelser
överträtts allt i den uppenbara avsikten att stimulera till ökad alkoholkonsumtion.
De många anmälningarna till marknadsdomstolen och till konsumentombudsmannen
är också ett bevis på lagens vaga utformning. Lagen
gör ju nämligen undantag för skrifter som tillhandahålls endast på försäljningsställen
för alkoholdrycker.

Det blir alltmer uppenbart att alkoholbranschen under senare år framgångsrikt
sökt smygvägar runt de gällande alkoholreklambestämmelserna.
Näraliggande branscher såsom rederi-, resturang- och förpackningsföretag
har i stor utsträckning fått ta över reklamaktiviteterna.

Exempelvis har ett rederiföretag i sina annonskampanjer haft med avbildade
vinflaskor med synliga etiketter i flerfärgstryck; ett företag som
tillverkar motordrivna korkskruvar har haft helsidesannonser i dagspressen
där större delen av utrymmet utgör märkesreklam för olika viner; resturanger
har i sin annonsering haft avbildade vinflaskor med läsbara varunamn.
Tidningsannonser har förekommit, där ett förpackningsföretag visar
sin specialdesignade flaska för en känd svensk exporterad vodkasort, och
detta givetvis med varunamnet synligt.

Om vårt alkoholreklamförbud skall ha den folkhälsoeffekt som avses, är
dessa smygvägar ett avgörande hot.

Anmälningar av ovanstående exempel har gjorts till konsumentombudsmannen,
som endast konstaterat att det ej varit fråga om brott mot alkoholreklamreglerna.

Då reklameffekter för alkohol ändå uppnås genom detta förfaringssätt,
finns skäl att närmare utreda hur dessa uppenbara reklaminsatser för alkohol
skall kunna stoppas. Alkoholreklambestämmelserna kan behöva byggas
ut så att ”intressebranscher” runt alkoholindustrin inte kan överta reklamutbudet,
föregivande andra skäl än alkoholreklam, men med alkoholreklamens
effekter.

S. k. specialtidningar får enbart tillhandahållas på försäljnings- eller ut- Mot. 1987/88

skänkningställen, varvid alkoholannonserna omfattas av kravet på särskild L720

måttfullhet. Var gränsen här går är mycket svävande. Konsumentombudsmannen
’KO’ har nu anmält SAS-tidningen Scanorama för sådan reklam
som är förbjuden i Sverige. Scanorama innehåller en mängd annonser för
sprit, vin och tobak. KO gör anmälan eftersom SAS vid kontakt med KO
hävdat att alkohol- och tobakslagen inte skulle gälla Scanorama. Dessutom
anser SAS att Scanorama är en internationell tidning för vilken lagarna inte
skall gälla.

Med hänvisning till vad ovan sagts menar vi att en omfattande utvärdering
bör göras avseende hela marknadsföringen av alkoholdrycker. Därvid
bör t. ex. uppmärksammas vilka positiva resultat alkoholreklamlagen medfört,
vilka brister den innehåller och vilka åtgärder som bör vidtas för att
reklamförbudet skall täcka in de syften riksdagen åsyftar.

Hemställan

Med anledning av vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en utvärdering av lagstiftningen
om reklamförbud mot alkoholdrycker skall genomföras.

Stockholm den 26 januari 1988

Margareta Andrén (fp) Elver Jonsson (fp)

14