om utökade möjligheter till stadiga bostadslån.

Motion 1971:161 av herrar Gustavsson i Alvesta och Johansson i Växjö

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1971:161

14

Nr 161

av herrar Gustavsson i Alvesta och Johansson i Växjö
om utökade möjligheter till stadiga bostadslån.

Den statliga bostadspolitiken har till uppgift att tillgodose behovet
av bostäder, främja valfriheten i boendet samt stimulera till en förbättrad
hushållning med samhällets resurser.

I enlighet med 1967 års riksdagsbeslut angående bostadspolitiken utgår
statliga bostadslån till finansiering av nybyggnation av flerfamiljshus
och småhus. Dessa krediter, bostadslån, ligger i säkerhetshänseende
över övriga kreditsatser och varierar normalt mellan 15 och 30 procent
av låneunderlaget. För ombyggnad av flerfamiljshus och småhus utgår
bostadslån, om kostnaden står i proportion till återstående skulder och
om behovet av bostaden bedöms varaktigt. Storleken av dessa bostadslån,
ofta i form av fördjupningslån när det gäller egnahem, uppgår
till minst 10 procent av låneunderlaget eller mera efter bedömning
av bostadsstyrelsen. Lånebestämmelsen medger däremot inte att statliga
bostadslån erhålles för finansiering av både förvärv och ombyggnad
av redan existerande egnahem.

I många delar av landet har framkommit ett betydande intresse för
förvärv av bestående egnahem, såsom mindre jordbruksfastigheter, och
genom upprustning förvandla dem till fullt moderna bostäder. Detta
intresse riktar sig både mot egnahem inom stadsplanelagda samhällen
och mot fastigheter belägna inom rimligt avstånd från samhällsbildning,
om arbetsmöjligheterna inom området bedöms goda på längre sikt. Genom
förbättrade privata kommunikationsmöjligheter och fortsatt standardhöjning
torde intresset för dessa boendeformer komma att öka i
framtiden. Bidragande till denna utveckling är även de enskildas alltmer
skiftande värderingar i fråga om önskad boendemiljö, vilket, förutom
beträffande de största städerna, kan innebära önskemål om bosättning
i omgivningarna.

Finansieringen vid inköp och modernisering av fastigheterna vållar
ofta stora problem eller förhindrar helt möjligheterna till önskad bosättning,
eftersom fastigheterna vanligen är obelånade och möjligheterna
att få tillräckliga bankkrediter är små.

För att nå syftet att ge även grupper som inte disponerar över stort
eget insatskapital större valmöjligheter i bostadshänseende bör man
medge statlig lånefinansiering upp till hälften av låneunderlaget, under
villkor att kommunen som hittills till viss del borgar för eventuella

Mot. 1971:161

15

kapitalförluster. Denna kommunala prövning måste även innefatta
ställningstagande till lämpligheten från kommunal servicesynpunkt, t. ex.
hänsynen till eventuella barns skolgång, tillgodoseende av sanitära krav
etc.

Genom att denna bostadsform ofta ställer sig billigare för både den
enskilde och samhället skulle förbättrade finansieringsformer ge nya
grupper ekonomiska möjligheter att växla boendeform och ge en bättre
resursanvändning.

Utbudet av lämpliga egnahem torde även öka i framtiden, dels genom
att personer ändrar boendeform, bl. a. i samband med att de uppnår
pensionsåldern, dels genom strukturförändringarna inom jordbruket.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställes

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
angående utökade möjligheter till statliga bostadslån
för förvärv och/eller ombyggnad av befintliga egnahem som
främjar ett rationellt nyttjande av samhällsresurser och en ändamålsenlig
valfrihet i fråga om bostadsmiljö.

Stockholm den 20 januari 1971

RUNE GUSTAVSSON (c)
i Alvesta

BERTIL JOHANSSON (c)
i Växjö

■

'

.

:lte tryck. 712018