om utnyttjande av larm inom äldre och handikappvården

Motion 1978/79:719 av Blenda Littmarck m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:719

av Blenda Littmarck m. fl.

om utnyttjande av larm inom äldre och handikappvården

Många av dem som står i kö till bostadshotell och äldrevårdsinstitutioner
gör det för att de känner sig otrygga. En stor del av dem anmäler sig av detta
enda skäl. De är rädda för att falla och bli liggande utan hjälp, drabbas av
plötslig sjukdom och ej få kontakt med yttervärlden eller för att dö i sin
ensamhet. Under normala förhållanden klarar de sig utmärkt. Detsamma
gäller för handikappade.

Med modern teknik kan dessa problem lösas. Ett bra exempel på detta är
televerkets AWA-system, vilket utarbetats av en forskargrupp bestående av
docent Sten R. Bergström, prefekt vid psykologiska institutionen vid Uppsala
universitet, legitimerade läkaren Kjell Roos, biträdande länsläkare, Uppsala,
forskningsingenjör Åke Dahlgren, Lidingö, samt professor Jan Helander,
Gerontologiskt centrum, Lund. Den tekniska utvecklingen har huvudsakligen
letts av chefstekniker H. D. Liitzenkirchen, Kiruna.

AWA-systemet har flera fördelar jämfört med befintliga system. Det är
”passivt”, dvs. fungerar helt automatiskt, och den fixering vid larmet som
kan uppstå vid andra larm undvikes. Det fungerar även vid medvetslöshet.

Av ”pensionärsolyckorna” inträffar 50-70 % i badrum. AWA-larmet är
inställt så att larm går inom en timme om olycksfallet skett i badrummet. I
övrigt ställs larmet vanligen in på åtta timmar. Räkneverket nollställs varje
gång innehavaren utför någon av ett flertal normala handlingar, slår på eller
av TV-apparaten, öppnar kylskåpsdörren e. d. Innehavaren kan naturligtvis
också själv trycka på en larmknapp.

Detta system passar överallt, även i glesbygd.

En portabel larmapparat, som till det yttre mest liknar en liten dosa som
man lätt kan bära på sig och från vilken larm kan utlösas, är en annan typ,
värd att uppmärksammas.

Ansvariga för larmet kan vara befintliga eller kommande larmcentraler,
gemensamma för kommunen eller länet. I Uppsala och i Sundbyberg går
larmet till den central, till vilken pensionärer dygnet runt kan vända sig föratt
få hjälp. I Kiruna har det anslutits till brandkårens växel. På de flesta håll kan
det kopplas till en social jour, vilken bör ha tillgång till bilburen jourpersonal,
antingen egen eller ambulansväsendets. Det är dock nödvändigt att man
därvid uppmärksammar att inrättandet av larm endast är en beredskapsåtgärd
som skall användas i nödsituationer. Larmet får aldrig ersätta personliga
kontakter.

Vi anser det angeläget att regeringen snarast tar initiativ till ett samarbete
med kommunförbunden för att driva på marknadsföringen av AWA

Mot. 1978/79:719

9

systemet och till vidareutveckling av larm och de basfunktioner, som krävs
för att utnyttja larm i öppen vård.

Med stöd av vad ovan anförts hemställes

att riksdagen hos regeringen begär att lämpliga åtgärder snarast
vidtas i syfte att driva på marknadsföringen av AWA-systemet
och vidareutvecklingen av de basfunktioner som krävs för
utnyttjande av larm inom äldre- och handikappvården.

Stockholm den 23 januari 1979
BLENDA LITTMARCK (m)

KARL LEUCHOVIUS (m) ALLAN ÅKERLIND (m)

INGEGERD TROEDSSON (m) PER-ERIC RINGABY (m)