om utbyggnaden av nya högskolor

Motion 1979/80:662 av Yngve Nyquist m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

5

Motion

1979/80: 662

av Yngve Nyquist m. fl.
om utbyggnaden av nya högskolor

Det har nu gatt drygt fyra år sedan riksdagen beslöt att inrätta nya
högskoleenheter över hela landet. 1 förhållande till det ursprungliga förslaget
från U 68 gjorde regering och riksdag den förändringen att man inom
ramen för en successiv, etappindelad utbyggnad skulle prioritera vissa
orter. Man ville därigenom ge vissa strategiskt utplacerade högskolor en
extra god start, med rejäla utvecklingsresurser redan från början. Man ville
garantera dessa högskoleorter en utveckling i en budgetsituation som
skulle komma att verka återhållande på utvecklingstakten för högskoleväsendet
som helhet.

I propositionen 1976/77:59 och i utbildningsutskottets utlåtande UbU
1976/77: 20 understryks ytterligare att det är viktigt att man lever upp till
kravet att fullfölja riksdagens utbyggnadsprogram för de nya högskolorna
och att man fullföljer syftet med prioriterade högskoleorter i Sundsvall/
Härnösand, Falun/Borlänge, Jönköping och Kalmar.

De nya högskolorna har fungerat sedan mitten av 1977. Vissa inledande
slutsatser om deras sätt att fungera kan nu dras. Det är uppenbart att de
nya högskoleorterna breddat rekryteringsbasen till högre utbildningar.
Samtidigt är emellertid bristen på resurser i form av tjänster, medel för nya
linjer, kurser och lokaler stor. Inte ens på de prioriterade högskoleorterna
kan därför situationen uppfattas som tillfredsställande. Man kan också
ifrågasätta om beslutet i riksdagen att på detta sätt prioritera vissa orter
haft någon egentlig effekt på styrningen av resurser till de olika utbildningsinstitutionerna.

Mot denna bakgrund tinner vi det naturligt och nödvändigt att riksdagen
ger regeringen i uppdrag att studera vad prioriteringen hitintills konkret har
medfört i form av resurser och utbildningsutbud. En långsam utbyggnadstakt
rimmar inte väl med regeringens och riksdagens beslutade riktlinjer.
En långsam utbyggnadstakt skadar också de regionalpolitiska och utbildningspolitiska
syften som prioriteringen av vissa orter skulle tillgodose.

För att exemplifiera vikten av att få till stånd en aktiv politik för fungerande
högskolor i de aktuella regionerna vill vi peka pä den allmänna
samhällsutveckling som både Bergslagen och Sundsvallsregionen befinner
sig i.

Under senare delen av 1970-talet har båda regionerna blivit utsatta för
kraftiga strukturförändringar vilka medverkat till ökad flyttning, nedläggning
av en rad arbetsplatser och en osäkerhet om framtiden hos människor,
kommuner, företag och organisationer.

Mot. 1979/80:662

6

Strukturförändringarna drabbar inte bara den tunga basindustrin utan
också den del av industrin och näringsverksamheten som i sig bär ett frö
till utveckling, de små och medelstora företagen genom deras ställning som
underleverantörer till tung industri.

En högskola har i detta läge en viktig uppgift att fylla, dels för att
underlätta en ny utveckling av näringsliv och sysselsättning, dels för att
sprida ökade kunskaper till en stor grupp människor utan vars resurser
hårt utsatta regioner knappast kan bygga upp en ny näringsbas och ett
tryggare liv.

Problemen i dessa regioner yttrar sig inte bara i en alltmer osäker
arbetsmarknad. I första hand kommunerna har fått ökade svårigheter att
planera inför framtiden och att beräkna sina resurser för de kommande
årens byggnadsverksamhet och sociala satsningar. Minskad befolkning
och färre antal jobb i kommunerna skapar stora problem med ekonomin,
den sociala tryggheten och andra kommunala angelägenheter. En aktiv och
väl fungerande högskola kan med detta bakgrundsperspektiv ha en väsentlig
roll att fylla när det gäller att bl. a. utveckla den kommunala planeringen
för en stagnerande ekonomis behov och använda sina skilda resurser mer
effektivt i syfte att förhindra en social nedrustning.

Högskolornas roll för en stor grupp människor som tidigare inte kunnat
få högskoleutbildning inom sin närregion är det viktigt att slå vakt om —
både för att tillgodose grundläggande utbildningsbehov hos individerna
och för att öka människornas förmåga att delta aktivt i den egna regionens
problemlösningar.

Med stöd av det anförda och riksdagens tidigare beslut om de prioriterade
nya högskolorna hemställer vi

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om effekterna av
riksdagens beslut att prioritera nya högskolor och förslag om hur
prioriteringen skall preciseras och genomföras de närmaste åren.

Stockholm den 23 januari 1980

YNGVE NYQUIST (s)

GUDRUN SUNDSTRÖM (s)

ÅKE GREEN (s)

KJELL-OLOF FELDT (s)

OVE KARLSSON (s)

BO SÖDERSTEN (s)

BO FORSLUND (s)

BENGT WIKLUND (s)