om utbyggnad av Göta kanals västgötadel

Motion 1975/76:1524 av fru André m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

9

Motion

1975/76:1524

av fru André m. fl.

om utbyggnad av Göta kanals västgötadel

Insjöfarten spelar en allt större roll för transporterna både på den
europeiska kontinenten och i USA. Erfarenheterna av en utbyggd
kanaltrafik har varit mycket positiv, och utbyggnaden av de inre vattenvägarna
har regelmässigt givit långt större effekt från transport- och
lokaliseringssynpunkter än vad som kunnat förutses i bakomliggande
prognoser. Mot denna bakgrund anser vi att insjöfarten i Sverige, med
långa avstånd och gles befolkning, borde vara ett realistiskt alternativ
till landsvägs- och järnvägstransporter. Vad vi behöver är ett komplett
nät av bilvägar, järnvägar och vattenvägar, som förenas i moderna
hamnar.

Under hösten 1975 avslutades arbetet med fördjupning av Trollhätte
kanal. Godskvantiteten på denna kanal förväntas öka från ca 4,3
miljoner ton år 1975 till ca 5 miljoner ton år 1980. Totalt har moderniseringen
kostat 300 milj. kr. Den satsning som här skett innebär
dock att verklig konkurrenskraft uppnås först när Göta kanal byggs ut
mellan Vänern och Vättern. Vänerkusten har kommit att betraktas
som en förlängning av västkusten. Det vore naturligt att utvidga detta
begrepp till att även omfatta Vätterregionen. Självklart borde landets
två största sjöar ha ändamålsenliga vattenförbindelser med västkusten.

Frågan om utbyggnad av Göta kanal har varit föremål för ett stort
antal utredningar. Senast 1973 begärde riksdagen att en förnyad, ingående
prövning skulle ske i frågan beträffande utbyggnad av kanalens
västgötadel. Utredningen har den 14 mars 1975 avgett betänkandet
Utredning om utbyggnad av Göta kanals västgötadel (Ds K 1975: 3).
Ett alternativ som behandlats är en utbyggnad av västgötadelen till
4,2 m djupgående. Utredningen har dock inte funnit tillräckliga skäl
föreligga för en utbyggnad av kanalen ur vare sig företagsekonomiska
eller samhällsekonomiska aspekter.

Remissbehandlingen av kanalutredningen visar att man på regionaloch
kommunal nivå gemensamt sluter upp kring kravet på en utbyggnad.
Bland övriga remissinstanser kan nämnas Föreningen för
Inre vattenvägar (FIV) som genom egna kalkyler tillfört debatten om
Göta kanals framtid nya aspekter. I remissvar över kanalutredningen
riktar FIV allvarlig kritik mot såväl den företagsekonomiska som samhällsekonomiska
bedömning som utredningen gjort.

Utredningens pessimistiska syn på möjligheterna att öka kanalens
godsunderlag har mött hård kritik. Från bl. a. företag inom Vätterom

Mot. 1975/76:1524

10

rådet har framhållits att intresse för kanaltransporter föreligger.

Den pessimistiska inställningen till framtida godstransporter på kanalen
präglar också bedömningen av hur en utbyggd kanal skulle påverka
näringslivet inom Vätterregionen. Från såväl landsting som länsstyrelser
inom regionen har framhållits att en kanalutbyggnad kan väntas
medföra dels en direkt positiv effekt på nuvarande och nya kanalanvändande
företag, dels en indirekt positiv effekt på företag som ej
har förutsättning att utnyttja kanalen. I kombination med andra stimulansåtgärder
kan en kanalutbyggnad härigenom bli av avgörande
betydelse för en positiv utveckling av näringslivet. Detta visar också
erfarenheten från andra länder.

En utebliven utbyggnad av Göta kanal skulle med all sannolikhet få
mycket negativa effekter för den regionala utvecklingen med obalanser
som följd. Energisituationen i världen torde medföra att kostnaderna
för olja kraftigt kommer att stiga. Detta ger energisnåla transportmedel
konkurrensfördelar, vilket i hög grad kommer kanaltrafiken
till godo. Det har t. ex. visat sig att varor kan fraktas med en energiåtgång
som är fem gånger mindre på kanal än på landsväg. Från
energipolitisk synpunkt är därför kanaltransport ytterst fördelaktig.

Även i vad gäller trafikolyckor, oljeskador, buller och luftföroreningar
talar mycket till förmån för kanaltransporter.

Den investering som en kanalutbyggnad representerar kan jämföras
med alternativa investeringar i andra objekt, exempelvis vägbyggnadsoch
broprojekt. Kostnaden för en kanalutbyggnad blir då fullt acceptabel.

Det är av vikt att en utbyggnad av Göta kanals västgötadel till ett
djup av 4,2 m kommer till stånd så snart som möjligt. Ytterligare
dröjsmål kan få stora negativa konsekvenser för godstrafiken. En utbyggnad
av nämnda omfattning skulle göra det möjligt att trafikera
kanalen med fartyg med en lastförmåga av 1 500 å 1 600 ton. För att
Göta kanal skall kunna utvecklas till en viktig transportled är det nödvändigt
att stöd lämnas nyttotrafiken i form av slopade kanalavgifter
och bättre finansieringsformer för anskaffande av fartyg. Den av oss
föreslagna utbyggnaden förutsätter statligt övertagande av kanalen.

Mot. 1975/76:1524

11

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen anhåller om förslag angående utbyggnad av Göta
kanals västgötadel till 4,2 meters djup samt i anslutning härtill
förslag angående slopande av kanalavgifter för godstrafik
och förbättrade finansieringsvillkor vid fartygsinvesteringar.

Stockholm den 24 januari 1976

GUNILLA ANDRÉ (c)

GEORG PETTERSSON (c)
i Örebro

SVEN JOHANSSON (c)
i Skärstad

ERIK LARSSON (c)
i öskevik

BENGT BÖRJESSON (c)
i Falköping

BENGT KINDBOM (c)

GUNDE RANESKOG (c)

INGEMAR HALLENIUS (c)

ARNE FRANSSON (c)

KERSTIN G. ANDERSSON (c)
i Hjärtum