om upprättande av diplomatiska förbindelser

Motion 1971:676 av herr Johansson, Olof, i Stockholm m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1971: 676

3

Nr 676

av herr Johansson, Olof, i Stockholm m. fl.
om upprättande av diplomatiska förbindelser
med Tyska demokratiska republiken.

Efter Hitler-väldets fall 1945 uppdelades det tyska området i fyra
ockupationszoner. Sommaren 1945 ingicks mellan segrarmakterna det
s. k. Potsdamavtalet, i vilket förutsattes att ett enhetligt demokratiskt
Tyskland skulle skapas. Då det avgörande steget togs den 18 juni 1948
framtvingades emellertid en uppdelning när de tre västra ockupationszonerna
införde egen valuta, varigenom de normala förbindelserna mellan
västzonerna och östzonen stördes och en djup klyfta skapades mellan
Tysklands båda delar. Ett år senare fullföljdes detta program. Val
utlystes till en västtysk riksdag. Den sammanträdde den 7 september
1949. Man valde president och förbundskansler. Därmed var Förbundsrepubliken
Tyskland verklighet. Som svar härpå bildade östzonen den
7 oktober 1949 Tyska demokratiska republiken — DDR.

Sverige erkände tidigt Förbundsrepubliken Tyskland, medan Tyska
demokratiska republiken ännu inte erkänts av den svenska regeringen.

Grundläggande för erkännande av stater och upprättande av diplomatiska
kontakter med nationer bör enligt vår mening vara den faktiska
existensen av en statsbildning, där vederbörande statsledning har kontroll
över sitt territorium. Uttryck för gillande eller ogillande i förhållande
till en stats styrelseskick bör inte påverka erkännandefrågan.
Tvärtom bör de etablerade diplomatiska kontakterna utnyttjas för att
framlägga Sveriges synpunkter vare sig de är positiva eller negativa för
ifrågavarande regering. Bara i undantagsfall och motiverade av särskilda
skäl bör avsteg göras från denna huvudprincip.

Den existerande delningen i två tyska stater måste i dag uppfattas
som definitiv, och Sverige bör därför erkänna DDR och upprätta diplomatiska
förbindelser med dess regering. Även om Sverige aldrig ålagt
sig samma restriktioner för sitt handlande inom stormakternas konfliktområden
— till skillnad från Finland — borde ändå en likabehandling
av öst- och Västtyskland i erkännandefrågan framstå som mest behövlig.

Den traditionella svenska neutralitetspolitiken, som vunnit internationell
uppskattning, borde dessutom göra det möjligt att genomföra ett
svenskt erkännande av DDR utan att detta uppfattas som en sympatiyttring
för landets totalitära samhällssystem.

Mot. 1971: 676

4

Den nyorientering som inletts av Förbundsrepubliken Tysklands nuvarande
regering med vänskapsavtal med Sovjetunionen och Polen samt
inledande samtal med DDR borde enligt vår mening underlätta ett
svenskt erkännande av DDR vid nuvarande tidpunkt och kunna vara
ett led i ansträngningarna att skapa ytterligare avspänning i Europa. De
omfattande kontakter som redan förekommer mellan Sverige och DDR
inom handel, kultur och idrott skulle genom ett erkännande kunna föras
vidare. De insatser som diskuteras för att skydda östersjön från miljöförstöring
utgör ytterligare ett väsentligt argument för en sådan åtgärd.
Det är nödvändigt att skyndsamt få till stånd avtal mellan samtliga
stater runt östersjön för att möjliggöra ett effektivt miljöskydd. Ett
svenskt erkännande skulle sannolikt underlätta för DDR att inom ramen
för ett avtal mellan berörda länder delta i ett arbete på att förhindra
nedsmutsning och förgiftning av östersjön.

Vi anser därför att kontakter snarast bör tagas med den Tyska demokratiska
republiken (DDR) i syfte att upprätta diplomatiska förbindelser
mellan Sverige och detta land.

Med hänvisning till ovanstående hemställes

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om åtgärder
och initiativ för att upprätta diplomatiska förbindelser med
DDR.

Stockholm den 27 januari 1971

OLOF JOHANSSON (c)
i Stockholm

ARNE FRANSSON (c)

GÖSTA ANDERSSON (c)
i Nybro

GUNNAR BJÖRK (c)
i Gävle