om upprättande av diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering.

Motion 1971:15 av herr Hermansson i Stockholm m. fL

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 15—22 år 1971 Mot. 1971

15—22

Nr 15

av herr Hermansson i Stockholm m. fL

om upprättande av diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams
provisoriska revolutionära regering.

Genéveöverenskommelserna om Vietnam år 1954 innebar vapenstillestånd
mellan de franska kolonialtruppema och den vietnamesiska folkarmén.
I slutdeklarationen, som undertecknades av alla närvarande stater
utom USA, angavs den provisoriska demarkationslinjen, fastslogs
Vietnams oberoende och enhet samt stadgades om fria val för hela
Vietnam år 1956.

Men i södra Vietnam, kolonisternas ”demarkationsområde”, etablerade
den amerikanska imperialismen en marionettregim, som inte enbart
såg till att inga val hölls utan bröt förbindelserna med norra Vietnam
och sökte permanenta den provisoriska demarkationslinjen. Tvärtemot
Genéveöverenskommelsens stadgande (slutdeklarationen § 9), att myndigheterna
i norra eller södra Vietnam inte fick tillåta några straff eller
repressalier mot personer som samarbetat med endera sidan under befrielsekriget,
anställde marionettregimen en formlig jakt på personer som
stött folkarmén, som uttalade att Genéveöverenskommelsen måste följas
eller som protesterade mot det sociala och ekonomiska förtryck som
regimen stödde sig på. Mellan 1954 och 1960 mördade Diemregimen
77 500 personer och fängslade 527 000. Amerikanska s. k. rådgivare
deltog i ökande omfattning i dessa aktioner, också detta i strid mot
Genéveöverenskommelsen. För försvar mot dessa övergrepp bildades i
december 1960 FNL, Sydvietnams nationella befrielsefront.

Saigonjuntan är utan förankring och stöd hos det vietnamesiska folket
Detta omvittnas såväl av det mycket starka stöd som FNL åtnjuter
som av juntans egna metoder. Denna är helt beroende av stödet från
den amerikanska imperialismen. Utan USA:s angreppskrig mot Vietnams
folk skulle detta omedelbart störta Quslingjuntan.

FNL å andra sidan är ett med det vietnamesiska folket. Genom sin
breda folkliga förankring har det varit möjligt för dess befrielsearmé
att tillfoga de amerikanska angriparna och marionetterna avgörande
nederlag. 1 500 byar, 182 distrikt, 6 städer och 44 provinser har efter
tio års kamp befriats från de amerikanska ockupanterna och deras
marionetter.

Dessa stora framgångar jämte andra diplomatiska och politiska framsteg
nödvändiggjorde ett centralt organ som skötte alla utrikes och in

1 Riksdagen 1971. 3 sami. Nr 15—22

Mot. 1971:15

2

rikes ärenden. En kongress hölls den 6 juni 1969 med valda folkrepresentanter
från olika organisationer. Denna kongress valde PRR, Provisoriska
revolutionära regeringen, till vilken FNL överlämnade sina statsfunktioner.

De av USA och dess marionetter behärskade områdena företer inte
bara alla kännetecken på en kolonial ekonomi utan en krisartad sådan,
med hög arbetslöshet till följd av utslagen inhemsk industri, kraftig
inflation och en snedvridning av ekonomin förorsakad av en mycket
stor dollarinvasion.

I de befriade områdena har man genomfört en jordreform. Av Sydvietnams
3 200 000 hektar odlad jord har något mer än två tredjedelar
delats ut till bönderna, vilket höjt de fattiga och jordlösa böndernas
levnadsstandard väsentligt. 70 % av bondehushållen har nått mellanböndernas
levnadsnivå. Risskördama har ökat dels genom en utvidgning
av de odlade arealerna, dels genom intensifierad drift och flera skördar
per år än tidigare genom frambringandet av snabbväxande rissorter.
Dessa förbättringar har åstadkommits under mycket svåra förhållanden
under USA-truppemas terrorbombning och kemiska krigföring. Dessa
svårigheter har man mött genom nattarbete, organiserande av ömsesidiga
hjälplag osv.

När ett område befriats startas genast kampanjer mot analfabetismen.
Vidare har i de befriade områdena utvecklats ett skolväsende med över
7 000 låg- och mellanstadieskolor med omkring en miljon elever.

Sveriges diplomatiska relationer till Vietnam

1957 erkände Sverige den amerikanska marionettregimen i Sydvietnam
genom röstning för dess inträde i FN. Detta år förekom i FN två
omröstningar om Sydvietnams medlemskap, dels vid generalförsamlingens
elfte möte den 28 februari, dels vid dess tolfte möte den 25
oktober 1957. Däremellan hade frågan behandlats i säkerhetsrådet. Vid
den första omröstningen lade Sverige ned sin röst. Sverige lade också
ned sin röst vid röstning om ett förslag att såväl Nord- som Sydvietnam
skulle få FN-medlemskap. Vid behandlingen i säkerhetsrådet ett halvår
senare, där Sverige då var representerat, ändrades emellertid den svenska
ståndpunkten. Man röstade för Sydvietnams inträde i FN samtidigt
med Sydkoreas. Sverige röstade emot ett förslag att såväl Nord- som
Sydkorea skulle inväljas men att frågan om Vietnams inval skulle uppskjutas
tills de i Genéveavtalen stipulerade valen hållits och landet återförenats.
Genom sin röstning vid detta tillfälle sprang Sverige inte bara
ifrån den princip, universalitetsprincipen, som man angivit som skäl
för sitt ändrade ställningstagande. (Man röstade för Syd- men mot
Nordkorea.) Man bidrog också aktivt till sabotaget av Genéveöverenskommelsema
om Vietnam.

Mot. 1971:15

3

1960 utvidgades det svenska erkännandet av Saigonjuntan till upprättandet
av formella diplomatiska förbindelser i och med att Bangkokambassadören
ackrediterades även i Saigon. 1967 upphörde denna
ackreditering utan att därför de diplomatiska förbindelserna bröts. Det
var ett tecken på nedtrappning av de diplomatiska förbindelserna. Emellertid
har sedermera Saigonjuntan öppnat ett informationskontor i Stockholm
och dess representanter fått uppehållstillstånd i Sverige. Saigonjuntans
chefsförhandlare i Paris har fått företräde hos Sveriges utrikesminister.

1969 erkände Sverige Demokratiska republiken Vietnam. Detta
skedde sedan riksdagen i flera år avvisat motioner om ett sådant erkännande.
Krav om erkännande av FNL och PRR har under hela dess
verksamhet rests av den aktiva Vietnamrörelsen och en allt större folkopinion.

Också i riksdagen har denna opinion fått sitt uttryck i motioner och
interpellationer (1969:11:114, 1970:11:1). Riksdagen har emellertid på
förslag av utrikesutskottet avslagit dessa. Utskottets motiveringar för sitt
avslagsyrkande har varit att läget i Sydvietnam skulle vara ”oklart”
och ”föränderligt” på grund av krigstillståndet i landet. Läget karakteriserades
vidare som ”ömtåligt” och ”svåröverskådligt”, varför man
menat Sverige borde inta en avvaktande hållning till erkännandet av
PRR: ”Separata svenska initiativ i erkännandefrågan, t. ex. i den form
som motionärerna åsyftar, torde inte vara ägnade att underlätta en lösning
av konflikten.”

Utskottets motiveringar, som ovan anförts, är i grunden falska. Läget
i Sydvietnam är varken oklart eller svåröverskådligt. Sällan eller aldrig
har så rikligt med information varit för handen som i Vietnamfrågan.
Läget kan endast te sig oklart för den som underlåter att ta del av
denna. Den regim som den svenska regeringen genom erkännandet
betraktar som den legala är en regim som bland många andra även
Sveriges nuvarande statsminister karakteriserat som ”korrumperad och
förhatlig” (Utrikesfrågor 1968, s. 116). Det är en regim som för sin
existens helt är beroende av USA-imperialismens angreppskrig mot folket
i det land där den verkar och som trots ett massivt stöd av världens
största militärapparat knappast behärskar en femtedel av Sydvietnams
territorium.

PRR å andra sidan har starkt stöd från det vietnamesiska folket, har
befriat fyra femtedelar av landets territorium och verkar för nationell
oavhängighet och ett slut på det amerikanska angreppskriget. Man har
som ovan visats redan i de befriade områdena igångsatt ett ekonomiskt
och socialt utvecklingsarbete trots de svårigheter som kriget förorsakar.
PRR är Sydvietnams verkliga och enda legala, nationellt oavhängiga
regering.

Också utrikesutskottets ståndpunkt, att ett svenskt erkännande av

Mot. 1971:15

4

PRR inte skulle vara ägnat att ”underlätta en lösning av konflikten”,
måste avvisas. ”Vietnamfrågan” har ingen annan lösning än att USAtruppema
lämnar landet och Vietnams folk får bestämma sin egen utveckling.
Därför är det tvärtom så att det är Sveriges nuvarande erkännande,
vilket ger marionettregimen i Saigon ett drag av legalitet, som
icke ”underlättar en lösning”. Sveriges misstag vad gäller denna erkännandefråga
måste korrigeras.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslås

att riksdagen i skrivelse till regeringen begär att denna skall omedelbart
bryta med Saigonregimen och ta initiativ för att upprätta
diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska
revolutionära regering.

Stockholm i januari 1971

C. H. HERMANSSON (vpk)

i Stockholm

EIVOR MARKLUND (vpk)

GUSTAV LORENTZON (vpk)
JOHN TAKMAN (vpk)

LARS WERNER (vpk)
i Tyresö

NILS BERNDTSON (vpk)
i Linköping

BERTIL MABRINK (vpk)