om upphävande av beslutet att avskaffa mellanölet

Motion 1976/77:625 av herr Unckel m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

6

Motion

1976/77:625

av herr Unckel m. fl.

om upphävande av beslutet att avskaffa mellanölet

Riksdagen beslutade 1976 att öl med en högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent
inte får säljas efter den 30 juni 1977. Beslutet fattades med knapp
majoritet.

Anhängarna av ett förbud mot mellanöl angav framför allt ungdomars
missbruk av mellanöl som motiv för sitt ställningstagande. I betänkandet
1975/76:64 anförde emellertid skatteutskottet att man inte hyste några "illusioner
om att en sänkning av mellanölets alkoholberoende i ett slag kommer
att göra slut på ölmissbruket". Utskottet ansåg sig emellertid ändock
ha skäl anta att åtgärden utan tvivel får den positiva effekten ”att den
kommer att bidra till att pressa ner den totala alkoholkonsumtionen, som
avsevärt ökat fr. o. m. mellanölets tillkomst”.

Denna senare förmodan från skatteutskottets sida torde inte utan fog
kunna ifrågasättas. Den utgår från att alkoholkonsumtionen bland ungdomar
först och främst hänger samman med lättåtkomligheten av mellanölet, ett
faktum som knappast kan styrkas. Tvärtom torde mellanölsmissbruket bland
ungdomar i första hand hänga samman med andra faktorer. Till dessa hör
oharmoniska uppväxtförhållanden, hög arbetslöshet bland ungdomar, otillräckliga
fritidssysselsättningar och vantrivsel i skolan.

Uppenbar risk föreligger att förra årets riksdagsbeslut om förbud mot
mellanöl antingen inte kommer att få någon effekt alls när det gäller bekämpningen
av ungdomsfylleriet eller en effekt rakt motsatt den avsedda
genom att ungdomar ”tvingas” övergå till starkare aikoholsorter för att ersätta
mellanölet. Till yttermera visso är ungdomars konsumtion av mellanöl
f. n. i avtagande, oberoende av det fattade riksdagsbeslutet.

Åtgärder, ensidigt inriktade gentemot mellanölet, löper risk att avleda
uppmärksamheten från de grundläggande problemen med alkoholmissbruket.

Alkoholmissbruk bör i första hand bekämpas genom positiva åtgärder
som bidrar till att dämpa den totala konsumtionen. Därvid bör man i första
hand söka andra lösningar än förbuds-och tvångsåtgärder, som enligt mångårig
alkoholpolitisk erfarenhet ofta resulterar i motreaktioner som kan förvärra
läget. Bland lämpliga positiva åtgärder bör särskilt nämnas förstärkta satsningar
på fritidsverksamhet - inte minst kvalitativt - inom såväl skolans
som föreningslivets ram, åtgärder för att motverka en alltmera oroande ungdomsarbetslöshet
och stöd till familjen såatt denna förmår erbjuda ungdomar
en harmonisk uppväxt.

Mellanölet har snabbt kommit att bli en omtyckt måltidsdryck för många

Mot. 1976/77:625

7

människor. Tillgängliga undersökningar visar också att en bred majoritet
av svenska folket önskar bibehålla mellanölet, inte för dess berusningseffekter,
utan därför att det visat sig svårt att erhålla ett öl med lägre alkoholhalt
med motsvarande smak. För denna majoritet av svenska folket
framstod riksdagens beslut vid förra riksmötet som mindre välövertänkt.

Att sådana skäl måste stå tillbaka om sambandet mellan ett betydande
ungdomsfylleri och mellanölskonsumtion vore uppenbart är självklart. Varken
den 1975 tillsatta alkoholpolitiska utredningen eller andra Företagna
utredningar har emellertid lyckats fastlägga ett sådant samband. Att under
sådana omständigheter ingripa mot mellanölet är inte ägnat att föra de alkoholpolitiska
strävandena framåt.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar fastställa den övre alkoholgränsen för öl
som försäljs i den allmänna handeln till 3,6 viktprocent.

Stockholm den 21 januari 1977

PER UNCKEL(m)

ASTRID KRISTENSSON (m)

ALF WENNERFORS (m)

BO LUNDGREN (m)

OLLE AULIN (m)

LARS AHLMARK (m)

i Uppsala

JOAKIM OLLEN (m)