om undervisningen av psykotiska barn inom särskolan, m. m.

Motion 1975/76:559 av herr Alemyr m. fl.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

9

Motion
1975/76: 559
av herr Alemyr m. fl.

om undervisningen av psykotiska barn inom särskolan, m. m.

Psykotiska barn (barn som lider av infantil autism) är en barngrupp som
i ringa grad uppmärksammats. De är heller inte många; man räknar med
en frekvens på 4-5 barn per 10 000. Orsaken till sjukdomen är okänd, sannolikt
uppkommer den genom en kombination av medfödd skada och miljöfaktorer.
Autismen brukar visa sig när barnet är 3-4 år gammalt, men
ibland kan sjukdomen diagnostiseras redan under forsta levnadsåret. Symtomen
är följande:

1. Långvarig störning av den känslomässiga relationen till andra människor
(självförsjunkenhet).

2. Omedvetenhet om sin egen identitet på ett för åldern onormalt sätt.

3. Ett sjukligt sysslande med vissa föremål, som ej motsvarar det normala
sättet att använda dem.

4. Envist motstånd mot alla förändringar i miljön och i den dagliga rutinen
(allt från allmän oro till ångestutbrott).

5. Olika slag av perceptionsrubbningar (svårighet att sovra och sortera intryck).

6. Akuta, intensiva och omotiverade ångestattacker.

7. Rubbningar på det språkliga området.

8. Egendomligheter i hållning och motorik.

9. Till synes allvarlig utvecklingsstörning, men med tillfälliga tecken på
normål eller mycket god intellektuell förmåga.

På senare år har man börjat uppmärksamma denna form av beteendestörning.
På ett fåtal platser i landet har speciella skolor och behandlingshem
inrättats. I bl. a. USA och Danmark har man under en längre tid särskilt
behandlat psykotiska barn, och forskningserfarenheterna från dessa länder
är av stor betydelse för den behandling som nu växer fram i vårt land.

Här hemma har de psykotiska barnen vanligtvis förts samman med utvecklingsstörda
barn. De har tidigt kommit under omsorgsstyrelsen och
undervisats i särskola, och den undervisning som där meddelats dem har
sällan gett positiva resultat. De psykotiska barnen skiljer sig nämligen i
ett avseende markant från övriga barn som är psykiskt utvecklingsstörda:
deras intelligenskvot varierar från långt under det normala till långt över
det normala. På grund av barnens totala avskärmning från omvärlden och
deras oförmåga att använda språket (även om språkinsikten är god) är dock
intelligenstester mycket svåra att genomföra.

Vid undervisningen uppstår många pedagogiska svårigheter på grund av
barnens passivitet och motstånd mot inlärning (de avskärmar sig, får utbrott

Mot. 1975/76:559

10

eller springer sin väg). Om påvisbara framsteg skall uppnås, kräver barnen
till en början individuell handledning. Viktigt är att läraren ej ställer för
låga krav på det psykotiska barnet, ty då kommer barnet att bli undervisat
på en för låg nivå.

Vid den särskoleundervisning som vanligtvis erbjuds dessa barn ställs
kraven ofta för lågt, vilket motverkar barnens förmåga att acceptera undervisningen.

Undervisningen bör syfta till att utveckla eleverna allsidigt, stimulera
vakenhet, ge studie- och arbetsmotivation och främja emotionell balans,
meddela kunskaper och öva färdigheter, träna samarbetsförmåga och utveckla
eleverna fysiskt och psykiskt. Därför måste skolan så långt möjligt
söka hjälpa varje elev att lära känna sig själv, att utveckla sina olika egenskaper
och komma till rätta med personliga problem.

Varje elev bör ha ett individuellt anpassat undervisningsprogram som
möjliggör en behandlingsinriktad undervisning i syfte att bearbeta de speciella
problemen.

Undervisningen av dessa barn måste ges i mindre grupp än vad som
är vanligt i särskolan. Motiveringen till detta är deras svåra kontaktstörning
och deras bristande koncentrationsförmåga. Många av barnen visar också
destruktivt beteende, vilket gör att läraren måste arbeta med barnen individuellt.
Tre barn per klass torde vara det maximala antalet.

Att denna gruppstorlek skulle vara den lämpliga stöds av såväl danska
som svenska erfarenheter, de senare från bl. a. Mjörnhemmet i Göteborg
och försöksverksamheten i Malmöhus län.

För att barnet skall erbjudas en stabil och gynnsam undervisningsmiljö
behövs dessutom ytterligare en person som biträder i undervisningen.

Enligt nu gällande regler (Stadga angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda) gäller för specialundervisning för elever med anpassningssvårigheter
och psykiska särdrag ett elevantal på 4-7 elever som villkor
för inrättande av en klass. Först vid ett elevantal på 8 får två klasser inrättas.

Då erfarenheten visat att de psykotiska barnen måste undervisas i mindre
klasser än vad stadgan föreskriver, har i vissa fall länsskolnämnderna beviljat
dispens för försöksverksamhet med lägre elevantal. Vi anser att i stadgan
bör föreskrivas att för specialklasser för psykotiska barn bör gälla ett elevantal
som är lägre än 4.

De psykotiska barnen kan inte generellt jämställas med övriga psykiskt
utvecklingsstörda. Tveksamhet har också framförts huruvida dessa barn
inte egentligen skulle lyda under specialskolan. Deras behov av omsorg
i övrigt är emellertid så stort att det torde vara svårt att särskilja undervisningsdelen
från övriga vårdinsatser.

Omsorgslagen innebär vissa åtaganden från samhällets sida när det gäller
elevens boende i elevhem och inrättandet av korttidshem för att under
vissa perioder avlasta föräldrarna en betungande vård. Här ställer de psykotiska
barnen särskilda krav på lokalernas utformning och storlek, per

Mot. 1975/76:559

11

sonaltäthet m. m. På större institutioner far de psykotiska barnen mycket
illa, och deras sjukdom förvärras successivt.

Dagens vård av psykotiska barn ger dem ingen hoppfull framtid. Deras
situation förvärras samtidigt som deras vård på stora institutioner är mycket
kostnadskrävande.

Genom att inrätta små klasser och små elevhem för korttidsvistelse kan
samhället avlasta barnens föräldrar så att de orkar behålla sina barn i hemmet.
De psykotiska barnen kan härigenom få ett mer meningsfullt liv som vuxna
samtidigt som de blir i mindre behov av samhällets vård. Vi anser det
därför angeläget att frågan om omsorgen om de psykotiska barnen när det
gäller boende m. m. utreds och att förslag framläggs i syfte att skapa bättre
utvecklingsmöjligheter för denna grupp av barn.

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att särskilda anvisningar

utfärdas beträffande anordnande av specialklass för psykotiska
barn inom särskolan med beaktande av att det genomsnittliga
elevantalet i specialklassen bör vara lägre än 4,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag beträffande
omsorg avseende boende m. m. för psykotiska barn.

Stockholm den 22 januari 1976

STIG ALEMYR (s)

INGRID SUNDBERG (m)

THORSTEN LARSSON (c)
i Staffanstorp

LINNEA HÖRLÉN (fp)
HANS JÖNSSON (s)

i Arlöv

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.