om transporter av miljöfarligt gods

Motion 1987/88:Fö517 av Hans Rosengren (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fö517

av Hans Rosengren (s)
om transporter av miljöfarligt gods

Under senare år har ett antal allvarliga olyckor i samband med transporter
av farligt gods inträffat både i Sverige och i utlandet. Konsekvenserna av en
olycka blir ofta omfattande. Det är inte bara människor och egendom utan
ofta också miljön som skadas.

Farligt gods transporteras på land, till sjöss och i luften och fraktas ofta
över landets gränser. Detta gör att regler nu blir komplicerade och kravet på
tillsyn stort med ett stort antal myndigheter inblandade.

Lagstiftningen bygger på internationella konventioner och är mycket
omfattande. Det är därför svårt för leverantörer, transportörer, terminalhållare
och andra att ha tillräcklig kunskap om de krav som ställs.

Räddningsverket, sjöfartsverket och luftfartsverket meddelar föreskrifter
om vilka varor som är farligt gods och hur dessa får transporteras. Räddningsverket
har dessutom ett samordningsansvar för hela området transport
av farligt gods.

Inte mindre än sex myndigheter (sjöfartsverket, luftfartsverket, polismyndigheterna,
sprängämnesinspektionen, tullmyndigheterna och statensjärnvägar)
har till uppgift att se till att bestämmelserna för transport av farligt
gods efterlevs.

Genom inrättandet av räddningsverket har vi fått en myndighet med hög
kompetens inom området. Ytterligare effektivitetshöjning bör kunna åstadkommas
genom att utöka räddningsverkets ansvarsområde och betona
verkets samordningsansvar. På sikt bör räddningsverket få ansvaret för
föreskrifter för alla transporter av farligt gods dvs. på land, till sjöss och i
luften. Därigenom kan en del dubbelarbete mellan myndigheterna undvikas.
Inte minst inom utbildning och information kan betydande samordningsvinster
göras.

En effektiv tillsyn är av avgörande betydelse när det gäller att öka
säkerheten vid farliga transporter. I dag är tillsynen bristfällig.

Luftfartsverket har delvis överlåtit uppgiften till SAS. Sjöfartsverket har
inte prioriterat tillsyn av farligt gods. SJ svarar för tillsynen av sina egna
transporter. Enligt uppgift har Sprängämnesinspektionen inte genomfört
någon systematisk tillsyn det senaste året. Polisen kontrollerar i genomsnitt
två transporter om dagen räknat i hela landet. Tullen slutligen är den enda
myndighet som genomför tillsyn i form av razzior under några dagar.
Resultaten från dessa, som gäller till Sverige inkommande trafik, är mycket
nedslående.

Då tillsynen är bristfällig finns stor risk att oseriösa transportörer ägnar
sig åt transport med farligt gods utan att följa samhällets regler. Genom

denna form av ekonomisk brottslighet skaffar de sig konkurrensfördelar på
seriösa företags bekostnad.

Det inträffar också att chaufförer som är anställda hos mindre seriösa
företag kör farligt gods utan att göras medvetna om vad transporten innehåller
och utan att ha den säkerhetsutrustning som föreskrivs. Detta är ett
allvarligt arbetsmiljöproblem.

Myndigheter med tillsynsuppgifter bör ta sitt ansvar på större allvar och
göra sådana prioriteringar i sin verksamhet att tillsynen fungerar. Transportörer
av farligt gods måste i framtiden kunna räkna med att deras
verksamhet kontrolleras.

För att undvika olyckor på farligt gods - området kräver stor kunskap hos
berörda personer - krävs kunskaper och ett komplicerat regelverk. Detta
gäller personal i olika sammanhang och på olika nivåer. Sålunda måste
ställas stora krav på kunnandet hos förare och transportledare som direkt är
inblandade i transporten men också på regional och lokal myndighetspersonal
vars beslut ofta angår riskbilden som följer av transporter av farligt
gods.

Inom förargruppen bör, inte minst mot bakgrund av de olyckor som hänt
på senare tid, övervägas om inte dagens krav på kunskaper hos tankfordonsförare
bör utökas. Likaså är det angeläget att samhället snarast reser
krav på utbildning om farligt gods även för styckegodstrafikens förare.

Vidare bör utredas om inte tiden är mogen att skapa auktorisation med
åtföljande utbildningskrav för vissa yrkesgrupper med funktioner som är av
stor betydelse för säkerheten kring transporter av farligt gods. Som exempel
kan nämnas transportledare och ansvariga inom kemiföretag och lastbilscentraler.

Beträffande offentliga tjänstemän och även förtroendevalda är det angeläget
att dessa har den erforderliga kunskapen om säkerhetsföreskrifter
m. m. för att fatta funktionella och säkerhetshöjande beslut, t. ex. inom
området vägvalsstyrning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att öka säkerheten vid
transport av farligt gods.

Stockholm den 25 januari 1988
Hans Rosengren (s)

Mot. 1987/88
F5517

9