om trafikpolitiken inför 1990-talet

Motion 1987/88:T76 av Lars De Geer (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88: T76

av Lars De Geer (fp)
om trafikpolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:50)

I proposition 1987/88:50 förutses en väsentligt ökad satsning på järnvägstransporter.
Bland de projekt som sannolikt kommer till utförande hör den
s.k. ”Mälarbanan”, en snabbtågsförbindelse mellan Stockholm—Enköping
—Västerås—Frövi—örebro på ett delvis nybyggt spår. Hugo Bergdahl (fp)
har i separat motion i detalj redovisat folkpartiets syn på detta projekt.

Förutsatt att Mälarbaneprojektet kommer till stånd — och i hög grad för
förstärkande motiven för detta — bör järnvägsförbindelsen Ludvika—Västerås
utbyggas, såväl för persontrafik som för godstrafik. All sannolikhet talar
därvid för att man bör slopa (alternativt endast använda för godstrafik)
sträckan Ramnäs—Skultuna—Tillberga—Orresta och i stället bygga ut och
leda trafiken längs Kolbäcksåns nedre lopp, från Ramnäs över Surahammar
och Hallstahammar till orten Kolbäck. Man skulle i denna sträckning få med
ur trafiksynpunkt viktiga samhällen, och få anslutning till Mälarbanan i Kolbäck.
Detta projekt har numera döpts till ”Bergslagspendeln”.

Flera regionalpolitisk! motiverade industriella och förvaltningsmässiga
satsningar har på sistone gjorts på orten Ludvika, dit skatteverkets punktskatteenhet
och ett antal satsningar från såväl Vattenfall som från AseaBrown
Boveri kommer att förläggas. Om dessa satsningar ska lyckas, är det
nödvändigt att orten Ludvika får goda kollektivtrafikförbindelser, vilket man
i dag definitivt inte har. Snabba bussar eller möjligen flyg skulle kunna lösa
dessa problem, men om Mälarbaneprojektet kommer till stånd vöre det sannolikt
bäst att satsa på järnvägen genom ”Bergslagspendeln”. För att denna
skulle fylla de persontrafikbehov som kommer att uppstå i Ludvika efter det
att de planerade utlokaliseringarna dit ägt rum krävs dock att förbindelserna
med järnväg blir både täta och snabba, såväl med Västerås som med Stockholm.
Samtidigt borde man försöka att med järnvägens hjälp tillhandahålla
lokala och regionala resenärer ett trafikmedel som bl. a. skulle kunna vara till
nytta för arbetspendling längs Kolbäcksåns dalgång, där ett stort antal industriella
orter ligger tätt och borde ge ett gott trafikunderlag, om inte för långa
tåg så för snabba och snabbt accelererande räslbussar med någorlunda täta
avgångstider.

Den till Fagersta lokaliserade Bergslagsdelegationen har redan fått i uppdrag
att utreda problemen kring den ovan föreslagna ”Bergslagspendeln”.
Denna delegation har en låg personalstyrka och en budget avsed för andra
uppgifter än järn vägsprojekt. Uppdraget bör därför läggas ut på en konsult

firma med lämpliga kvalifikationer, och ges en så snäv tidsram att det kan Mot. 1987/88

bilda underlag för ett beslut samtidigt som statsmakterna skall besluta om T76

Mälarbaneproj ektet.

Hemställan

Mot bakgrund av vd som ovan anförts hemställs

att riksdagen föreslår regeringen att utredningen av den s. k. ”Bergslagspendeln”
flyttas från Bergslagsdelegationen till en lämplig konsultfirma
och ges en så snäv tidsgräns att ett beslut om Bergslagspendeln
kan fattas samtidigt med beslutet om Mälarbanans norra gren.

Stockholm den 1 februari 1988

Lars De Geer (fp)

14