om trafikpolitiken inför 1990-talet

Motion 1987/88:T69 av Karl-Erik Persson m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88: T69

av Karl-Erik Persson m. fl. (vpk)
om trafikpolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:50)

Vätgas

Mycket talar för att vätgasen kommer att få ett genombrott av stor betydelse
för världens energiförsörjning. ”En revolution som i praktiken kan lösa vår
tids huvudproblem miljöföroreningarna” så sammanfattar en ledamot av den
sovjetiska vetenskapsakademin värdet av vätgasen som energiform.

Eller som dr Herman Scheer, energiexpert i det västtyska socialdemokratiska
partiets riksdagsgrupp, sagt om planerna på ett internationellt samarbete
för att utnyttja vätgasen: ”Här rör det sig inte om struntsaker utan om ett
överlevnadsprojekt för mänskligheten”.

Dessa uppfattningar delas av många andra tekniker och forskare. Det definitiva
genombrottet för vätgasen rycker allt närmare. Ny teknik gör vätgasen
mindre explosiv än bensin.

Vanligt vatten, H20, består av väte och syre. När det spjälkas med elektrolys
får man vätgas, som kan användas som bränsle utan att ge slaggprodukter.
Om man driver en bil med det får man efter katalys ren vattenånga ur avgasröret.

Vätgas finns i vatten som biprodukt i vår industri. Enligt en utredning som
STU gjort ventileras 170000 ton bort varje år som avfall, vilket är detsamma
som årsbehovet av bränsle för en halv till en miljon bilar. I elenergi motsvarar
det 7,6 terrawattimmar, ungefär vad som produceras vid två kärnkraftverk.

Vätgasen är till hundra procent ren. För att framställa den behövs elenergi.
Får man den från sol-, vind- eller vattenkraft, behålls renheten i alla led.

En satsning på vätgas gör det möjligt att lagra vindenergi. En vindmotor
producerar elenergi, som sedan används för att dela upp dess komponenter
väte och syre. Dessa lagras och kan användas för att producera el i en bränslecell.

När vindkraften kan lagras för att användas när det behövs och inte bara
när det blåser, då kan vindkraften byggas i betydligt större omfattning än vad
man tidigare föreställt sig.

Vätgastekniken handlar om att värna både miljö och arbete. Att omforma
Sverige till ett vätesamhälle under en 20-årsperiod skulle kunna ge omkring
80000 nya jobb med det industriella uppsving, som följer i förändringens
spår. Detta enligt en bearbetning av en västtysk utredning som förre landshövdingen
Rolf Edberg gjort. På det här sättet går det att räkna upp vätgasens

fördelar i långa rader. För att lyckas med den omvälvningen måste samhället Mot. 1987/88

satsa mer energiskt. För vi har inte råd att vänta så länge till. Sedan sekelskif- T69

tet har koldioxiden i luften ökat med 18 % och biologer ängslas för följderna
av de kväveoxider som från bilarnas avgasrör sprids i naturen. Katalytisk avgasrening
av bensindrivna fordon löser inte alla problemen. Tvärtom finns
flera frågetecken (alla uppgifter här är mycket osäkra och måste användas
med stor försiktighet) såsom bensinkatalysatorernas korta livslängd, bildandet
av farliga syror, ojämn eller dålig funktion vid stadskörning och vinterkyla.
Katalysatorerna tycks inte rena den lustgas som bildas vid förbränning av
olja och kol och som beräknas stå för en fjärdedel av skadorna på ozonskiktet.
När man i USA har mätt innehållet av lustgas i bilavgaser verkar det rent
av som om det bildas mer lustgas från bilar med katalytisk rening än från bilar
utan katalysatorer.

Den slutsats som vi måste dra är att det blir allt mer angeläget att finna nya
och renare energikällor och energiformer. Vätgastekniken är en av dessa
framtidsbränslen.

I en analys av den svenska vätgasbilen som gjorts på avgaslaboratoriet i
Trollhättan kan man konstatera frånvaron av såväl kol- som svavelatomer.

Kväveoxiderna i vätgasmotorer hålls nere genom vatteninsprutning i cylindrarna.
Japans ”Watanabe”-insprutning genom förångare drar ner kväveoxiderna
till endast 7 °7o av bensinbilens nivå. Man räknar också med att lagen
om obligatorisk katalytisk rening på nya bilar helt eliminerar problemet med
kväveoxidutsläpp på vätgasbilar.

Både bensin- och dieselmotorer kan byggas om till vätgasdrift. Detta är en
intressant möjlighet för bl. a. kommuner och landsting. Åtminstone två kommuner,
Karlstad och Uppsala, planerar att ta hand om vätespill från en del av
sina industrier för att i första hand göra stadsbussarna miljövänliga.

Solen kostar inget, inte vinden heller, vatten täcker större delen av jordklotet.
Från den utgångspunkten måste ett nytt energisamhälle byggas upp. Sverige
måste bli ett miljövänligare land, men det måste också bli konsumentvänligt
genom att inte tillåta otyglade marknadskrafter att profitera på de nya
energikällorna.

Vpk anser att flera alternativa energikällor och tekniker måste komma till
användning. Allt talar för att vätgasen kommer att spela en framträdande roll
i världens framtida energiförsörjning. Tyvärr satsar inte Sverige på vätgasen i
någon större utsträckning. Intresset är mycket större internationellt. Ett samhälle
som inte satsar friskt på forskning och innovationer riskerar att komma
på efterkälken. Låt det inte bli vårt öde!

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett långsiktigt forsknings-
och åtgärdsprogram i syfte att introducera vätgastekniken i
Sverige,

8

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vätgas Mot. 1987/88

som biprodukt inte får ventileras bort utan skall ställas till förfogande T69

för Sveriges kollektivtrafik,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att möjliggöra
för kommuner eller länstrafikbolag som vill introducera vätgasdrivna
fordon att få statliga lån för detta.

Stockholm i januari 1988
Karl-Erik Persson (vpk)

Paul Lestander (vpk) John Andersson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Björn Samuelson (vpk)

9