om trafikpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:50)

Motion 1987/88:T35 av Nils G Åsling (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :T35

av Nils G Åsling (c)

om trafikpolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:50)

Goda kommunikationer är en förutsättning för regional utveckling och balans. Detta
gäller i särskilt hög grad Norrlands inland, där kommunikationernas standard är
helt avgörande för möjligheterna att utveckla näringslivet.

I Jämtlands län är turismen den snabbast växande huvudnäringen. Det är så till
vida anmärkningsvärt att turism inte räknas som näringsliv i vägverkets värderingsmodell.
Turismens behov av goda vägar beaktas därför inte i tillräcklig omfattning,
detta trots att trafikflödena i Jämtlands län är flera gånger större under turistsäsong,
jämfört med de värden som representerar årsdygnstrafiken.

Turismens betydelse ökar

Årligen besöks länet av ca 1 miljon turister. De flesta kommer till länet vägledes.

Detta innebär att länets vägnät skall betjäna förutom länets ca 55 000 personbilar
och bussar även ytterligare ca 250000 fordon, som tillförs länet genom turisttrafiken.
Hela 60 % av dessa fordon, (ca 150000), kommer till länet under vinterturistsäsongen,
dvs. under vårvintern när tjälskaderestriktionerna ger sig till känna. Vinterturismen
berör dessutom i hög grad det lågt prioriterade sekundära och tertiära
vägnätet i länet, vilket skapar särskilda problem. Det s. k. bärighetspaketet kommer
inte att kunna tillgodose turismens behov, även om det ger möjligheter till vissa
punktinsatser.

Skogsbruket är en annan av länets huvudnäringar som lider av de eftersatta väginvesteringarna
och underhållet i länet. Jämtlands län har ca 1/10 av landets samlade
skogstillgångar och är dessutom det län i landet från vilket — i absoluta tal räknat
— det mesta virket transporteras ut för förädling i andra län.

Skogsbrukets transportproblem

Även skogsbruket får lida för brister i vägverkets värderingsmodell, som inte medger
nyansering av vilka vikter som bärs upp av fordonens axlar. Denna värderingsmodell
kan därför inte tillåtas styra väginvesteringarna om målet är att skapa likvärdiga
utvecklingsförutsättningar. Redan i planeringsförutsättningarna konserveras
och förstärks spännvidden och obalansen mellan landets starka resp. svaga regioner.

Vägverkets planerings- och värderingsmodell förutsätter att landets allmänna
vägnät och — självklart — huvudvägnät redan uppfyller någon form av minimikrav 12

i hela landet. Med denna utgångspunkt styrs sedan resurserna mellan regionerna ge- Mot. 1987/88

nom registrering av det antal fordonsaxlar som trafikerar vägarna. T35

I praktiken innebär t. ex. detta, att behov av ytterligare förbättringar i storstadsområden
på väg med intensiv personbilstrafik och med full bärighet året runt jämförs
med vägar i Norrlands inland, vilka endast tillåter tunga fordon på tjälad mark
om broarna håller. I skogsområden som Norrlands inland kan man med fog dessutom
förmoda att den tunga trafikens andel av det totala fordonsflödet är större än
i storstadsområdena. Detta ger dock inget genomslag i värderingsmodellen.

Hälften grusvägar

Det allmänna vägnätet i länet uppgår till ca 600 mil (5 977 km). Detta innebär ca
44,77 km allmän väg/l 000 invånare, vilket är mest i hela landet.

1 Stockholms län utgörs t. ex. det allmänna vägnätet av drygt 300 mil (3 058 km).

Detta innebär ca 1,92 km allmän väg/l 000 invånare. Genomsnittet för landet är endast
11,73 km/l 000 invånare. Västerbottens län och Norrbottens län har 37,59
resp. 33,24 km allmän väg/l 000 invånare.

Ca 53 % av de allmänna vägarna i länet har beläggning, medan motsvarande andel
för hela riket är ca 70 %. Tendensen är dessutom den, att länets eftersläpning
ökar i förhållande till landet i övrigt.

I inget annat län i landet utförs — i absoluta tal — så stort trafikarbete (mätt i fordonskilometer)
på allmänna vägar med slitlager av grus som i Jämtlands län. Drygt
12 % av trafikarbetet i länet utförs på sådana vägar, medan medelvärdet för landet
endast är ca 3 %.

På 1/3 av det allmänna vägnätet råder tjälskaderestriktioner under i genomsnitt 2
månader årligen, (längsta avstängningstid 3,5 månader).

Huvudvägnätets andel av de allmänna vägarna i länet utgör nästan 33 % (riksvägar
93,5 mil + primära länsvägar 103,5 mil = 197 mil).

Enligt vägverket är det så självklart att huvudvägnätet i hela landet skall ha beläggning,
att denna förutsättning inte ens längre uttalas som ett mål. Huvudvägnätet
i Jämtlands län är belagt på endast 173 mil och har grusvägar på hela 24 mil, dvs.
nästan 12 % av huvudvägnätet i länet utgörs av grusvägar. Det finns totalt endast
450 km grusvägar på landets huvudvägnät. Av dessa grusvägar finns mer än hälften
i Jämtlands län (53 %).

På huvudvägnätet i Jämtlands län förekommer tjälskaderestriktioner på drygt 30
mil under ca två månader årligen.

På hela 45 % av huvudvägnätet i länet nås inte medelresehastigheten 76 km/tim.

På huvudvägnätet i länet finns mer än 50 broar som inte klarar EG:s bruttoviktsbestämmelser.
Endast två län utöver Jämtlands (T-resp. W-län) har över 30 broar
som inte klarar dessa bruttoviktsbestämmelser.

Otillräcklig medelstilldelning

Tilldelningen av medel i långtidsplaner för riks- resp. länsvägar perioden 1988—

1997 som nu föreslagits, motsvarar i Jämtlands län 19 öre/fordonskilometer, medan
genomsnittet för landet är ca 21 öre. (Beakta då att länets trafikarbete på grusvägar
är störst i hela landet).

Tilldelningen av medel i Jämtlands län har föreslagits bli 31:60 kr./m allmän väg 13

medan genomsnittet för riket utgör 81:15/m. I Stockholms län föreslås 553:95/m. Mot. 1987/88

En grov uppskattning av medelsbehovet för att möjliggöra en ökad upprustning T35

av länets vägnät för att på 10 års sikt få en med riksgenomsnittet jämförlig standard,
visar på ett behov av ett extraanslag för budgetåret 1988/89 om 50 milj. kr.

Nu bör broarna i Storsjön byggas

För att mobilisera nödvändiga resurser för en forcerad upprustning av vägnätet i
Jämtlands län har jag vid tidigare riksmöten föreslagit att större vägbyggnadsprojekt
skulle kunna komma till utförande med finansiering utanför statsbudgeten. I en
motion till riksmötet 1986/87 föreslog jag sålunda, att de synnerligen angelägna
broprojekten vid Vallsundet och Rödösundet i Storsjön i Jämtland skulle erbjudas
till entreprenörer eller konsortium av entreprenörer att byggas för att sedan förhyras
(s. k. leasing) av vägverket för att efter viss tid, förslagsvis 10 år, helt övertas
av vägverket. Riksmötet beslöt med anledning av bl. a. min motion, att uppdra åt regeringen
att återkomma med förslag till extern finansiering av vägprojekt.

I proposition 1987/88:50 föreslås nu att regeringen skall medges bemyndiga vägverket
att tidigarelägga byggande av vägar eller broar med lån, s. k. förskottering,
från kommuner eller företag. Sannolikt kan detta arrangemang i vissa tätbefolkade
trafikintensiva delar av landet underlätta genomförandet av angelägna projekt. Om
arrangemanget inte skall föranleda en fortsatt koncentration av investeringarna,
förutsätter det emellertid att vägverket i stödområdena (A, B och C) också bemyndigas
ersätta de kommuner eller företag som ”förskotterar’ ’ en väg- eller broinvestering
för räntekostnaderna under tiden fram till dess väg- eller broprojektet inlöses.

Inlandsvägen bör utredas

Vid utvecklingen av kommunikationerna spelar stamvägnätet en avgörande roll.
Det projekt med en inlandsväg — en Europaväg i nord-sydlig sträckning genom
Norrlands inland — som aktualiserats, tillhör denna typ av angelägna framtidsprojekt.
Inte minst för utvecklingen av näringslivet i inlandet skulle en Europaväg från
Göteborg till Karesuando bli av stor betydelse. Via Göteborg skulle denna led få en
direktkoppling till kontinenten.

14

Hemställan Mot. 1987/88

T35

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar för budgetåret 1988/89 anvisa ett extra anslag om
50 milj. kr. för underhåll och upprustning av vägnätet i Jämtlands län,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge, att vägverket vid förskottering
från kommun eller företag av kostnad för väg- eller broprojekt
inom stödområdet också skall medge att ersättning för räntekostnaden utgår
fram till att projektet inlöses, och

3. att riksdagen begär att regeringen låter utreda och komma med förslag
till en ny Europaväg, en inlandsväg från Göteborg till Karesuando.

Stockholm den 28 januari 1988
Nils G Åsling (c)

15