om trafikpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:50)

Motion 1987/88:T33 av Kristina Svensson och Bo Finnkvist (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :T33

av Kristina Svensson och Bo Finnkvist (s)

om trafikpolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:50)

Sammanlänkning av Bergslagsbanan och Inlandsbanan i Nykroppa
samt banupprustning och elektrifiering Nykroppa—Kristinehamn

Södra Inlandsbanan löper genom västra Bergslagen. De kommuner i Värmlands län
som betjänas av bandelen är Filipstads, Storfors och Kristinehamns kommuner.

Bandelen betjänar också kommuner på östra sidan länsgränsen i Kopparbergs och
Örebro län.

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i Bergslagen har varit mycket
negativ och läget är alltjämt allvarligt. De tre värmländska kommunerna efter
Inlandsbanan utgör inget undantag. Sålunda kan nämnas att Filipstads och Kristinehamns
kommuner 1976—1986 förlorade omkring 2000 innevånare vardera.

Hällefors kommun i Örebro län bör nämnas i detta sammanhang. Kommunens
befolkningsutveckling är likartad med de tre värmländska kommunernas. Över
1 500 personer har flyttat ifrån kommunen sedan 1976. Hällefors kommun spelaren
speciell roll för järnvägen i regionen. Dess järn- och stålindustri är den klart största
godsalstraren för järnvägar med uppemot en halv miljon ton i ankommande och
avgående transporter.

Aven de tre värmländska kommunerna domineras till stor del av industrinäringen.
De större företagen tillhör järn- och stålindustrisektorn, tyngre verkstadsindustrin
och livsmedelsindustrin. De är alla beroende av effektiva transporter.
Betydande strukturrationaliseringar och ägarförändringar har skett och fler kan
förutses för framtiden.

För att skapa en positiv utveckling i kommunerna måste därför förutsättningarna
för dels de befintliga företagen, dels för eventuellt nyetablerade företag förbättras.

Utveckling av kommunikationerna är i detta sammanhang nödvändigt. Nykroppaprojektet
är ett viktigt led i dessa nödvändiga satsningar. Utbyggnad av järnvägens
infrastruktur är ett effektivt regionalpolitiskt instrument.

Genom att förbättra transportmöjligheterna till marknader för företagen i regionen
kan befintliga företag utvecklas och nya företag etableras. Detta skapar på sikt
ökad sysselsättning och inflyttning, men framför allt kan ett differentierat näringsliv
byggas upp.

Nykroppa-projektet skulle också skapa förutsättningar för framtida reguljär persontrafik,
om berörda länshuvudmän så finner lämpligt. Enmansbetjänade eldrivna
motorvagnar skulle eventuellt bli billigare, inte minst samhällsekonomiskt, än
landsvägsbussar. Restiderna för tåg blir kortare och attraktiviteten högre, vilket utgör
en lokaliseringsfaktor. 7

Turistsatsningen sommartid på Inlandsbanan har inneburit ett allmänt uppsving Mot. 1987/88

för turismen i de 20 kommunerna utefter banan. Omsättningen i servicenäringar T33

m. m. beräknas ha ökat med 25—30 milj. kr./år. I Värmland (och Vansbro kommun)
är dock framtiden för Inlandsbaneturismen osäker på grund av järnvägens
gradvisa förfall. Den med Nykroppa-projektet förknippade upprustningen av
Inlandsbanans allra sydligaste del skulle ge förutsättningar för fortsatt turisttrafik
och utveckling av densamma samt andra typer av chartertrafik.

Kristinehamns hamn är en viktig port till många marknader. Hamnen i Kristinehamn
har stor kapacitet och skiljer sig från de övriga värmländska hamnarna genom
sin diversifierade godsomsättning och höga utnyttjandegrad av anläggningarna. Av
hamnens totala godsomsättning, 568 000 ton år 1986, går 25 % på järnväg till/från
Bergslagen.

Kristinehamn är vidare ett regionalt centrum för SJ:s underhålls- och depåtjänst.

Närmare 200 SJ-anställda har Kristinehamn som stationeringsort. Kristinehamn
betjänar bl. a. en ca 10 mil lång sträcka på Bergslagsbanan. En förutsättning för att
så skall kunna ske även i fortsättningen är, att linjen Nykroppa—Kristinehamn
bibehålls, eftersom den fysiska kopplingen norrut annars förloras. En minskning av
antalet anställda i Kristinehamn skulle vara mycket negativ med tanke på de
minskningar som redan skett i östra Värmland och som kan förutses.

Nykroppa-projektet skapar även sysselsättning, främst i Filipstads kommun,
under anläggningstiden.

Om Nykroppa-projektet inte genomförs, kommer detta att resultera i att den
genomgående godstrafiken via Storfors på sikt inte kan upprätthållas. Industrierna
i Storfors kommer därefter antagligen att betjänas genom industrispårsväxling från
Kristinehamn. Kostnaderna för sådan trafikering blir högre och servicen lägre än
för nuvarande trafiklösning. Det är rimligt att anta att den nuvarande vagnomsättningen
i Storfors — 438 lastade och 80 lossade vagnar år 1986 — i en sådan situation
avsevärt minskar. Detta bereder vägen för en total nedläggning.

I Storfors planeras ett kommunalt trafikcentrum i järnvägsstationen, där buss,
tåg, taxi och resebyrå samsas under ett och samma tak. En förutsättning för en sådan
lösning är att Nykroppa-projektet genomförs.

Sammanfattningsvis bör framhållas att Nykroppa-projektet

— förbättrar förutsättningarna för befintliga företag i godsupptagningsområdet

— ökar järnvägens konkurrenskraft och leder härigenom till bättre transportförutsättningar
totalt sett med lägre fraktpriser samt snabbare transporter till företagens
marknader

— förbättrar möjligheterna till nyetableringar och omlokaliseringar

— ger möjligheter att återuppta reguljär persontrafik

— underlättar fortsatta turistsatsningar på Inlandsbanan.

Samtliga nämnda punkter är nödvändiga i det arbete som sker för att stärka och
förnya västra Bergslagen.

Hemställan _ Mot. 1987/88

T33

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammanlänkning av Bergslagsbanan och Inlandsbanan i Nykroppa
samt banupprustning och elektrifiering Nykroppa—Kristinehamn.

Stockholm den 28 januari 1988

Kristina Svensson (s)

Bo Finnkvist (s)