om trafikpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:50)

Motion 1987/88:T13 av Ewy Möller och Bertil Danielsson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:T13

av Ewy Möller och Bertil Danielsson (m)

om trafikpolitiken inför 1990-talet
(prop. 1987/88:50)

Järnvägstrafiken har under senare år haft allvarliga ekonomiska problem. De
ekonomiska problemen har bl. a. lett till att investeringarna i järnvägssystemet
släpar efter. Därför finns nu ett omfattande investeringsbehov för stora
delar av järnvägsnätet.

I regeringens proposition Trafikpolitiken inför 90-talet anges inriktningen
för den nya järnvägspolitiken. För att SJ skall kunna bli ett lönsamt företag
föreslås för det första att staten tar det ekonomiska ansvaret för den del av
SJ:s verksamhet som inte går att driva på företagsekonomiska grunder. För
det andra anges att staten skall ta det långsiktiga ansvaret för att bygga upp
infrastrukturen, d. v. s. spår, signalanläggningar, bangårdar och andra fasta
anläggningar. Bannätet delas in i stomjärnvägar och länsjärnvägar. Stomnätets
avgränsning grundar sig i första hand på att där skall finnas trafik för
fjärrtågstrafiken av någon omfattning. På det övriga järnvägsnätet-länsjärnvägarna
- får kommuner och landsting genom länshuvudmännen rätten att
driva persontrafik. För Kalmar läns vidkommande innebär förslaget att banorna
Nässjö-Hultsfred-Oskarshamn, Linköping-Bjärka Säby-Västervik
kommer att ingå i nätet för länsjärnvägar.

Banverkets uppgift blir att ansvara för underhåll och investeringar i järnvägens
infrastruktur. Dessa investeringar skall grundas på samhällsekonomiska
bedömningar. När det gäller investeringar i länsjärnvägarna kommer planeringen
att ske på regional nivå och finansieras via ett nytt anslag för länstrafikanläggningar.
Investeringar i länsjärnvägar kommer inom ramen för detta
anslag att konkurrera med investeringar i länsvägar, statskommunvägar som
inte är riksvägar, kollektivtrafikanläggningar och cykelvägar.

De under lång följd av år eftersatta investeringarna har resulterat i en
mycket låg standard på de föreslagna länsjärnvägarna i Kalmar län. De mest
akuta upprustningsbehoven finns på bandelarna Hultsfred-Bjärka Säby och
Hultsfred-Nässjö. Med de investeringsbehov som finns på länsjärnvägarna
är det inte möjligt att inom ramen för länsanslaget genomföra en upprustning
av järnvägsnätet som motsvarar kraven för att kunna upprätthålla en acceptabel
kollektivstandard. Vi föreslår därför att staten svarar för upprustningen
av järnvägen till en godtagbar standard innan ansvaret för trafiken överlämnas
till länshuvudmännen i Kalmar län. Det är orimligt att de eftersläpande
investeringsbehoven som föreligger på järnvägarna i Kalmar län skall kunna
klaras med de begränsade medel som finns tillgängliga på anslaget för länstrafikanläggningar.
Enligt vår uppfattning kan den föreslagna konstruktionen
leda till att förutsättningarna för att bedriva en kollektiv persontrafik på läns

järnvägarna i Kalmar län omöjliggörs till följd av att en rimlig standard inte Mot. 1987/88
kan uppnås. TI3

Hemställan

Mot bakgrund av vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att staten genom banverket skall svara för den
erforderliga upprustningen av länsjärnvägarna inom Kalmar län innan
ansvaret för trafiken överlämnas till trafikhuvudmännen.

Stockholm den 20 januari 1988

Ewy Möller (m) Bertil Danielsson (m)

13