om trafikpolitiken inför 1990-talet Mot.

Motion 1987/88:T72 av Björn Samuelson (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88: T72

av Björn Samuelson (vpk)

om trafikpolitiken inför 1990-talet Mot.

(prop. 1987/88:50) 1987/88

112—11

Den framtida trafikpolitiken och ett väl utbyggt kommunikationsnät är av
stor betydelse för Värmlands möjligheter till utveckling. De trafikpolitiska besluten
avgör på ett tidigt stadium förutsättningar och möjligheter till bl. a. utlokalisering
av statliga verk till länet. Besluten påverkar värmlänningars möjligheter
till arbete inom länet.

En ekologiskt riktigt inriktad näringspolitik behövs för miljön. De transporttekniska
lösningar som väljs nu påverkar direkt framtiden. För alla som
har ett miljömedvetande borde det stå klart att Värmlands situation med 82 °/o
av alla transporter knutna till landsväg är oroväckande. Det gäller att transportera
så många människor och ton fraktgods som möjligt med så lite miljöskador
som möjligt.

Vägar i behov av upprustning

Värmland har ungefär 150 mil grusvägar. Av dessa trafikeras ca 30 mil av
12 5 —

500 fordon per dygn. I en annan motion föreslår vpk ett åtgärdspaket för
Värmland. Som en del i detta paket bör en beläggning av de tyngst belastade
grusvägarna ingå. Det skulle kosta 10 miljoner kronor per år att under en tioårsperiod
belägga 30 mil av länets hårdast belastade grusvägar.

I trafikpolitiska propositionen föreslås att satsningar på förbifarter skall
göras. Här måste tre viktiga projekt i Värmland lyftas fram:

Väg E18 vid Segmon, väg 61 vid Åmotfors samt väg 61 vid Kil och Fagerås.
Dessa förbifarter är idag förlagda till utförande någon gång mellan 1990 och
1996. Eftersom denna del av dessa projekt skulle minska vägsträckan avsevärt
mellan Karlstad och södra respektive västra—nordvästra Värmland är det
bl. a. ur miljösynpunkt angeläget att de kan tidigareläggas.

Väg 62 längs Klarälven bör särskilt prioriteras i ett vägbyggnadsprogram för
länet. Den inomregionala politiken för länet måste framöver särskilt inrikta
sig mot aktiva näringsinsatser för norra och nordvästra Värmland. Väg 62 är
idag en livsnerv för att bryta utarmningen av länets norra delar och skapa jobb
i dessa bygder.

Järnvägar — utvecklingsbar stomme i länets
kommunikationsnät Stockholm—Oslo

Mot. 1987/88
T72

Trafiken mellan Stockholm och Oslo går idag via Kil—Arvika—Charlottenberg.
Sträckan är en bas för fortsatt aktiv näringspolitik i Västvärmland. Idag
finns inte det automatiska tågkontrollsystemet utbyggt för bansträckan och
räls samt banvall är i behov av kraftig upprustning. Kostnaden för upprustningen
är beräknad till mellan 100 och 200 miljoner kronor.

Fryksdalsbanan — Sveriges vackraste järnväg och
”världens finaste i hela Värmland”

För bara ett fåtal år sedan överfördes Fryksdalsbanan till riksnätet. Detta
gjordes efter flera års enveten kamp från bl. a. vpk. Trots att banan efter riksdagsbeslut
överförds till riksnät så har inte banan getts den standard som riksnät
skall ha. Det är mycket anmärkningsvärt.

Nu föreslår regeringen att banan skall överföras till det så kallade länsjärnvägsnätet.
Det finns ingenting som förändrat villkoren för banan. Banan bör
alltså förås till stomnätet.

Fryksdalsbanan har en stor utvecklingspotential. Här kan nämnas virkestransporter
från länets norra delar samt den stora betydelse banan har för turismsektorns
utveckling i länet. En fortsatt drift av järnvägsbanan innebär
möjligheter till järnvägscharter som ett nytt inslag i olika turistsatsningar för
norra Värmland.

Kil—Karlstad

Arbetsresorna mellan Kil och Karlstad har kraftigt ökat resandet på järnväg
mellan orterna de senaste åren. På sikt måste ett dubbelspår byggas för att öka
pendlingsmö j ligh eterna.

Redan nu bör dock en mötesplats byggas vi Hynboholm.

En sådan investering innebär också att resande från Torsby via Fryksdalsbanan
slipper byta i Kil. Projektet innebär en möjlig ökning av resandevolymen
med mellan 20 och 30%. En samhälleligt lönsam investering således.

Inlandsbanan samt det s. k. Nykroppaprojektet

Inlandsbanedelen mellan Kristinehamn och Lesjöfors bör överföras till stomnätet.
Vpk föreslår i annan motion utveckling av Inlandsbanan som transportnerv
för inlandet. På längre sikt bör banan göras hel och vara helt spårsammanbunden
mellan Mora och Lesjöfors.

Det så kallade Nykroppaprojektet måste bli verklighet. En sammanlänkning
av Inlandsbanan och Bergslagsbanan är alternativ för en framtida progressiv
miljöpolitik och ger goda etableringsmöjligheter för industriell verksamhet
i östra Värmland.

Alternativet är en nedläggning av berörda bandelar inom 10 år och därefter
88 kilometers omväg för 2000 ton gods per dygn. 2

Mot. 1987/88
T72

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
ett ”vägpaket” till Värmland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tågtrafiken mellan Stockholm och Oslo,

3. att riksdagen beslutar att till stomnätet föra Fryksdalsbanan och
Inlandsbanan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om järnvägssträckan Kil—Karlstad,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det s.k. ”Nykroppaprojektet”,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om järnvägssträckan Arvika—Mellerud.

Stockholm i januari 1988

Björn Samuelson (vpk)

Arvika—Mellerud

Sträckan bör vara ett sorgebarn för svensk järnvägspolitik. Det är den enda
jämvägssträcka som tillåtits regna bort i Sverige. Trots att banan inte längre
trafikeras efter ett regnoväder för några år sedan har i stort sett ingenting
gjorts för att förbättra befintligt vägnät.

Nu talas det om att riva upp rälsen samtidigt som kommuner planerar
turismprojekt på banan.

Banan bör få ligga kvar.

De högintressanta mineralfyndigheter som gjorts med förmodliga sträckningar
mot Årjäng gör bandelen högintressant framöver för transporter. Det
vore obetänksamt att avhända sig den beredskapsmöjlighet det innebär att
åtminstone inte riva upp rälsen.

I avvaktan på framtida beslut måste vägen mellan Arvika och Årjäng kraftigt
upprustas.

3