om totalförsvaret

Motion 1987/88:Fö202 av Olof Johansson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Fö202

av Olof Johansson m. fl. (c)
om totalförsvaret

Sammanfattning

Centern kräver att en parlamentarisk utredning tillsätts för att förbereda
försvarsbeslutet 1989. Centern vill ha en demokratisering av försvarsplaneringen.
Försvarsbetänkanden bör remissbehandlas. Tidsplaneringen för
försvarsbeslut måste ge utrymme för fördjupad diskussion.

Inför ett sådant utredningsarbete föreslår centern bl. a. följande:

Det bör finnas minst ett förband/myndighet i varje län.

Luftförsvaret måste förstärkas genom modifiering av fler J 35 Draken till
den s. k. J-versionen. Centern anser att dessa flygplan bör förstärka
bevakningen av Östersjöområdet och skall stationeras i Ängelholm men i
stor utsträckning baseras i Visby.

Centern föreslår att ytterligare 40 milj. kr. anvisas till marinens materielanskaffning.

Byggandet av ubåt 90 bör tidigareläggas för att förbättra ubåtsbevakningen.
Centern föreslår en rad åtgärder för att förbättra rapporteringssystemet
för ubåtsbevakningen.

60 milj. kr. anslås ytterligare till repetitionsutbildningen. Den halvering av
repövningarna som har gjorts, är ett försvarspolitiskt risktagande.

Centern föreslår också att satsningar görs för att förbättra personalpolitiken
inom försvaret.

Inledning

De nordiska länderna har som gemensamt mål att åstadkomma stabilitet och
avspänning i norra Europa, även om de valt olika säkerhetspolitiska
lösningar. Länderna har konsekvent sökt följa denna målsättning och vi kan
konstatera att detta arbete har varit framgångsrikt. Sveriges neutralitetspolitik
måste fullföljas med fasthet och konsekvens. Att vi i vår del av Europa
under senare tid varit befriade från allvarliga kriser betyder inte att
situationen på våra breddgrader har varit statisk.

Det är uppenbart att det nordeuropeiska och det nordatlantiska området
har fått en ökad strategisk betydelse. Stormakterna har på olika sätt visat ett
tilltagande intresse för utvecklingen på våra breddgrader. Det förekommer

en ökad militär aktivitet och en starkt markerad teknisk utveckling från båda
alliansernas sida i vårt närområde. Sverige måste vara fast beslutet att skydda
landets territorium med alla tillgängliga medel och att demonstrera för
omvärlden att våra gränser för oss är heliga.

Vi kan också konstatera ett ökat intresse för Östersjön från strategiska
utgångspunkter. Det gäller såväl luftrummet som havet. Omvärldens
aktiviteter ökar vårt behov av resurser för att hålla det svenska territoriet
fredat.

Det pågår en omfattande marin rustning. Kapprustningen till havs har
också medfört att allt större delar av det fria havet nu används av båda
blocken för övningar och annan militär närvaro. Det har blivit allt svårare att
överblicka den militära aktiviteten också i de nordliga farvattnen. De
ledande militärmakterna måste iaktta återhållsamhet i vår del av världen.
Ingen skulle tjäna på den spänningsökning som den pågående styrkeuppbyggnaden
i de nordliga farvattnen kan befaras medföra.

En viktig fråga för de nordiska länderna är hur vi på politisk väg kan bidra
till att ytterligare konsolidera och stärka stabiliteten i norra Europa samt en
sänkt rustnings- och spänningsnivå. Här har frågan om en kränvapenfri zon i
Norden, som ett första steg mot ett kränvapenfritt Europa, en given plats.
Det är viktigt att försäkra att Östersjön blir kärnvapenfri. I centerpartiet
hoppas vi att diskussionen om en sådan zon kan leda till en fördjupad nordisk
dialog i säkerhetspolitiska frågor, med hänsyn tagen till de olika säkerhetspolitiska
lösningar länderna valt.

Den svenska neutralitetspolitiken är den främsta garanten för vår fred och
vårt oberoende. Nyckeln till framgång ligger i vår förmåga att upprätthålla
trovärdigheten kring våra strävanden. Den bästa förutsättningen för att
uppnå trovärdighet är om vi kan visa omvärlden att Sveriges folk och de
politiska partierna står enade kring värnet av vårt lands oavhängighet och
frihet.

Vårt försvar skall vara fredsbevarande, stabiliserande och krigsavhållande.
Förmågan att upprätthålla ett trovärdigt invasionsförsvar är härvid av
grundläggande betydelse. Utrustning, organisation och utbildning måste
anpassas så att försvarsmaktens förmåga uppfattas som trovärdig i omvärlden.

Behovet av insatser i totalförsvarets civila och militära del är beroende av
dels den säkerhetspolitiska situationen, dels av de allmänna förutsättningar
som samhällsstrukturen ger. Utvecklingen mot storskaliga lösningar, befolkningskoncentrationer
och ett ökat internationellt ekonomiskt beroende i
försörjningens alla delar gör Sverige militärt och ekonomiskt mer sårbart.
Möjligheterna att i ett kris- eller krigsläge upprätthålla grundläggande och
vitala samhällsfunktioner försvåras. Våra möjligheter att skydda civilbefolkningen
minskar.

Ett decentraliserat samhälle skulle vara en viktig tillgång för såväl det civila
som det militära försvaret.

Mot. 1987/88

FÖ202

5

Förändrade förutsättningar

I proposition 1987/88:100 sägs bl. a. följande: ”För att kunna fullfölja vår
säkerhetspolitiska linje i situationer med reducerad eller avbruten import är
det av stor betydelse att vi inom landet har sådana tillgångar till förnödenheter
och den produktionskapacitet som erfordras för att totalförsvarets
uthållighet skall säkerställas.”

Detta uttalande återspeglar väl den inriktning som vårt totalförsvar haft
under en längre tid. Insikten om att Sverige måste trygga en nationell
handlingsfrihet för att kunna försörja befolkningen även under kris- och
krigsförhållanden är väl förankrad i vårt folkförsvar.

Men i försvarsbeslutet avvek majoriteten från denna välförankrade insikt
genom att via ett synnerligen konstruerat hotscenario komma fram till att
behovet av uthållighet inom bl. a. livsmedelsförsörjningen kan reduceras
väsentligt jämfört med vad som fastslogs så sent som i 1982 års försvarsbeslut.
Det är visserligen riktigt att ett visst mått av balans i fråga om uthålligheten är
allmänt önskvärd inom totalförsvaret och att orimliga skillnader härvidlag i
vissa fall tillåtits uppstå.

Det hotscenario som majoriteten tecknade och som återkommer i
budgetpropositionen präglas av godtycke. Det är visserligen sant att varje
tänkbar planeringsförutsättning i avsaknad av facit måste präglas av osäkerhet.
Men inom ramen för den givna osäkerheten får anspråken på rimlighet
aldrig överges. S- och fp-majoritetens planeringsförutsättningar innebar ett
ettårigt s. k. förkrigsskede med en gradvis minskande handel, med ett några
månaders neutralitets- eller krigsskede och ett därefter följande efterkrigsskede
med gradvis återgång till normal handel. Ett sådant synsätt präglas i
hög grad av en strävan att söka leda i bevis att högre importantaganden än
hittillsvarande planering kan motivera sänkt totalförsvarsambition på väsentliga
områden. Majoritetens resonemang gör det plötsligt möjligt för den
att sälja ut fredskrislager, nedbanta vårt ekonomiska försvar och allmänt
reducera vår folkförsörjningsuthållighet.

Detta är ett betydande risktagande. Ingen vet ju faktiskt hur en framtida
konflikt kan komma att gestalta sig. Det är faktiskt inte rimligt att först fastslå
ekonomiskt utrymme och sedan konstruera en hotbild som helt överensstämmer
med plånboken. Ingen vet hur långvarig avspärrning Sverige kan råka ut
för - med eller utan öppet krig i vår omvärld. Det finns naturligtvis inget som
tillkommit 1987 och som skulle tala för minskande risker jämfört med
bedömningarna 1982 för långvarig avspärrning. I försvarskommitténs säkerhetspolitiska
rapport var man enig om möjligheten av även längre krigsförlopp
än ”några månader”.

Vi tycker att man måste vara ärlig i sina säkerhetspolitiska ställningstaganden.
Grundläggande antaganden och riskkalkyler skall inte kunna ändras
från ett försvarsbeslut till nästa.

Mot. 1987/88

FÖ202

6

1987 års försvarsbeslut

Redan vid ingången av försvarsperioden saknades ca 300 milj. kr., då armén
hade överskridit sitt anslag från föregående år. Regeringen senarelade då
materielbeställningar och nybyggnationer samt förkortade grundutbildningen
inom armén och begränsade årets repetitionsövningar. Men ÖB kunde
redan i sin programplan konstatera att detta inte kommer att räcka.
Materielanskaffningen beräknas bli 200 milj. kr. dyrare och lönekostnaderna
stiger med 150 milj. kr. per år utöver tidigare beräkningar. Det fattas enligt
dessa beräkningar flera miljarder kronor under perioden. Till detta kommer
att materielanskaffningen redan i försvarsbeslutet skurits ned med 840 milj.
kr. under perioden.

Parlamentarisk försvarskommitté

Erfarenheterna från förra försvarsbeslutet talar för ett ökat demokratiskt
inflytande på försvarsplaneringen. Arbetet i försvarskommittén drog ut på
tiden och när regeringen skulle förelägga riksdagen förslag fanns inte tid för
remissförfarande. Detta anser vi vara fel och det får inte upprepas. Vi anser
att större tid måste ges åt fördjupad diskussion om försvarsfrågorna hos en
intresserad allmänhet, hos berörd personal, i partier och organisationer. Vi
anser också att det är nödvändigt att försvarsutredningens betänkande
remissbehandlas. Det är också önskvärt att under utredningsarbetets gång
viktiga ställningstaganden i principfrågor successivt kan remissbehandlas.
Dessa åtgärder skulle sannolikt förbättra besluten i sak och förstärka
beslutens förankring i det svenska samhället.

Försvarskommittén föreslog i juni 1987 i rapporten om ”Riksdagens
inflytande på utvecklingen inom totalförsvarssektorn m.m.”:

- att riksdagens försvarsutskott ges ett vidgat verksamhetsområde genom att
utskottet engagerar sig i en regelbunden och systematisk kontroll och
uppföljning av genomförandet av riksdagsbeslut om försvaret och av
systemplaneringen inom viktigare områden,

- att inför ett flerårigt försvarsbeslut bör propositionen lämnas senast i
början av februari,

- att försvarskommittébetänkanden bör undergå en bred remissbehandling.

För närvarande pågår en rad utredningar av genomgripande karaktär inom
totalförsvarets område, utan något parlamentariskt inflytande. År 1989 avses
ett försvarsbeslut tas mellan de ordinarie försvarsbesluten. Det är därför
viktigt att riksdagen nu fattar beslut om principerna för ett utökat inflytande
på försvarsplaneringen och att en parlamentarisk utredning tillsätts för att
förbereda 1989 års försvarsbeslut.

Enligt centerpartiets uppfattning bör följande principer vara vägledande
för ett parlamentariskt utredningsarbete:

- Den allmänna värnplikten skall ligga fast

- Ubåtsskyddsförmågan och incidentberedskapen skall prioriteras

- Såväl freds- som krigsorganisationen skall vara decentraliserad

- Totalförsvarsbegreppet måste framhållas bättre.

Mot. 1987/88

FÖ202

7

Försvarsutredning 1988

Överbefälhavarens pågående utredningsarbete och det arbete som sker inom
de civila försvarsmyndigheterna spänner nu över ett så brett fält att ett
parlamentariskt inflytande är nödvändigt. De frågor som måste behandlas är
bl. a.:

- Arméns grundorganisation och utbildning

- Samordning av försvarets centrala myndigheter

- Ledningsfrågor

- Robot- och andra försvarsindustriella frågor

- Skyddsrumsbyggande och annat befolkningsskydd

- Övriga civila totalförsvarsfrågor.

Minst ett förband/myndighet i varje län

En fortsatt omstrukturering av fredsorganisationen är naturlig för att nya
behov och situationer skall kunna tillfredsställas på ett rationellt och
ekonomiskt godtagbart sätt. Det finns en påtaglig risk att ytterligare
fredsförband inom armén blir aktuella för nedläggning. Det bör finnas minst
ett förband/militärmyndighet i varje län också i framtiden.

Luftförsvaret

En förstärkning av luftförsvaret är nödvändig. För att tillgodose den allt
viktigare incidentberedskapen bör möjligheterna tas till vara att i ökad
utsträckning utnyttja Drakensystemet. Överbefälhavaren har prövat möjligheterna
att modifiera fler flygplan J 35 Draken än vad som tidigare beslutats
och har föreslagit att samtliga byggs om till den s. k. J-versionen. Detta
innebär en utökning med tolv flygplan. Enligt ÖB skapar en sådan åtgärd
handlingsfrihet att på 1990-talet organisera ytterligare en jaktdivision.

Centerpartiet föreslog i samband med försvarsbeslutet 1987 att ytterligare
flygplan JA 37 borde anskaffas så att ytterligare en halv division kunde
organiseras under perioden. Möjligheterna skulle därmed öka att kunna
basera flygförband på Gotland. Vi fick inte majoritet för detta men anser att
ÖB:s förslag om modernisering av J 35 i dagsläget är acceptabelt. Vi föreslår
att riksdagen nu beslutar att dessa flygplan stationeras på F 10 i Ängelholm.
De bör förstärka bevakningen i Östersjöområdet och bör i stor utsträckning
baseras i Visby. Detta är särskilt angeläget efter att gränslinjen i Östersjön
har klargjorts.

JAS 39-systemets kvalitet, främst vad gäller motmedel, bör utökas. Den
närmare inriktningen bör övervägas inför 1992 års beslut.

Marin kapacitet

Ubåtsförbanden har stor betydelse för såväl invasionsförsvaret som ubåtsskyddet
i fred. Vi anser att den parlamentariska utredning som vi här
föreslår skall få i uppdrag att utreda hur ytterligare resurser kan avdelas för

Mot. 1987/88

FÖ202

8

ubåtsförbanden och så att en tidigareläggning av ubåt 90 kan ske. Det är
nödvändigt att marinens materielanskaffning förstärks omedelbart. Vi
föreslår att 40 milj. kr. anslås utöver regeringens förslag.

Det krävs också ett snabbare och effektivare rapporteringssystem och en
bättre insatsberedskap. I översynen bör bl. a. följande beaktas:

1. Bevakningen måste förbättras bl. a. genom ett samarbete med yrkesfiskare
och bofast skärgårdsbefolkning. Utbildning och ersättningsmöjligheter
bör skapas.

2. En bättre samordning av den statliga skärgårdspolitiken krävs, så att inte
långa kuststräckor blir utan militära eller civila posteringar.

3. Rapportering om främmande aktiviteter måste via larmnumret 90 000
omedelbart vidarebefordras till berörd myndighet.

4. De olika försvars- och bevakningsområdena längs kusterna bör få resurser
att snabbt följa upp rapporterade kränkningar.

5. Utbildning och bemanning för den centrala ubåtsjaktsstyrkan bör planeras
så att den är tillgänglig för insatser under hela året.

Totalförsvarsplikten

Grunden i det militära försvaret skall utgöras av allmän värnplikt för män.
Den allmänna värnplikten är av avgörande betydelse för att svenska folket
skall känna delaktighet i försvarssträvandena.

Utöver den allmänna värnplikten för män finns i dag en rad pliktlagar för
både män och kvinnor. Kvinnor har i dag många viktiga arbetsuppgifter inom
olika områden inom totalförsvaret. Det är viktigt att varje medborgare skall
ha möjlighet att kunna delta i försvaret av vårt land inom ramen för
totalförsvaret. Den som inte gör värnpliktstjänstgöring bör i stället ges
möjlighet till civilförsvarsutbildning. Dagens vapenfria tjänstepliktiga måste
också ses som en resurs för totalförsvaret och ges en meningsfull utbildning.

Den allmänna värnplikten och civilförsvarsplikten är den bästa garantin
för att kontakten mellan totalförsvaret och det övriga samhället upprätthålls.
Den måste vara grunden också i det framtida försvaret.

Hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna har stor betydelse
och verksamheten måste stödjas.

Repetitionsutbildning

”Ett krigsförband som inte övas och samtränas med andra förband får en
lägre kvalitet. Häri kan ligga ett ökat försvarspolitiskt risktagande. Härutöver
vill jag anmäla som min uppfattning att tvära kast i planläggningen av
krigsförbandsövningar på sikt riskerar att minska försvarsmaktens trovärdighet
gentemot de värnpliktiga och därmed svenska folket.” Så säger
försvarsministern i budgetpropositionen. Vi delar hans uppfattning. Men
33 300 värnpliktiga inom armén kallas inte in till repetitionsutbildning under
1988/89. Det är resultatet av regeringens försvarsbudget. Arméchefen har
anmält att repetitionsbehovet är 75 500 värnpliktiga och lägre officerare.
Endast 42 200 kallas in. Inom marinen planerades repetitionsutbildning för

Mot. 1987/88

FÖ202

9

8 500 personer 1986/87 men enbart 4 500 av dessa fick utbildning.

Endast hälften av krigsförbanden har genomfört krigsförbandsövningar
under senare år. Ett stort antal förband behöver vid en mobilisering därför
flera veckors kompletterande utbildning för att bli stridsberedda.

Vi anser att det måste bli balans mellan uppgifter och resurser. Det är av
stor vikt att repetitionsutbildningarna blir återkommande och att de kan ges
ett meningsfullt innehåll. Vi föreslår mot denna bakgrund att 60 milj. kr.
ytterligare anslås till repetitionsutbildning.

Ett sådant tillskott för att höja effektiviteten är nu från psykologisk
synpunkt angeläget. Det är därför viktigt att en förbättring kan ske nu och
inte först då översynen av utbildningssystemet är klar.

Personalutveckling

Försvarsmaktens största resurs är personalen. Försvaret har under senare år
haft stora avgångar. Det är viktigt att personalfrågorna prioriteras inom
försvaret. För att åstadkomma en gynnsam personalutveckling krävs att den
enskilde upplever en överensstämmelse mellan mål, resurser och personliga
insatser. Planerad förstärkning av utbildningsområdet medför förbättrade
förutsättningar för att den enskilde skall uppleva en sådan överenskommelse.

Dagens akuta situation med svåra avvägningsproblem kräver att besluten
fattas nära produktionen och den anställda personalen. För att dessutom i
framtiden lättare kunna hantera personalförsörjningsproblemen och undvika
akuta situationer, som vi för närvarande befinner oss i, är det nödvändigt
att se över chefers befogenheter. Framtiden kommer att innebära ökade krav
på chefers befogenheter.

Andra åtgärder som ger effekt på kort tid är:

- Bättre och mer långsiktig planering av den enskildes utveckling.

- Möjligheter till frivilliganställning.

- Tillfällig omfördelning mellan förband med olika befälsläge.

Förändringar inom försvaret bör göras med stor hänsyn till personalpolitiska
faktorer.

Befolkningsskydd

I Sverige finns drygt 60 000 skyddsrum med plats för 6,3 miljoner människor.

11987 års försvarsbeslut konstaterade socialdemokraterna och folkpartiet att
bristen på bra skydd i högriskområdena är så stor att den med nuvarande
produktion inte kommer att kunna täckas inom överskådlig framtid. Samma
majoritet halverade nära nog de ekonomiska ramarna för skyddsrumsbyggande.
De allvarligaste bristerna i dag finns i de större städerna. Det skulle
behövas ca 325 milj. kr./år för att bygga skyddsrum i takt med behovet i de
utsatta orterna. Tilldelningen är 285 milj. kr./år. Att täcka bristen på skydd i
de större städernas centrala delar samt i tätorter i vissa utsatta landsdelar
kommer att bli dyrbart. I regel måste skydden byggas in i redan befintliga

Mot. 1987/88

FÖ202

10

byggnader. Detta är två—tre gånger så dyrt som vid nyproduktion. Som ett
resultat av 1987 års försvarsbeslut upphör skyddsrumsproduktionen helt
under de närmaste åren i flera kommuner.

Sammantaget konstaterar statens räddningsverk i sin programplan för
1987-1992 att stora inskränkningar kommer att göras. Nya byggnader
kommer att uppföras utan skyddsrum, trots att behov finns. Bristtäckning
kommer att ske i begränsad omfattning och enbart i särskilt utsatta regioner.
Behovet av modernisering är stort men måste till stor del skjutas på
framtiden. Många äldre skyddsrum saknar godtagbara skydd mot kemiska
vapen. Besiktnings- och underhållsverksamheten kan inte bedrivas i
önskvärd takt. ”Detta kan undergräva tilltron till skyddsrumssystemet”,
skriver statens räddningsverk i programplanen.

Räddningsverket och ÖCB gör för närvarande en översyn av skyddsrumsbyggandet
och av behov och principer. Redan i dag vet vi att det finns
högriskområden, där nyproduktionen är klart otillräcklig. Enligt vår mening
innebär de minskade resurserna för skyddsrumsbyggande en risk för att
skyddsrum inte kan byggas i takt med nyproduktion inom riskområdena.
Medlen till skyddsrumsbyggandet bör därför enligt vår mening för försvarsperioden
ökas med 50 milj. kr.

Nedskärningar i resurser till civilförsvaret innebär vidare att resurserna till
hemskydd, för materielinköp exkl. andningsskydd blir begränsade. Med
hänsyn till att de förrådsställda materielen till stor del är starkt föråldrade,
vilket bl. a. medför att den av regeringen prioriterade utbildningen och
övningen försvåras, anser vi att ytterligare 20 milj. kr. bör avsättas för detta
ändamål.

När det gäller vissa delar av kommunernas civilförsvarssäkerhet, bör
sekretessbestämmelser utformas.

Vad gäller samtliga delar av totalförsvarets civila delar fullföljer centerpartiet
sin linje från försvarsbeslutet. Vår uppfattning, uttryckt i ekonomiska
termer, liksom övriga partiers, framgår av nedanstående tabell ur betänkandet.

Totalförsvarets civila del (milj. kr.)

	1986/87	1987-92 (prel.)	s + fp	c
Civilförsvar	1 126	5 630
- Skyddsrum				750	-650
- Övrigt			+	145	+ 195
Hälso- och sjukvård	119,2	596	+	500	+ 500
Telekommunikationer	12	60		60
Förutv. ekon. försvar	512	2 560		600	-390
Fredskriser				500	-420
Psykologiskt försvar	5,4	27	+	10	+ 10
Övrigt	40	200	+	5	+ 5
	1 814,6	9 073	-1 250	-750

Mot. 1987/88

FÖ202

11

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
parlamentarisk utredning bör tillsättas för att förbereda 1989 års
försvarsbeslut,

2. att riksdagen beslutar öka den demokratiska insynen i försvarsplaneringen
i enlighet med motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principen minst ett förband/militärmyndighet i
varje län,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkning av luftförsvaret,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av flygförband,

6. att riksdagen anslår ytterligare 40 milj. kr. till marinens materielanskaffning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tidigareläggning av ubåt 90,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrat rapporteringssystem för ubåtsbevakningen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den allmänna värnplikten som grund i det
militära försvaret,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av repetitionsutbildning,

11. att riksdagen anslår ytterligare 60 milj. kr. till repetitionsutbildning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om personalutveckling,

13. att riksdagen beslutar anslå 50 milj. kr. till ökat skyddsrumsbyggande,

14. att riksdagen beslutar anslå 20 milj. kr. ytterligare till materiel
för civilförsvaret.

Stockholm den 21 januari 1988

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Karin Söder (c)

Nils G Åsling (c)

Gunnar Björk (c)

Britta Hammarbacken (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Görel Thurdin (c)
Gunnel Jonäng (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunilla André (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)

Mot. 1987/88

FÖ202

12

gotab Stockholm 1988 14321