om sysselsättningen vid Vanäsverken i Karlsborg

Motion 1979/80:251 av Paul Jansson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

11

Motion

1979/80:251

av Paul Jansson m. fl.

om sysselsättningen vid Vanäsverken i Karlsborg

I en gemensam skrivelse av den 20 november 1979 - som biläggs denna
motion - tillställd cheferna för industridepartementet och försvarsdepartementet,
uttrycker företrädare för de fackliga organisationerna vid Vanäsverken
i Karlsborg sin stora oro över Vanäsverkens framtid.

Denna oro framstår som i hög grad berättigad. Under ett drygt decennium
har de anställda vid Vanäsverken slitits mellan hopp och förtvivlan huruvida
de får behålla sin arbetsplats eller inte.

Vi motionärer delar till fullo den oro som de anställda vid Vanäsverken på
detta sätt gett uttryck för.

Vanäsverken med sina ca 300 anställda utgör en betydande del av
sysselsättningsutbudet i Karlsborgs kommun. Skulle utvecklingen vid Vanäs
gå därhän att arbetsstyrkan där kom att halveras, vilket framgår av vissa
kalkyler, kommer detta att innebära stora problem såväl för de anställda vid
Vanäsverken som för kommunen i stort.

Enligt vår uppfattning har staten ett alldeles speciellt ansvar för
sysselsättningen i Karlsborgs kommun, eftersom orten som sådan tillkommit
och genom åren utvecklats beroende på de militära anläggningar som
etablerats där.

Det bör i sammanhanget påpekas att ca 1 350 personer i Karlsborg är
anställda i sådana verksamheter som har med det militära försvaret att göra,
medan å andra sidan endast ca 500 personer är sysselsatta inom civil
tillverkningsindustri.

Detta understryker för det första att staten måste anses ha ett särskilt
ansvar för ortens sysselsättning, för det andra pekar detta förhållande på ett
uttalat behov av lokalisering av civil verksamhet till kommunen.

Sedan 1975 har man genomfört en betydande upprustning av Vanäsfabriken
såväl då det gäller rationalisering av produktionen som miljöförbättrande
åtgärder. Sammantaget har under åren 1975-1979 investerats ca 38
milj. kr. för dessa ändamål. Inte minst av denna anledning framstår det som
angeläget att man tillvaratar den kapacitet som finns i anläggningen.

Skulle det visa sig att det inte är möjligt att trygga sysselsättningen vid
Vanäsverken genom militära beställningar av finkalibrig ammunition, bör
enligt vår mening tillverkningen kompletteras med en betydande satsning på
alternativ produktion för att man bättre skall kunna utnyttja befintlig
kapacitet och trygga sysselsättningen på längre sikt.

Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att en samlad strukturplan snarast
upprättas för Vanäsverken, syftande till en komplettering av tillverkningen

Mot. 1979/80:251

12

bestående av nya produkter som kan inordnas i den nuvarande organisationen
vid företaget. Detta framstår som en förutsättning för Vanäsverkens
framtida överlevnad.

Det bör ankomma på ansvariga departementet - försvars- och industridepartementen
- att tillsammans med verksledningen och företrädare för de
anställdas organisationer lägga fram förslag till en sådan strukturplan och
även föreslå vilken form av alternativ produktion som kan anses lämplig som
komplement till den nuvarande tillverkningen.

Därmed skulle man kunna garantera Vanäsverkens fortlevnad som ett
stabilt basföretag i Karlsborgs kommun, samtidigt som man beaktar
företagets betydelse för den svenska försvarsberedskapen med avseende på
tillgång på militär finkalibrig ammunition.

Med stöd av det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande det långsiktiga tryggandet av
sysselsättningen vid Vanäsverken i Karlsborg.

Stockholm den 16 januari 1980
PAUL JANSON (s)

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) BIRGITTA JOHANSSON (s)

JAN FRANSSON (s)

Mot. 1979/80:251

13

Bilaga

Till

Chefen för Industridepartementet och
Chefen för Försvarsdepartementet

Delgives:

Riksdagsman
Gunilla André
Jan Fransson
Olle Grahn
Ingemar Hallenius
Paul Jansson
Birgitta Johansson
Bengt Kindbom
Karl Leuchovius
Sven-Gösta Signell
Sten Svensson

Förbundsledningen för
SF

FCTF

SALF

SACO

Vanäsverkens framtid

Den av landets politiska ledning framkallade kommande sysselsättningsbristen
för de anställda vid Vanäsverken är i högre grad oroande än de
struktureringsfrågor som under ett drygt decennium inverkat på stabiliteten i
verksamheten.

I dag tycks den samlande kraften i form av enighet mellan koncernledning
och personalrepresentanter vara helt maktlös. Extraordinära insatser
krävs.

Bakgrund

Vid förhandlingar enligt MBL i februari 1979 angående FFV:s förvärv av
Norma Projektilfabrik AB tecknades framtiden för Vanäsverken, som enligt
förutsättningarna den blivande ensamtillverkaren av militär finkaliberammunition,
mot bakgrunden av då kända anskaffningsplaner med en svagt
vikande trend.

Mot. 1979/80:251

14

FFV hade synbarligen goda möjligheter, att med ledning därav planera
verksamheten antingen med nedskärningar följande den s. k. naturliga
avgången eller med ersättningsalternativ i sysselsättningen.

FMV:s ändrade planer delgavs därefter FFV i juni månad. Såväl ledning
som personal kunde efter den omedelbara bestörtningen inte annat än
betvivla allvaret bakom de drastiska nedskärningar som redan inom
innevarande budgetår skulle få katastrofala följder för Vanäsverken.

Orsaken angavs som brist på medel dvs. avsaknad av ekonomiska resurser
för att fullfölja det senaste försvarsbeslutet, som i enighet fattats av Sveriges
riksdag.

Situationen är oacceptabel ur åtskilliga synpunkter.

Prioriteringar kan givetvis diskuteras. Satsning på ett långt drivet
mekaniserat försvar (avancerade vapensystem, målsökande robotar etc.),
för att ersätta ett hembygdsförsvar av värnpliktiga eller frivilligorganiserade
medborgare ligger kanske i tiden, men ställer sig utomordentligt kostnadskrävande
i anskaffning och drift.

Energiresurserna kan komma att belastas hårt.

Funderingar har förekommit, om ändring av anskaffningsplanerna förelåg
redan före Norma-förvärvet, men beträffande delgivande till FFV, fördröjdes
avsiktligen för att ej störa ”lösningen” av en annan för makthavarna
besvärlig fråga.

Det måste vara ett oeftergivligt krav att det statliga arbetsgivaransvar, som
ligger hos Industridepartementet, utövas med ett föredöme som föreskrivs av
valda representanter för landets folk.

Omedelbara krav

Lokala representanter för Vanäsverkens personalorganisationer har i
enlighet med vad som förelagts som uppdrag från de anställda enats om
följande krav.

FFV:s ledning har ej av ansvariga departementet i tillräckligt god tid
erhållit erforderligt underlag för ett bibehållande av en nödvändigt stabil
verksamhet och en trygg sysselsättning för sina anställda vid Vanäsverken, på
sådant sätt som måste krävas inom statsägda företag.

En kompensation genom beviljande av extra medel är rimlig, dels för att
skapa den trygghet som är en skyldighet hos varje arbetsgivare, dels för att
förhindra oönskade inskränkningar inom försvaret.

Försvarets Materielverk måste av Sveriges riksdag beviljas ett extra anslag
för anskaffning avfinkaliberammunition hos FFV med pr år 20 milj. kr. i 5 år,
varunder förberedelser för anpassning till den för landets försvar och
beredskap lämpligaste nivån för tillverkningen av finkaliberammunition kan
äga rum i den takt som tidigare planerats och som innebär en långsammare
avt rappning.

Disponering av medlen skall förutsätta att inga friställningar får ske vid
Vanäsverken.

Mot. 1979/80:251

15

Långsiktiga krav

Utredningsgrupper på kommunal- och länsnivå arbetar sedan en tid för att
på sikt ersätta bortfallet av arbetstillfällen i Karlsborg på grund av
inskränkningar inom försvaret och andra försvarsberoende verksamhetsområden.

Synbarligen finns en ambition att förbehållslöst godta nedskärningar vid
etablerade företag mot löften om omplacering av smärre, ”udda” verksamhetsformer
inom försvaret och förespeglingar om nyetablering av privata
småföretag.

Hittills har inga kontakter förekommit mellan utredningsgrupper och
Vanäsverkens personalorganisationer, vilket kan förefalla märkligt om i
något fall målet är att kunna erbjuda nya anställningar, på grund av de
spekulationer om friställningar vid Vanäsverken som förekommit.

De försvarsanknutna verksamhetsformerna torde knappast kunnat erbjuda
anställningsalternativ för Vanäsverkens personal.

Etableringsförsök inom Karlsborgs kommun som förekommit under den
senaste 25-årsperioden visar ett dystert facit.

Endast ett företag (ganska litet) har lyckats leva vidare inom kommunen
under mer än någon förhållandevis kort period.

Det senast etablerade, som nådde en höjdpunkt med något över 100
anställda kommer inom kort att helt avveckla sin verksamhet inom
kommunens gränser trots kontinuerliga kommunala subventioner.

Etablering som kunnat inordnas i Vanäsverkens organisation har i något
fall kort diskuterats men i sådan form avvisats.

Vanäsverkens fortlevnad som ett stabilt basföretag i Karlsborgs kommun
är av väsentlig betydelse för kommunen, vilket måste beaktas av regeringen
och riksdag i den planering som styr verksamheten.

Likaså måste besinnas företagets betydelse för den svenska försvarsberedskapen
med avseende på militär finkalibrig ammunition.

Vanäsverkens anställda kräver att nödvändiga åtgärder vidtas för bibehållande
av företaget Vanäsverken på en godtagbar nivå inom Karlsborgs
kommun.

Karlsborg den 20 november 1979

SF

Bernt Svensson
SALF

FCTF

Gunnar Borg
SACO

Lennart Bergman

Sture Gustafsson

>ée/é>ppn'hps6//(/ /or
yb/?QS'/er£e/7

Persos>a//i//pQnp ef/er
^_pens/c/)sa\/p<2np

frS on/erts/fy/foac/