om svenska våtmarker av internationell betydelse

Motion 1987/88:Jo712 av Siw Persson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo712

av Siw Persson (fp)

om svenska våtmarker av internationell betydelse

Stor uppmärksamhet har under senare år riktats mot olika typer av
våtmarker. Ökade kunskaper om dessa naturmiljöer har medfört att deras
stora värde från ekonomisk, kulturell, vetenskaplig och rekreativ synpunkt
erkänts. Trots detta finns fortfarande behov av särskilda skyddsåtgärder.
Hoten mot våtmarkerna är inte enbart en fråga för en enskild nation utan en i
högsta grad internationell företeelse.

Ett internationellt samarbete för att skydda olika former av våtmarker
startade i och med tillkomsten av våtmarkskonventionen (Convention on
wetlands) i Ramsar i Iran år 1971. Den svenska regeringen beslutade den 28
juni 1974 att underteckna konventionen och den 5 december samma år
retificerades den utan förbehåll. Konventionens förteckning över internationellt
viktiga våtmarker (CW-listan) upptog för Sveriges vidkommande 20
objekt om totalt ca 2 700 km2.

Med våtmarker avses vissa i konventionen angivna vattenmiljöer, vilket
bl. a. innefattar grunda havsområden, vilkas djup vid lågvatten inte överstiger
sex meter och angränsande strand- och kustområden. Våtmarkernas
betydelse för fåglar som ekologiskt är beroende av våtmarker framhålls
särskilt, men även andra botaniska, zoologiska, limnologiska, hydrologiska
eller ekologiska värden skall beaktas.

Genom att ansluta sig till konventionen förbinder sig varje fördragsslutande
part att generellt främja bevarandet av våtmarker. Detta innebär att
våtmarkerna bör ägnas stor uppmärksamhet vid såväl all planläggning som
naturresursutnyttjande.

CW-listan upptar tre skånska områden: Falsterbo-Fotevikenområdet,
Klingavälsån-Krankesjöområdet samt Helgeåns vattensystem kring Araslövssjön-Hammarsjön-Egeside.
Ökade kunskaper om ekologiska samband
och biologiska värden har påvisat ytterligare några områden som särskilt bör
uppmärksammas, nämligen den inre delen av Skälderviken samt stora delar
av Lundåkrabukten. Båda områdena utgörs av grunda havsområden med
angränsande strandängsområden, vilka till stor del ännu utgörs av betande
havsstrandängar omväxlande med andra typer av ängsmarker. Den välhävdade
havsstrandängen tillhör i dag en av vårt lands sällsynta naturtyper.
Fågellivet är rikt med häckande arter som bl. a. strandskata, skärfläcka,
strandpipare, tofsvipa, brushane, kärrsnäppa, kentsk tärna och småtärna.
Flera av dessa tillhör de hotade arterna i vårt land.

Lundåkrabukten är av internationell betydelse som rast- eller övervintringslokal
för sångsvan, knölsvan och knipa. När det gäller rastande och
flyttande fåglar är bukten känd för att hysa stora mängder myrspovar under
våren. På strandängarna växer även åtskilliga växtarter som kan betraktas
som sällsynta eller utrotningshotade.

I samband med försöksverksamhet med fysisk planering av kust- och
havsområden, som initierats av havsresursdelegationen, har konstaterats att
grundområdena i Lundåkrabukten bör betraktas som speciellt värdefulla i
Öresund, då stora delar av denna våtmarkstyp redan biologiskt försvunnit
genom att den tagits i anspråk för utfyllnader. De vidsträckta grundområdena
tjänar som uppväxt- och födosöksplatser för flatfisk, lek och uppväxt av
horngädda samt uppväxt av ung torsk. Basen för den stora fiskproduktionen,
liksom förutsättningarna för det rika fågellivet, utgörs av tillgången på
bottenlevande smådjur. Grundområdena får dock inte betraktas som
isolerade enheter, utan det är i kombination med lämpliga övervintringsplatser
på djupare vatten som en fungerande och produktiv livsmiljö erhålles.

Med hänsyn till såväl biologiska värden som den ekologiska funktion som
inre delen av Skälderviken och stora delar av Lundåkrabukten uppvisar, är
det angeläget att de områden som avgränsats på bifogade karta förs upp på
den svenska listan över våtmarker av internationell betydelse (CW-listan).

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillägg till den svenska CW-listan.

Stockholm den 14 januari 1988
Siw Persson (fp)

Mot. 1987/88
Jo712

6