om Studsviks forskningsstation

Motion 1979/80:1404 av Anita Bråkenhielm och Gullan Lindblad

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

5

Motion
1979/80:1404

av Anita Bråkenhielm och Gullan Lindblad
om Studsviks forskningsstation

Energiförsörjningen är i dag en av de centrala frågorna i vårt land.
Det räder samstämmighet om att en tryggad framtida energiförsörjning
kräver stora insatser inom forskning och utveckling, liksom ett kvalificerat
erfarenhetsutbyte med utlandet, där trots allt huvuddelen av
forskningen kommer att ske.

De organisatoriska förhållandena inom energiforskningen i Sverige
är i dag inte tillfredsställande. Ansvarsbilden är splittrad på skilda myndigheter
och departement. Detta föranledde den förra regeringen att
sommaren 1979 tillsätta en särskild utredning, Myndighetsorganisationen
inom energiområdet m. m., med uppgift att bl. a. se över den svenska
energiforskningsorganisationen och lägga fram samordningsförslag.

Ett problem som inte till fullo beaktats i utredningsdirektiven är att
det uppstått en klyfta mellan forskningsplanering och programansvar å
den ena sidan, och själva forsknings- och utvecklingsarbetet å den
andra.

Vår största samlade resurs för energianknutet FoU-arbete är Studsviks
forskningsstation med ca 1 000 anställda. Studsvik utgör en av de
största tvärtekniska satsningarna någonsin i Sverige. Den ursprungliga
huvuduppgiften — att tillhandahålla nödvändig bakgrundsforskning för
det svenska kärnenergiprogrammet — krävde resursuppbyggnad inom
en mångfald discipliner som är centrala i all energiteknik. Studsvik var
till mitten av 1970-talet ett forskningscentrum av internationell rang.

De kommersiella verksamhetsformer som under senare år varit föreskrivna
för Studsvik Energiteknik AB har inte gynnat denna ställning.
Prioriteringen av kortsiktiga ekonomiska resultat framför teknisk-vetenskapliga
har lett till en allvarlig nedbrytning av kompetens. En oproportionerligt
stor del av verksamheten har måst anslås till marknadsföring
och annan administration. Studsviks funktion som nationell kunskapskälla
och kontaktyta mot utländsk forskning håller sålunda på att
äventyras.

Programansvaret för energiforskningen ligger i dag helt hos administratörer
inom olika statliga verk och myndigheter till vilka Studsvik
saknar direkt anknytning. Även detta försvårar för forskarna att anlägga
ett vidare perspektiv på sitt arbete. Samtidigt finns en tendens hos
de programansvariga myndigheterna att inom och utom den egna organisationen
bygga upp nya resurser som dubblerar dem som redan finns
i Studsvik.

Mot. 1979/80:1404

6

Det är vår mening att de uppgifter av forsknings- och utvecklingskaraktär
som Sverige står inför är så stora att de kräver en målmedveten
samordning av landets begränsade resurser, och att en oplanerad nedrustning
av det vi redan byggt upp måste förhindras.

Med anledning av vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen anhåller att regeringen

1. ger utredningen Myndighetsorganisationen inom energiområdet
m. m. tilläggsdirektiv att se över Studsviks framtida roll
och arbetsformer,

2. vid inrättandet av nya forskningsenheter med anknytning till
energiområdet prövar om Studsviks forskningsstation är en
lämplig lokaliseringsort.

Stockholm den 24 januari 1980

ANITA BRÅKENHIELM (m) GULLAN LINDBLAD (m)