om strängare regler för fabriksmässig djuruppfödning
Motion 1980/81:1016 av Mårten Werner
Mot. 1980/81
1016-1024
Motion
1980/81:1016
av Mårten Werner
om strängare regler för fabriksmässig djuruppfödning
Vi har fått uppleva en omfattande rationalisering av produktionen inom
näringslivet. Sådan rationalisering har blivit nödvändig för att företag skall
kunna hävda sig i konkurrensen och kunna behålla marknadsandelar. Dylik
rationalisering i produktionsledet kan fortgå oförhindrad så länge inte
arbetstagare och deras arbetsmiljö kommer i kläm.
När det gäller produktionen inom djurhållning är förhållandet självfallet
ett annat. Då kan inte bara hänsyn tas till arbetsmiljön utan också till det
förhållandet att produktionen gäller levande djur. För den skull har vi
lagstiftningen om djurskydd för att förhindra djurplågeri.
Det är allmänt bekant att djurskyddslagens efterlevnad är svårkontrollerad.
Den förfördelade partens klagan hörs sällan utanför djurstallar och
försökslaboratorier. Tveklöst kan man påstå att det under senare år blivit en
hård rationalisering också inom djurhållningen trots djurskyddslag, djurstallskungörelse
och annat stadgande. Exempel kan hämtas från såväl
smågris- som broilerproduktionen. I båda fallen är utrymmena för djuren så
minimala att kannibalism och slagsmål blivit en vanlig stressföreteelse. I
stället för att angripa orsaken, det trånga utrymmet och andra miljöfaktorer,
har det förekommit att djuren bestrukits med en särskilt illaluktande vätska,
hjorthornsolja, för att hindra djuren från att suga på och bita varandra.
Smågrisarna får lämna modersuggan så tidigt att hälften av det normala
diandet rationaliseras bort. Suggan kan därmed betäckas med kortare
intervaller.
Djuruppfödarna har i det i sig vällovliga syftet att krympa livsmedelskostnaderna
givit oss anledning att ställa frågan var gränsen går för rationaliseringen
av driften. Den s. k. djurplågeriparagrafen, 16 kap. 12 § i brottsbalken,
och dess gränsdragning för djurens lidanden kan alltid diskuteras.
En mer grundläggande bedömning av djurens situation borde kunna bidra
till klarhet. Grundsynen på djurhållning måste vara den att djuren skall leva i
enlighet med sin art och natur. Grisens natur är förvisso inte att stå trångt på
cementgolv eller ståltrådsnät utan möjlighet att böka och gräva. Höns är
skapta att sprätta och krafsa. Dessa naturliga funktioner som är klart angivna
också i djurens kroppsliga byggnad har man i många avseenden bortsett från i
modern djurhållning. Man måste fråga sig med vilken rätt vi perverterar
tillvaron för detta levande liv. Hänsynen till vad som är naturligt för djuren
bör iakttas vid bedömningen huruvida djurhållningen i ett visst fall kommer i
konflikt med lagen.
Etiska nämnder har inrättats för insyn och kontroll av planerade
1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 1010-1024
Mot. 1980/81:1016
2
vetenskapliga djurförsök. Dessa nämnder borde också ha att yttra sig över
planerad fabriksmässig djuruppfödning i frågor som avser djurens miljö.
Det borde inte vara omöjligt att få förståelse för djurens behov av mer
naturliga uppfödningsförhållanden. Forskningen och den yrkesmässiga
erfarenheten har klart belagt att djur som föds upp under goda miljöförhållanden
blir av bättre kvalitet från livsmedelssynpunkt. Snålheten bedrar
visheten. På sikt är det tveklöst så att kvalitet lönar sig. Efter ingående
studium av vad som rimligen kan motsvara djurens berättigade anspråk på
naturligt liv bör sådana regler för djurhållning utarbetas som syftar till en
med hänsyn till djurskyddet mer acceptabel djurhållning i den fabriksmässiga
uppfödningen.
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om strängare regler för fabriksmässig djuruppfödning.
Stockholm den 23 januari 1981
MÅRTEN WERNER (m)
