om stål- och gruvindustrin

Motion 1978/79:335 av Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

5

Motion

1978/79:335

av Lars Werner m. fl.
om stål- och gruvindustrin

Svensk stål- och gruvindustri har under efterkrigstiden utnyttjats
maximalt med rovdrift på råvara och arbetskraft. De snabba vinsterna har
varit drivkraften. Något nytänkande med framtidsinvesteringar har inte
förekommit. Därför är stål- och gruvindustrin i kris. Dagens strukturomvandling
håller därmed på att slå ut de månghundraåriga traditioner och det
kunnande som finns inom järnhanteringen. Kvar skall bli en stål- och
gruvindustri anpassad till det internationella stålkapitalets villkor. Stordrift,
koncentration, rationaliseringar, nedläggningar av företag och bygder är de
nya ”framgångslinjerna”.

10 000-tals jobb försvinner

Enligt utredningsplanerna kommer över 10 000 jobb att försvinna inom
stål- och gruvindustrin inom de närmaste åren. Handelsstålindustrin med
nuvarande SSAB och de mindre handelsstålverken kommer att ta bort över

4 000 jobb. På specialstålsidan är, enligt utredningen om specialstålet,

5 000-10 000 jobb i fara. Som följd av dessa åtgärder drabbas gruvindustrin,
och flera tusen gruvarbetarjobb står på spel.

Bygg stålindustrin för framtiden

Svensk stålindustri och dess framtid är beroende av verkstads- och
manufaktureringsindustrins utveckling. Den metallbaserade sektorn måste
grunda sin framtid på en alternativ produktionsinriktning. Vad som krävs är
en stark hemmamarknad med tillverkning av samhällsnyttiga produkter med

t

hög förädlingsgrad och färdigproduktion inom landet samt satsning på
kvalitet och specialprodukter.

En sådan inriktning bryter med stordrift och koncentration. Därmed kan
produktionsapparaten anpassas till en regional- och sysselsättningspolitik
som räddar bruksorterna från en bråd död.

En välutvecklad hemmamarknad kräver även en ny handelspolitik. Ett
brytande med den nuvarande formen av s. k. ”fri” handelspolitik, där de
stora internationella monopolen genom utnyttjande av billig arbetskraft och
råvaror slår ut svenskt näringsliv, är nödvändigt. En ny handelspolitik införs
som bygger på en statligt planerad och reglerad handel.

Vpk kräver därför att stål- och gruvindustrin byggs för framtiden och att
samhällsekonomiska aspekter ersätter dagens kortsiktiga företagsekonomiska
politik.

Mot. 1978/79:335

6

Nationalisera stål- och gruvindustrin

En nationalisering av hela gruv- och stålindustrin är nödvändig därför att
de privatkapitalistiska företagen aldrig kommer att ta samhällsekonomiska
hänsyn. Däremot kan en kampduglig arbetarklass tvinga statsmakterna till
samhällsekonomiska ställningstaganden.

Första huvuduppgiften för en nationaliserad stål- och gruvindustri är att
bevara alla sysselsättningstillfällen. I övrigt skall nationaliseringen kopplas
till ett utvecklingsprogram för hela metallsektorn.

En nationalisering som syftar till att tillvarata de samhällsekonomiska
intressena innebär att de anställda har ett avgörande inflytande på utvecklingen
och besluten och kan förhindra varje åtgärd som inte ligger i linje med
arbetar- och samhällsintresset.

Utveckla SSAB

SSAB:s strukturplan med koncentration av produktion, nedläggningar och
minskningar av arbetsstyrkan är en katastrof för såväl Norrbotten som
Bergslagen och Södermanland. Riksdagsbeslutet från den 4 april 1978 måste
rivas upp. De privata intressenterna - Stora Kopparberg och Gränges - bör
kopplas bort från ägande och inflytande i SSAB. Den kraftförsörjning som vid
sammanslagningen var knuten till verken skall utan kostnad överföras till
SSAB.

SSAB:s utveckling måste leda till ökad sysselsättning på bruksorterna och
utgå från följande huvudpunkter:

- att samhällsekonomiska intressen skall gå före företagsekonomiska beräkningar,

- att struktur och sysselsättning förverkligas med "egen utveckling”,
metallurgi och förädling, vid de tre järnverken i Luleå, Domnarvet och
Oxelösund och att minst tidigare sysselsättningsnivåer bibehålls,

- att ingen av SSAB:s gruvor upphör med brytningen förrän den är
utbruten.

Förädla specialstålet i Sverige

Specialstålets framtid ligger dels i en betydligt ökad manufakturering av
produkterna inom landet, dels en hög kvalitet och specialisering av produkterna.
Nuvarande inriktning tar i första hand sikte på traditionella marknader,
stordrift i varje produktsortiment och satsning på specialstålets standardprodukter.
Denna ensidiga utveckling måste brytas.

Hotade bruksorter har en framtid med en ny inriktning. Inget av stålverken
kan tillåtas lägga ned sin verksamhet. Inom specialstålindustrin liksom inom
gruv- och handelsstålet är det nödvändigt med en sysselsättningsgaranti för
att nuvarande sysselsättningsnivå skall bibehållas.

Mot. 1978/79:335

7

Stoppa gruvdöden

Nedläggning av gruvor som inte är utbrutna är att kasta bort en naturresurs
som är samhällsekonomiskt nyttig. Vpk har samma uppfattning som
Svenska Gruvindustriarbetareförbundet att naturtillgångarna, gruvverksamheten
och vidareförädlingen av malmen behöver socialiseras för att vi skall
kunna föra en nationell mineralpolitik grundad på samhälls- och löntagarintresset.
Likaså är uppfattningen densamma vad gäller att brytningen i en
gruva inte får upphöra förrän malmen är utbruten och ersättningssysselsättningen
i god tid skaffats fram.

Med den industripolitik som i dag förs med halvhjärtade satsningar på
vidareförädling är flera gruvors existens i fara. En framtida hög förädlingsgrad
i varje produktionsled är en förutsättning för att förhindra gruvdöden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande

1. att alla avskedanden eller personalminskningar inom stål- och
gruvindustrin förbjuds,

2. att handelsstål-, specialstål- och gruvindustrin nationaliseras
och alla privatintressen bortkopplas med följande utvecklingsinriktning:

- samhällsekonomiska intressen skall vara vägledande,

- satsning på ny teknik och nya produkter; program utarbetas
för högt driven förädling,

- samordning av stål-, gruv- och verkstadsindustrin där planer
görs upp för lokalisering av förädlingsindustrier till hotade och
drabbade bruksorter,

- de anställda får ett avgörande inflytande genom vetorätt över
centrala beslut,

3. att till SSAB överföra den kraftförsörjning som vid sammanslagningen
ställdes utanför SSAB,

4. att riksdagsbeslutet om SSAB rivs upp och följande riktlinjer
skall gälla för SSAB:

- personalstyrkan vid SSAB:s olika företag skall vara vid samma
nivå som vid sammanslagningen,

- samhällsekonomiska intressen skall vara vägledande för
SSAB,

- sysselsättning och struktur förverkligas med ”egen utveckling”
- metallurgi och förädling vid de tre järnverken i Luleå,
Domnarvet och Oxelösund,

Mot. 1978/79:335

8

- inga gruvor tillåts att upphöra med brytningen,

5. att ingen gruvbrytning får upphöra förrän malmen är utbruten
och att ersättningsjobb anskaffas i god tid,

6. att de mindre handelsstålverken samordnas och överförs till
SSAB och full sysselsättning vid varje företag bibehålls.

Stockholm den 16 januari 1979
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
LARS-OVE HAGBERG (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)