om Sovjetunionens krigföring i Afghanistan

Motion 1987/88:U510 av Ivar Virgin (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:U510

av Ivar Virgin (m)

om Sovjetunionens krigföring i Afghanistan

För drygt åtta år sedan ockuperades Afghanistan av Sovjetunionen. Ockupationen
är ett allvarligt övergrepp på ett oberoende alliansfritt land.

Det folkliga motståndet har under hela denna tid varit obrutet och snarast
ökat i styrka efter hand. Motståndet har lett till ett ofattbart lidande för det
afghanska folket. Över en miljon afghaner beräknas ha dödats under strider
och krigshandlingar. Nära 60 % av dem dödades av flyg eller artilleri, 33 %
av skottskador och 3 % av minor. Enligt FN-rapportören Ermacora uppgick
antalet flyktingar som tvingats lämna sitt land till över 5 miljoner, 3,4
miljoner i Pakistan och 2,2 miljoner i Iran i augusti 1987. Flyktingantalet har
från 1986 till 1987 ökat med ca 0,5 miljoner. En obetydlig del har återvänt
till sitt hemland som en följd av den s. k. nationella försoningspolitiken. Av
Afghanistans befolkning på 15 miljoner är drygt en tredjedel flyktingar
utanför landets gränser. Ett otal afghaner är dessutom flyktingar i sitt eget
land. I flyktinglägren är 75 % kvinnor och barn under 15 år. 96 % var på
något sätt engagerade i jordbruksproduktionen.

Dessa siffror ger ett skrämmande vittnesbörd om att den sovjetiska
taktiken gått ut på att ödelägga landsbygden systematiskt.

Flyktingarna har också skildrat hur grödorna bränts upp, husdjur slaktats
och lagrad spannmål förstörts, allt för att göra landsbygden obeboelig.

I december 1986 tillkännagav Sovjetunionen sin avsikt att draga tillbaka
en del av ockupationsstyrkorna på över 120 000 man. En obetydlig styrka
har lämnat Afghanistan. Detta kan med fog betraktas som en skenmanöver,
som inte i något avseende ändrat läget i Afghanistan. De som trodde på en
ändring i den sovjetiska Afghanistanpolitiken har blivit besvikna.

En rapport från en oberoende grupp jurister från USA, Storbritannien,
Malta och Sverige om mänskliga rättighetsläget i Afghanistan har utarbetats
under 1987. Den bygger på ett stort antal förhör med flyktingar. Rapporten
konstaterar att tortyr praktiseras av Khad, den afghanska hemliga polisen,
då och då i närvaro av sovjetiska läkare eller tjänstemän.

Det finns bevis på att civilbefolkning hänsynslöst dödats av sovjetisk
trupp. Ofta har det skett som en kollektiv bestraffning. 1949 års Genéevekonventioner
innehåller ett absolut förbud mot varje form av kollektiv
bestraffning. Exekutioner utan rättegång utförs i direkt strid mot internationell
rätt.

Inhumana vapen används i krigföringen. Vid flyganfall mot byarna har
napalm använts. Civila har dödats och fått svåra brännskador. Enligt 1981
års konvention om särskilt inhumana vapen är det förbjudet att insätta
brandvapen i anfall mot mål som ligger i befolkningscentra. I de afghanska

byarna finns inga militära mål. 1981 års konvention har ratificerats av Mot. 1987/88

Sovjetunionen, som därmed bör vara bunden av konventionens bestämmel- U510

ser.

Inom ockuperat område är väpnad motståndsrörelse tillåten enligt folkrätten.
1949 års Genéevekonventioner och 1977 års tilläggsprotokoll innehåller
regler om skydd för medlemmar i en sådan rörelse. Sovjetunionen har
aktivt deltagit i förhandlingarna om dessa regler. Man har hävdat att de inte
är tillämpliga eftersom det afghanska motståndet utgörs av afghanska ”banditer”
för vilka inget folk rättsskydd gäller. Större delen av Afghanistans
befolkning är enligt denna definition ”banditer”.

Enligt FN-rapportörens Ermacora senaste rapport har striderna mellan
motståndsrörelsen och afghanska regeringstrupper med stöd av Sovjetunionen
intensifierats sedan maj 1987 i provinserna Kandahar, Paktia, Ghazni,

Baghlan och Vardak.

I samband med strider i Vardakprovinsen mellan 21 juni och 9 juli 1987
bombades som vedergällning byar varvid 100 hus förstördes, 50 civila dödades
och växande gröda förstördes. På motsvarande sätt dödades i Kabulprovinsen
1987 mellan 7-15 augusti 85 personer till största delen kvinnor, barn
och äldre personer. Förlusterna i civilbefolkningen uppgår enligt FN-rapporten
till 14 172 från slutet av 1986 till september 1987.

Rapporten noterar också en väsentlig ökning av terrorhandlingar mot
flyktinglägren i gränstrakterna till Pakistan. Mer än 4 000 döda har rapporterats.

Sverige har från början fördömt den folkrättsstridiga sovjetiska ockupationen
och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i konfliktens spår.

Vi stöder FN:s ansträngningar att söka en förhandlingslösning på konflikten
som innebär tillbakadragandet av all sovjetisk trupp, att det afghanska
folket ges möjlighet att själv bestämma sitt styrelseskick och sin
framtid och att alla flyktingar ges möjlighet att återvända till sitt land utan
risk. FN-resolutioner av denna innebörd har av generalförsamlingen antagits
med stora majoriteter. (1987- 123 ja, 19 nej (östblocket) och 11
avståenden.)

I dessa FN-förhandlingar bör dock motståndsrörelsen och ockupationsmakten
deltaga. Det är en allvarlig brist att så för närvarande inte är fallet.

Världens största flyktingproblem har skapats av Sovjetunionens ockupation
och krigföring i Afghanistan. Flyktingantalet har ökat kraftig genom
åren. Målsättningen - att lägga landsbygden öde - har på många håll i
Afghanistan uppnåtts efter krigsoperationer som entydigt måste fördömas
av Sverige i alla sammanhang, där detta är möjligt.

Det är också viktigt att Sverige genom fortsatta konkreta hjälpinsatser
visar sin solidaritet med det afghanska folket. Svenska Afghanistankommittén
driver en verksamhet i Afghanistan av hög klass, som har tillvunnit sig
internationell respekt genom sin effektivitet och verklighetsanpassning.

Det är viktigt att satsa på yrkesutbildning av flyktingarna så att de kan
restaurera mark och markanläggningar och åter bedriva jordbruk i sina
hemtrakter när möjlighet att återvända föreligger.

10

Hemställan Mot. 1987/88

U510

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hjälp till det afghanska folket, framför allt
genom Svenska Afghanistankommittén och andra frivilligorganisationer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om yrkesutbildning av flyktingarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i internationella forum påtalar Sovjetunionens
brott mot folkrätten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i det internationella förhandlingsarbetet
lägger särskild vikt vid en förstärkning av folkrättskonventionernas
kontrollsystem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör verka för att motståndsrörelsen
och Sovjetunionen skall deltaga i de fredssamtal som i FN:s regi
pågår om Afghanistan.

Stockholm den 25 januari 1988

Ivar Virgin (m)

11