om sockerbetsodlingen i Kalmar län

Motion 1987/88:Jo222 av Gösta Andersson och Agne Hansson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Jo222

av Gösta Andersson och Agne Hansson (c)
om sockerbetsodlingen i Kalmar län

Alla odlare av sockerbetor på Öland och Kalmar läns fastland borde av
regeringen få klara och positiva besked om den framtida produktionen. Lika
viktigt är det att alla som arbetar vid sockerbruket i Mörbylånga får besked
om att sysselsättningen blir garanterad för framtiden. Det vore mycket
olyckligt om regeringen nu låter sig påverkas av statens jordbruksnämnds
analyser av sockerproduktionen i Sverige.

Jordbruksnämndens utredning diskuterar alternativ som direkt pekar ut
en nedläggning av bl. a. sockerbruket i Mörbylånga. En avveckling av bruket
skulle innebära att också sockerbetsodlingen på Öland och fastlandet
kommer att slås ut. Det är anmärkningsvärt att jordbruksnämnden över
huvud taget diskuterar ett alternativ som innebär en nedläggning av
sockerproduktionen på Öland och Kalmar läns fastland. Nämnden borde
tagit hänsyn till att statsmakterna uttalat att en eventuell minskning av
sockerbetsodlingen inte får gä ut över Öland och Gotland.

Jordbruksnämndens utredning bidrar endast till att skapa oro och osäkerhet
både hos odlare och anställda inom sockerproduktionen. Att dessa
människor år efter år tvingas uppleva osäkerhet om odlingens framtid är inte
acceptabelt. Alla berörda har nu rätt att få klara och positiva besked om
framtiden.

Jordbruksnämnden borde insett att en avveckling av sockerproduktionen
får helt orimliga konsekvenser för många människor på Öland och fastlandet.
Analysen visar tydligt att 350—400 årssysselsatta skulle förlora sin
försörjning om sockerbetsodlingen avvecklas. Detta svåra bakslag skulle
drabba ett län som minskat sin befolkning med 4000 människor sedan den
socialdemokratiska regeringen övertog makten 1982. Avfolkningen är lika
kraftig som för flera norlandslän.

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att sydöstra Sverige behöver
regionalpolitiska insatser för att kunna utvecklas positivt. Att då samtidigt
avveckla en viktig del av jordbruksnäringens produktion står i direkt strid
med de politiska målsättningar som riksdagen angett för Kalmar län och
Öland.

Om de alternativ jordbruksnämnden diskuterar skulle bli verklighet
kommer odlarna av sockerbetor att drabbas negativt. Vissa kapitalförluster
är oundvikliga genom att en del specialmaskiner kommer att bli överflödiga
och värdelösa eller få säljas till reducerat pris. Odlare med djur i produktionen
som använt blasten som foder går miste om en betydelsefull resurs.

Även näringslivet i övrigt kommer att få känna av en nedlagd sockerproduktion.
Hela det transportarbete som betodlingen ger vissa transportföretag
kommer att försvinna. Underlaget för maskinstationsverksamhet kopplad
till betodlingen går också förlorat.

Sammantaget får en nedlagd sockerproduktion helt orimliga konsekvenser
för såväl enskilda människor som för en redan utsatt region. En garanti för
fortsatt odling av sockerbetor och produktion vid bruket i Mörbylånga är
därför ett mycket viktigt bidrag till dessa bygders utveckling och framtid.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sockerbetsodlingen på Öland och Kalmar läns
fastland.

Stockholm den 21 januari 1988

Gösta Andersson (c) Agne Hansson (c)

Mot. 1987/88
Jo222

gotab Stockholm 1988 14554