om slopande av skyldigheten för skogsägare att i vissa fall förhandsanmäla avverkning.

Motion 1975:1557 av herr Kronmark m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:1557

9

Nr 1557

av herr Kronmark m. fl.

om slopande av skyldigheten för skogsägare att i vissa fall förhandsanmäla
avverkning.

1 december 1974 fattade riksdagen beslut om sådan ändring i
skogsvårdslagen att skogsägare är skyldiga att enligt bestämmelser som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans
mark.

Nämnda lagbestämmelser trädde i kraft den 1 januari innevarande år,
men på grund av att några tillämpningsbestämmelser ännu icke hunnit
utfärdas har skogsstyrelsen meddelat att lagparagrafen inte skall tillämpas
förrän sådana bestämmelser blivit utfärdade.

I motion till förra årets riksdag i anledning av propositionen 166
redovisades från moderata samlingspartiets sida starka erinringar mot den
föreslagna 8 a § i skogsvårdslagen. Vi fann det vara administrativt
betungande för myndigheterna med obligatorisk förhandsanmälan och
hävdade att man för att tillgodose naturvårdens intressen hade tillämpliga
lagrum i den ändrade naturvårdslagen, som gjorde det möjligt för
myndigheterna att i känsliga områden genom samråd säkerställa att
naturvårdens krav bleve tillgodosedda.

För att säkerställa den långsiktiga råvaruförsörjningen för den svenska
träindustrin krävs intensifierade skogsvårdsåtgärder. I den mån det hittills
brustit i fråga om gallringar och föryngringsåtgärder har det haft ett klart
samband med den tidigare låga lönsamheten inom skogsbruket. Att
slutavverkningsarealer i vissa fall inte blivit nyplanterade har inte berott
på bristande ambition från skogsägarnas sida utan kan i stället förklaras
av otillräcklig tillgång på plantmaterial, dels till följd av bristande
frösättning, dels på grund av kraftiga stormskador, som gjort att
onormalt stora arealer har måst kalavverkas.

Den i dag förbättrade lönsamheten inom skogsbruket ger skogsägarna
bättre möjligheter att vidta nödvändiga skogsvårdsåtgärder. Redan
tidigare skogsvårdslag ålägger skogsägaren att vidta återväxtåtgärder, och
effektiviteten av och benägenheten till detta torde inte påverkas av någon
obligatorisk anmälningsskyldighet. Inte inom någon skogsägarkategori
har det funnits något stöd för uppfattningen att obligatorisk förhandsanmälan
på något sätt har betydelse för skogsvårdens bedrivande, utan
anmälningsplikten har helt naturligt uppfattats som utslag av en
förmyndarmentalitet.

Från moderata samlingspartiets sida brukar vi endast undantagsvis
yrka på upphävande av fattade beslut, även om vi motsatte oss beslutens

Mot. 1975:1557

10

genomförande. Ryckighet och hastiga förändringar i lagstiftningen bör
undvikas. 1 fråga om 8 a § i skogsvårdslagen räder emellertid det
förhållandet att den ännu en tid icke kommer att kunna tillämpas av rent
administrativa skäl. Därför får det inga negativa konsekvenser vare sig för
skogsägarna eller för myndigheterna om paragrafen upphävs och om
man avvaktar de förslag som kan komma fram från den arbetande
skogsutredningen. Som motiv för anmälningsskyldigheten har anförts att
skogsvårdsstyrelserna på det sättet skulle få bättre möjligheter att planera
plantproduktionen. Eftersom allt större arealer numera grönrisplanteras,
kommer tiden mellan slutavverkning och plantering i många fall bara att
röra sig om månader. Detta argument har därför ingen större betydelse.

Skulle vi inte få stöd för vårt krav om upphävande av anmälningsparagrafen,
förordar vi som alternativ att anmälan skall kunna göras
efter det att avverkning har ägt rum och att sådan anmälan skall
begränsas enbart till slutavverkningar.

Allt talar för att alla landets skogsägare måste engageras i uppgiften att
genom ökad skogsproduktion förse vår viktigaste basnäring med råvaror
och därigenom säkerställa sysselsättningen inom skogssektorn. Detta sker
enligt vår mening dock bäst genom att statsmakterna förfogar över
instrument att komma åt det fåtal skogsägare som missbrukar sitt
ägaransvar men i övrigt ger näringens utövare så fria händer som möjligt
att ta sitt eget ansvar och utnyttja sin eller sina medhjälpares yrkesskicklighet.

Det torde ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
lagtext.

Med stöd av vad som i motionen anförts hemställs

att riksdagen

1. beslutar upphäva 8 a § i skogsvårdslagen,

2. därest yrkandet under 1 icke skulle bifallas beslutar sådan
ändring av ovanstående paragraf att anmälan endast skall
omfatta slutavverkningar och ske först då sådan avverkning är
slutförd.

Stockholm den 27 januari 1975

ERIC KRONMARK (m)

HANS WACHTMEISTER (m)
i Johannishus

KARL LEUCHOVIUS (m)

GUNNAR JOHANSSON (m)
i Vrångebäck

CARL-WILH. LOTHIGIUS (m)

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

ERIK HOVHAMMAR (m)
PER PETERSSON (m)

i Gäddvik