om slopande av skatten på reklamtrycksaker

Motion 1978/79:1745 av Sven-Olov Träff och Bengt Sjönell

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion

1978/79:1745

av Sven-Olov Träff och Bengt Sjönell
om slopande av skatten på reklamtrycksaker

Skatten på annonser är relativt enkel att administrera. Skatten på
trycksaker däremot åsamkar tryckerierna, trycksaksbeställarna och skattemyndigheterna
ett omfattande och besvärligt arbete.

Som skattefogdar åt staten tvingas tryckerierna till studier av lagar och
anvisningar, bedömning av vilka trycksaker som är skattepliktiga, diskussioner
med kunder, inhämtande av uppgifter om syftet, spridning etc.,
uppdelning av kalkyl i skattepliktiga och skattefria kostnader, inhämtande av
uppgifter från kunder och underleverantörer om tillhandahållet material etc.,
bokföring, debitering, deklaration och inbetalning av skatten, eventuell
begäran om förhandsbesked från riksskatteverket, eventuellt överklagande
till regeringsrätten, besök av skatterevisorer, åtgärdande av revisionsrapport,
utbildning av medarbetare i reklamskattekunskap m. m.

Tryckerierna måste ta ansvaret för uppgifternas riktighet och i vissa fall
skönstaxera sina kunder. Detta innebär dels en stor arbetsbörda, dels en rad
konfliktsituationer, där tryckeriets möjligheter att hävda sig starkt varierar.
Om tryckerierna gör felbedömningar, kan de få svårt att efterdebitera skatten
och hotas dessutom av dryga straffavgifter.

Dessa förhållanden är så mycket mer otillfredsställande som lagtexten och
anvisningarna är utomordentligt svårtolkade - trots lagändringar och informationsinsatser
från riksskatteverket och branschorganisationerna. På
väsentliga områden saknas ännu någorlunda klara principer för vilka
trycksaker som skall skattebeläggas. Var går t. ex. gränsen mellan reklam och
affärsteknisk information, samhällsinformation, konsumentupplysning?
Härom tvistar fortfarande tryckeritjänstemän, trycksaksbeställare, skattekontrollanter,
reklamskattenämnden, riksskatteverket, regeringsrätten.

Med några få undantag är de berörda 700-800 tryckerierna små och
medelstora företag. Deras möjligheter att hitta rätt i reklamskattelagens
juridiska irrgångar är begränsade, bl. a. av den anledningen att de inte kan
avdela särskild personal för ändamålet. De som på tryckerierna tvingas
handha reklamskattefrågorna känner ofta djupt sina svårigheter att på ett
tillfredsställande sätt sköta uppgiften som skattefogdar.

Som belysande exempel på de djupt beklagliga förhållanden under vilka
tryckerierna och övriga inblandade inkl. riksskatteverket arbetar åberopas
riksskatteverkets senaste förslag till lagändringar. Av skrivelsen framgår hur
lagar och anvisningar skiftat under åren, men också hur omöjligt det har varit
att åstadkomma några förbättringar och hur förvirrad situationen är.

Mot. 1978/79:1745

8

Erfarenheterna visar sålunda att reklamtrycksaker inte lämpar sig för
beskattning, vilken därför bör slopas.

Ett skäl för avveckling utgör också de lättnader i form av grundavdrag och
halverade skattesatser som genomförts för dagspressannonsering och som
rubbar den konkurrensneutralitet som eftersträvades när skatten på reklamtrycksaker
infördes.

Skatten på reklamtrycksaker inbringar endast omkring 70 milj. kr. per år.
Om skatten slopas skulle för de grafiska företagen positiva lönsamhets- och
sysselsättningseffekter uppnås, näringslivets marknadsföringsåtgärder stimuleras,
mycket betungande och kostsamt administrativt krångel för företag
och myndigheter försvinna samt rättssäkerheten öka.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen beslutar upphäva skatten på reklamtrycksaker.

Stockholm den 25 januari 1979

SVEN-OLOV TRÄFF (m)

BENGT SJÖNELL (c)