om slopande av skatten på reklamtrycksaker

Motion 1975/76:1009 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

5

Motion
1975/76: 1009

av fru Nilsson i Kristianstad m. fl.
om slopande av skatten på reklamtrycksaker

Reklamskattens brister är en sedan länge känd realitet. På två områden
är bristerna särskilt framträdande, och de har även visat sig ovanligt seglivade.
Det gäller rättssäkerheten och förhållandet mellan arbetsinsats och
inkomst i fråga om skatten på reklamtrycksaker.

När det gäller rättssäkerheten startar svårigheterna med definitionen av
begreppet reklam. Enligt reklamskattelagen avses med reklam meddelande
som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell
verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst. Hur påtagligt
är då syftet med en trycksak för det skattskyldiga tryckeriet? Det bör beaktas,
att det inte är tryckeriets syfte utan beställarens det är fråga om. Frånvaron
av konkreta regler ger upphov till tidsödande och irriterande kontakter mellan
den skattskyldige och kunden. Många frågor förtjänar beaktas. Om det
gäller en viktig kund eller en stor beställning, vad gör tryckeriet? Vad menas
med kommersiell verksamhet? Är det kommersiell verksamhet, när en
branschförening ordnar kurser mot betalning, främst för medlemsföretagens
anställda men med deltagare även från andra intresseorganisationer? Ja,
svarar myndigheterna på den sistnämnda frågan.

Med reklamtrycksak avses trycksak som framställts huvudsakligen i syfte
att offentliggöra reklam. Återigen skall alltså tryckeriet avgöra beställarens
syfte, denna gång det huvudsakliga syftet. Om företaget, som ger ut en
trycksak angående branschfrågor, sätter ut sin företagssymbol (logotype) på
trycksakens baksida, uppstår frågan om trycksaken då är framställd huvudsakligen
i syfte att offentliggöra reklam. Utsändningen av trycksaker
till kunderna kan betraktas som en långsiktig reklamtftgä/Y/ men inte att
offentliggöra ett reklam meddelande. Även när trycksaker av denna typ skickas
till myndigheter och riksdagsmän för kännedom blir det skatt.

Genom tidigare ändringar har riksdagen beslutat att trycksaker, som skulle
betraktas som reklamtrycksaker, enligt huvudregeln undantas från skatt av
olika skäl, främst för att de undantagna trycksakerna inte utgör reklam
i vanlig mening. Enligt ändringslagen angående reklamskatt skall trycksak
av innehåll som enbart utgör affärsteknisk information om priser, produkter,
sortiment eller motsvarande inte anses som reklamtrycksak. En saklig prislista,
som allmänheten vid förfrågan kan få i en butik, är enligt riksskatteverket
inte enbart sådan affärsteknisk information och skall sålunda beskattas.
En påkostad produktsammanställning med värdeomdömen, som
distribueras till företag inom näringslivet, är däremot enligt riksskatteverket
enbart affärsteknisk information, om den utgör ett hjälpmedel vid beställning

Mot. 1975/76:1009

6

av produkterna.

Detta är tryckeriernas och reklambeställarnas vardag, och man kan fråga
sig, om konkurrensneutraliteten när det gäller olika reklammedia i skattesammanhang
är värd arbetsinsatsen. Och att ”reklamtrycksaker” tar merparten
av beskattningsmyndigheternas, regerings- och kammarrätternas
arbete med reklamskatten, och att skatten på dem är en svår belastning
för den grafiska branschen, som befinner sig i ett krävande utvecklingsskede,
är ett faktum. Ur praktisk synvinkel torde reklamtrycksakerna ha det ojämförligt
lägsta genomsnittsvärdet per skattepliktig order av de reklamskatteobjekt
som beskattas efter syftet.

Vad beträffar reklamtrycksakernas konkurrens med andra beskattade
media måste man ifrågasätta, om målsättningen med skatten och arbetsinsatsen
för denna del av skatten för samhället som helhet är värd de 36
milj. kr. som skatten ger per år. Om man tar bort reklamtrycksakernas
36 milj. kr. från den totala inkomsten av reklamskatten, som budgetåret
1974/75 utgjorde 120 milj. kr., återstår 84 milj. kr. till finansiering av pressstödet.
Den bristande rättssäkerheten och det ogynnsamma förhållandet mellan
arbetsinsats och skatteinkomst talar för att riksdagen bör besluta att
avstå från de 36 milj. kr. som skatten på reklamtrycksaker ger. Den ruckade
konkurrensneutraliteten kan inte innebära svårare följder än vad som nu
gäller för andra obeskattade reklamformer, som undantages p. g. a. problem
med gränsdragningar.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen beslutar upphäva skatten på reklamtrycksaker.

Stockholm den 25 januari 1976

ANNA-LISA NILSSON (c)
i Kristianstad

BERNT EKINGE (fp)

HANS NORDGREN (m)