om slopande av reklamskatt på uppgifter i telefonkatalogen

Motion 1978/79:1710 av Karin Ahriand

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:1710

av Karin Ahriand

om slopande av reklamskatt på uppgifter i telefonkatalogen

Enligt 1 § lagen om skatt på annonser och reklam avses med reklam
meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i
kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst.
Annons är enligt samma paragraf särskilt utrymme som upplåtits i trycksak
för återgivning av text eller bild för annan än utgivaren och sådant utrymme i
trycksaken som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam.

Denna bestämmelse medför att om två personer - eller tre eller fler - har
samma telefon betraktas uppgifter i telefonkatalogens abonnentförteckning
om alla utom den som räkningen sänds till som annons och beskattas enligt
lagen om skatt på annonser och reklam. Detta har av många teleabonnenter
med rätta ansetts stötande. I praktiken innebär det att om två personer
gemensamt betalar en telefon och utnyttjar den lika mycket och därför båda
vill ha sitt namn i katalogen måste de betala annonsskatt för det ena
namnet.

Frågan har diskuterats tidigare i riksdagen, som då hänvisade till att detta
blir en följd av televerkets avgiftspolitik, eftersom televerket tar en särskild
avgift för s. k. extra uppgifter.

Det är i och för sig orimligt att televerket å ena sidan i tunnelbanereklam
och på andra annonspelare propagerar för att vi skall ringa till varandra men å
andra sidan tar särskilda avgifter för att vi skall hitta namnet på den som vi
kanske vill ringa till i televerkets katalog. Televerkets avgiftspolitik på den
punkten strider mot verkets egen reklam.

Riksdagen kan inte lagstifta om televerkets taxor, men riksdagen kan
genom att föregå med gott exempel visa televerket att det måste anses
angeläget att telefonkatalogen innehåller uppgift på de vuxna personer i en
familj som kan nås per telefon.

Detta kan ske antingen genom att riksdagen beslutar om ett tillägg till
anvisningarna till 1 § i lagen. Det bör kunna ha i huvudsak sådan utformning
som föreslogs i propositionen 1974:84. En annan möjlighet är att riksdagen
hos regeringen anhåller om att regeringen med stöd av 8 § lagen om skatt på
annonser och reklam förordnar om undantag från skatteplikten. Enligt min
uppfattning är det förstnämnda alternativet att föredra.

Inkomstbortfallet för statsverket torde vara så ringa att det saknar all
betydelse. Jag förutsätter att vederbörande utskott utarbetar erforderlig
författningstext.

Mot. 1978/79:1710

9

Med stöd av det anförda yrkar jag

att riksdagen beslutar om ändring i anvisningarna till 1 § lagen om
skatt på annonser och reklam i enlighet med vad som i
motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1979

KARIN AHRLAND (fp)