om skyddsrum

Motion 1987/88:Fö509 av Olle Östrand m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fö509

av Olle Östrand m. fl. (s)
om skyddsrum

Enligt nu gällande försvarsbeslut erhöll skyddsrumsproduktionen en annan
inriktning bl. a. för att det skulle ta alltför lång tid att med tidigare
produktionsinriktning lösa brister på skyddsrum. Den nya inriktningen
innebär att skyddsrumsproduktionen skall styras till de mest utsatta områdena
i skyddsrumsorterna. Dessutom skall särskilda åtgärder vidtas för att
minska bristerna i framför allt de tre storstadslänens innerområden, genom
att öka takten på att utföra skyddsrum i befintlig bebyggelse, tunnlar m. m.

Med särskilt utsatta områden menas att vissa militära bekämpningsmål
finns i omedelbar närhet (inom 200 m från punktmål och 800 m från ytmål).

Vid bedömningen av bekämpningsmål togs ingen hänsyn till befolkningskoncentrationen
eller till att olika typer av industrier kan utgöra intressanta
anfallsmål.

Synen på vad som kan vara bekämpningsmål har förändrats ett flertal
gånger efter andra världskriget. Detta gäller även andra taktiska regler som
styr civilförsvarsverksamheten.

Skyddsrumsproduktionen är en mycket långsiktig investering (50 år).
Under en så lång tidsrymd kommer med all sannolikhet synen på vad som är
anfallsmål avsevärt att förändras. Detta gäller också de taktiska regler som
styr civilförsvarsverksamheten i övrigt. Förhållandet att använda de taktiska
regler som ligger till grund för operativa beslut vid ett visst tillfälle för
styrning av skyddsrumsproduktionen innebär att nya brister av skyddsrum
skapas. 1956 års beslut att undanta de 14 största städernas innerområden är
ett exempel på vad sådana beslut kan medföra.

Nu gällande inriktning innebär att många i krig samhällsviktiga verksamheter
byggs utan skyddsrum eftersom dessa är belägna utanför de mest
utsatta områdena med nuvarande målanalys som grund. Exempelvis uppförs
barnstugor i tätbebyggda områden utan skyddsrum, vilket medför att
kommunerna måste planera för att flytta delar av barnomsorgen långt från de
områden där befolkningen har sina bostäder. Många andra samhällsviktiga
verksamheter som behövs för försörjning av befolkningen och det militära
försvaret kommer också att sakna skydd, trots att dessa verksamheter måste
utnyttjas i krig utan möjlighet att flytta.

Från regionalpolitisk synpunkt är skyddsrumsanslagen ett bra instrument
att utnyttja för att minska obalansen i de olika regionerna. Försvarsbeslutet
innebar i stället att denna obalans accentuerades ytterligare. Den överhett

ning inom byggnadssektorn som under överskådlig tid kommer att råda i
storstadsområdena har medfört att kostnaderna för bristtäckningen stiger
snabbt, vilket i sin tur medför att tillgången på medel ytterligare reduceras i
övriga landet.

Skyddsrum bör utföras i anslutning till nybyggnad i skyddsrumsorternas
tätbebyggda områden och för samhällsviktiga verksamheter som måste
fortsätta sin verksamhet i krig. Regional hänsyn och kostnadsnivåer bör
också vägas in vid styrning av skyddsrumsproduktionen i befintlig bebyggelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggande av skyddsrum.

Stockholm den 20 januari 1988
Olle Östrand (s)

Olle Westberg (s) Wivi-Anne Cederqvist (s)

Iris Mårtensson (s) Axel Andersson (s)

Ing-Marie Hansson (s)

Mot. 1987/88
F5509

4