om skyddet av grodd juren och våtmarkerna Mot.

Motion 1987/88:Jo711 av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo711

av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp)

om skyddet av grodd juren och våtmarkerna Mot.

1987/88
Jo711—717

Naturvårdsverket har med stöd av 14 § naturvårdslagen fridlyst alla hotade
eller sällsynta grod- och kräldjursarter i landet. Beslutet gäller fr. o. m. den 7
oktober 1985 och innebär att det är förbjudet att döda, skada eller fånga de
fredade djurarterna. Det är inte heller tillåtet att skada djurens ägg, rom eller
bon.

Fridlysningen innebär emellertid inte på något sätt att de hotade eller
sällsynta grod- och kräldj ursarterna givits ett säkert eller varaktigt skydd.
Även om djurarterna är fredade, är det t. ex. möjligt att förstöra artens
livsmiljö och därmed också utplåna den fridlysta arten. Detta är i själva
verket också grundorsaken till att djur- och växtarter är utrotningshotade.

Groddjuren är bundna till våtmarker och fuktiga miljöer. Försvinner
våtmarkerna försvinner groddjuren och alla andra våtmarksberoende djuroch
växtarter. Sedan 1 juli 1985 gäller förbud mot markavvattning utan
särskilt tillstånd. Detta innebär att från naturvårdssynpunkt värdefulla
våtmarker inte bör avvattnas utan bevaras. Förbud eller krav på tillståndsplikt
för att fylla igen sådana värdefulla naturmiljöer med schaktmassor eller
annat avfall av liknande slag föreligger inte. Det råder endast samrådsplikt,
innan utfyllnaden kan påbörjas. Detta förhållande är inte acceptabelt, om
syftet är att varaktigt skydda våtmarksområden med hotade eller sällsynta
groddjur. Detta gäller naturligtvis också alla andra hotade eller sällsynta
växt- och djurarter i våtmarkerna.

Den direkta anledningen till att landets hotade eller sällsynta grod- och
kräldjursarter fridlysts är Bern-konventionen från 1979 om skydd av
europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö. Konventionen
ratificerades av Sverige den 14 april 1983 och syftar till att ge utrotningshotade
växt- och djurarter både ett art- och biotopskydd. Det är direkt uppenbart
att enbart en fridlysning inte uppfyller de åtaganden som Sverige gjort genom
att ratificera Bern-konventionen och inte heller ger grod- och kräldjuren ett
varaktigt skydd. Fridlysningen måste för att vara meningsfull kompletteras
med ett biotopskydd. Detta kan enklast ske genom att generell tillståndsplikt
införs för utfyllnad av våtmarker och vattenområden. Naturvårdslagen bör
kompletteras med en sådan bestämmelse i 18 c §.

1

1 Riksdagen 1987/88.3 sami. Nr Jo711-717

Mot. 1987/88

Jo711

täjoaasaac S&&

Jégerupi

,7) nnutl

.artorp

)akhagarn<

Lundåkiabuk en

Barsebäck'

• i ee:: n ^3

Barseback

V jSfcBarsebåckshamn

!.ske'jge.

2

Mot. 1987/88

Jo711

3

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om komplettering
av 18 c § naturvårdslagen på i motionen angivet sätt så att
groddjuren ges ett varaktigt skydd.

Stockholm den 14 januari 1988

Siw Persson (fp) Kjell-Arne Welin (fp)

Mot. 1987/88

Jo711

4