om skydd för

Motion 1987/88:Jo513 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Jo513

av Alf Svensson (c)
om skydd för

Mot.
1987/88
Jo513—515

Trots att dricksvattnet i Sverige redan 1983 klassades som livsmedel och trots
att dricksvattnet i allt vidare omfattning hotas har livsmedelsverket ännu inte
fastlagt gränsvärden för detta det viktigaste av livsmedel.

Under det senaste decenniet beräknar man att mellan 25 000 och 30 000
svenskar har förgiftats av förorenat vatten. Faktum är att de allvarligaste
sentida svenska epidemierna har förorsakats av just förorenat vatten.

Det har gång på gång understrukits i massmedia att kontrollerna av
dricksvattnet ute vid vattenverken inte sällan är under all kritik. På vissa håll
sker kontrollen enbart vid enstaka tillfällen under året och vid många
vattenverk saknas nödvändig för att inte säga självklar kontrollapparatur.

Lägger man därtill det förhållandet att många kommuners vattenledningsnät
befinner sig i ett miserabelt skick, vilket främjar bakterietillväxt och/eller
består av ett material som påverkas när vattnet försuras, inser man
nödvändigheten av att livsmedelsverket verkligen ser det som en elementär
uppgift att främja god vattenkvalitet.

Vattenverken måste åläggas samma hygieniska krav som all annan
livsmedelsverksamhet och det borde vara en självklarhet att ”drycken ur
kökskranen” är utsatt för samma kvalitetskrav som mjölken och läskedryckerna.

Vid lantbruksuniversitetet har man i ett treårigt forskningsprojekt lagt fast
att det så att säga ständigt läcker gifter ut i åar och vattendrag och att
dricksvattentäkter och grundvatten skadas. Nämnda forskningsprojekt har
fastlagt att jordbruksgifter finns i de allra flesta åarna i Syd- och Mellansverige.
Talet om att jordbruksgifter bryts ned och inte hamnar i vattensystem
måste härmed anses vederlagt. Naturligtvis begås ett fatalt misstag om enbart
jordbruket utpekas som giftspridare. Från kommunala soptippar, från
industrier, hushåll, bilismen etc. förorenas och fördärvas vatten.

Till skydd för dricksvattnet krävs ett omfattande, konkret, radikalt
handlingsprogram. Från kristdemokratiskt håll har presenterats ett förslag
till hur ett sådant handlingsprogram skulle kunna utformas:

1) Giftutsläpp till och övergödning av vattendrag måste upphöra. Gödselbrunnar
och gödselplattor med urinbrunnar skall ha en lagringskapacitet på
12 månader. I dag har dylika anläggningar ofta enbart lagringskapacitet för 6
månader. Detta har medfört och medför att gödsling sker på tjälad mark eller

att gödsel sprids direkt från lagringsplatsen via diken och bäckar ut i sjö- och 1

1 Riksdagen 1987188.3sami. NrJo513-515

vattensystem. Varje kommuns miljö- och hälsoskyddsnämnd måste ägna
vida större uppmärksamhet åt att tillse att gödsling inte sker utan att jorden
samtidigt bearbetas. En förutsättning för att sådana regler skall kunna
efterlevas är att lagringskapaciteten för gödsel är 12 månader och att
jordbrukare får ekonomiskt stöd för sådana anläggningar.

2) Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder bör åläggas att offentligt
och till allmänheten redovisa vilka miljöskadande utsläpp som tillåts i
kommunen. Den s. k. offentlighetsprincipen är inget försvar för att hålla
invånarna i okunnighet om vilka påfrestningar och vilka föroreningar deras
miljö utsätts för. Varje kommun tillser i regel att invånarna informeras om,
utifrån budgetbesluten, vart kommunens pengar tar vägen eller vad pengarna
används till. Det borde vara än mer självklart att informera medborgarna
om vilka miljöpåverkande beslut som tas och vilka giftutsläpp som godkänns.

3) Varje kommun bör åläggas att göra en grundvatteninventering för att
planmässigt kunna vidta åtgärder mot försurning av grundvatten och
utfällning av metaller i grundvatten.

4) Länsstyrelsernas miljövårdsenheter bör åläggas att omgående analysera
och kartlägga vattenkvaliteten i sin regions sjöar och vattendrag för att
åtgärder mot försurning och förorening skall kunna vidtas i tid, så att
dricksvattenreservoarer kan räddas och för att exempelvis fisk med höga
kvicksilverhalter inte används som föda.

5) Det är dags att tekniskt utveckla och börja planera för en ekologiskt
riktig avfallshantering, ett annat system än WC-systemet.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett handlingsprogram
till skydd för dricksvattnet.

Stockholm den 14 januari 1988
Alf Svensson (c)

Mot. 1987/88
Jo513

2