om skydd av övre delen av Voxnan

Motion 1987/88:Bo501 av Hans Lindblad och Kerstin Ekman (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Bo501

av Hans Lindblad och Kerstin Ekman (fp)
om skydd av övre delen av Voxnan

Mot.

1987/88

Bo501-512

Skydd för Voxnan i dess sträckning från Siksjön till Vallhaga

Den övre delen av Voxnan, en tolv mil lång sträcka mellan Siksjön och
Vallhaga, är nästan orörd. Där finns endast ett litet kraftverk (Storlugnströmmen)
liksom spår efter flottningsepoken. Vattenföringen är också nära
den naturliga genom att regleringsmagasinen i tillflödena har måttlig storlek.

Älvsträckans stora naturvärden har redovisats i en rad inventeringsrapporter.
Gävleborgs botaniska sällskap lämnade en sådan till länsstyrelsen i Gävle
1984. Mats Olsson, riksmuseet, lämnade en rapport till naturvårdsverket
senare samma år. Gunilla Björklund, naturgeografiska institutionen i
Uppsala, gav 1985 en rapport till naturvårdsverket.

Dessa kunskaper om älvsträckan ledde till att länsstyrelsen klassat den i
högsta skyddsklass, alltså som riksintressant. Dessutom har länsstyrelsen den
24 februari 1986 utfärdat förbud mot vattenföretag t. o. m. 31 januari 1989
inomVoxnans vattenområde från Mjösjön till Måndagsfallet, vilket är hela
den del som innehåller för utbyggnad intressanta fallsträckor.

Statens naturvårdsverk klassar nu hela Voxnan från Siksjön till Måndagsfallet
som riksintressant.

Vi har tidigare fört fram kravet på skydd för Voxnan genom motioner 1985
(1985/86:86) och 1987 (1986/87:Bo506) om att hela den övre delen av Voxnan
skulle få skydd enligt naturresurslagen.

Centralt i denna älvsträcka ligger Hylströmmen, det största vattenfallet i
södra Norrland och föremål för utbyggnadsplaner sedan några decennier.
Riksdagen beslöt den 26 november 1986 att föra Hylströmmen till de
älvsträckor som skall undantas från vattenkraftsexploatering enligt naturresurslagen.

Det är positivt att Hylströmmen skyddas, men vi finner det angeläget att
hela den övre delen av Voxnan skyddas. Det finns en rad starka argument för
detta.

1. I naturresurslagen skyddas älvsträckor. Alla andra objekt, utom
Hylströmmen, har en sträckning som kan mätas i mil. Hylströmmen är i detta
sammanhang att betrakta som en punkt, inte en sträcka. Vid riksdagens
beslut angavs inte hur lång älvsträcka som avsågs bli skyddad. Hylströmmen
har en fallhöjd på drygt 20 meter på en sträcka av ett par hundra meter.

1

1 Riksdagen 1987/88.3 sami. Nr Bo501-512

2. Hylströmmen har extraordinära naturvärden, uppenbara för alla. Men
även övriga delar av Voxnan mellan Siksjön och Vallhaga har mycket stora
naturvärden, vilket bl. a. framgått av länsstyrelsens yttrande i samband med
klassningen som riksintressant. Hylströmmens naturvärde skulle avsevärt
reduceras om ingrepp gjordes i övriga delar av denna älvsträcka.

Älvsträckans tre huvuddelar utgörs av den flacka övre delen, den forsrika
mellersta delen (med Hylströmmen) och den meandrande nedre delen.
Dessa tre delar har var och en sina speciella värden, som delvis kontrasterar
mot varandra. Just den imponerande längden på älvsträckan, tolv mil, och
förekomsten av de sinsemellan så olika tre delarna, gör den ytterligare
värdefull.

Det behövs i södra Norrland en orörd älvsträcka för naturvård, forskning
och rekreation. Voxnan är den som bäst svarar mot detta behov. Att just
Voxnan befinner sig i denna situation förklaras bl. a. av dess läge i gränsen
mellan Dalarna och Hälsingland, trakter som hör till de sist koloniserade och
exploaterade i södra Norrland. Ännu på 1880-talet var Hamra kronopark,
vars östra gräns bildas av Voxnan, en 28 000 hektar stor urskog.

3. Hylströmmen är den för kraftproduktion intressantaste fallsträckan i
det aktuella älvavsnittet. Övriga fallsträckor är mindre branta. Eftersom
riksdagen nu har bedömt att man kan avstå från det krafttillskott som
Hylströmmen skulle ha kunnat ge vore det naturligt att avstå även från möjlig
kraftproduktion i resten av Voxnan mellan Siksjön och Vallhaga. Voxnan är
också en relativt liten älv med en årsmedelvattenföring vid Hylströmmen på
12 kubikmeter per sekund.

4. Det har påståtts att översvämningar i Edsbyn och Alfta, sådana som i
september 1985, skulle kunna förebyggas genom magasinering av 30
miljoner kubikmeter vatten i ett magasin vid Hylströmmen. Ett så litet
magasin är emellertid otillräckligt. En utredning utförd av föreningen Bevara
Voxnans strömmar har visat att tre gånger så stor, och tillräcklig, magasinsvolym
kan erhållas - till samma kostnad per kubikmeter- genom utnyttjande
av ett flertal sjöbäcken i tillflödena. Voxnans huvudfåra skulle alltså inte
behöva beröras av anläggningar för flödesdämpning.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar att skydd enligt naturresurslagen skall ges
Voxnan i hela dess sträckning mellan Siksjön och Vallhaga.

Stockholm i januari 1988

Hans Lindblad (fp) Kerstin Ekman (fp)

Mot. 1987/88
Bo501

2