om skogsbruket i Skåne

Motion 1987/88:Jo303 av Rune Rydén och Ingvar Eriksson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo303

av Rune Rydén och Ingvar Eriksson (m)
om skogsbruket i Skåne

Skåne är mera känt för sitt jordbruk med böljande slätter och en omfattande
livsmedelsindustri än för sitt skogsbruk. Skogen upptar dock en tredjedel
av arealen och ägs till 80 % av enskilda jord- och skogsbrukare. Lövskogen
utgör fortfarande en stor del, ca 45 % av arealen.

Skogsarealen omfattar 370 000 hektar med en mycket hög medelbonitet.
Tillväxten är ca 2 730 000 m3sk (skogskubikmeter) per år, vilket motsvarar
ca 300 miljoner kronor per år. Räknar man med att i förädlingsledet sker
ungefär en femdubbling av virkesvärdet, svarar skånskt skogsbruk för råvaran
till industrin motsvarande en omsättning av ca 1,5 miljarder kronor.

I Skåne finns bara en stor massaindustri, Nymölla. Ytterligare två större
massaindustrier är beroende av skånskt virke, nämligen Mörrum och Hyltebruk.
Det finns ca 15 sågverk i Skåne, alla dock av mindre omfattning.
Totalt sysselsätter skogen och skogsbruket i Skåne direkt över 5 000 personer.
Till detta kommer anställda inom transporter, serviceverkstäder m. m.

Problemet i skånskt skogsbruk är att man har dålig ekonomi i produktionen
av ädellövskog. Det skånska barrvirkets kvalitet är inte den allra bästa.
Landskapet är stormkänsligt: stormskadorna på skogen förrycker planeringen
och försämrar ekonomin. Den skogliga traditionen är inte så välutvecklad
på alla håll. Dett finns t. ex. bara en skogsbrukslinje inom gymnasieskolan
i hela landskapet.

Luftföroreningarna förorsakar skador på skogen även i Skåne. De är
dock ännu svåra att mäta. Oroande är att nästan alla trädslag tycks påverkas
av luftföroreningarna. Utsläppen i det egna landskapet måste begränsas.
Likaså måste man genom internationella överenskommelser få till stånd
ytterligare begränsningar av utsläppsmängderna som kommer från andra
länder. Det är dessutom av mycket stor vikt att man snabbt kan registrera
och mäta skadeutvecklingen. Skogsvårdsstyrelserna bör få resurser härför.

Den 1 juli 1984 ersattes bokskogslagen med en ny lag, ädellövskogslagen.
Enligt den skall marker med ädellövskog (t. ex. bok, ek, alm, ask) även i
fortsättningen användas för dessa trädslag, om inte länsstyrelsen medger
annat. Statsbidrag skall kunna lämnas bl. a. till anläggning och skötsel av
ädellövskogen. I proposition 1987/88:100 bilaga 11 föreslås 8 miljoner kronor
inom anslagsdelen Ädellövskog. Det är bra. Tvingar statsmakterna
skogsägarna att behålla vissa trädslag som ger lägre avkastning, måste man
ta konsekvenserna och lämna ersättning.

I propositionen föreslås samtidigt anslag till åtgärder i lågproducerande Mot. 1987/88

bestånd, s. k. 5:3-skogar. Detta anslag bör borttas, inte minst med hänsyn Jo303

till konflikterna mellan skogsvårdslagens bestämmelser och ädellövskogslagens.

Med hänsyn till att åkermark friställs och sedan planteras med skog, är
det angeläget att plantproduktionen av lövträd, bl. a. björk, kan ökas, eftersom
efterfrågan på lövträdsplantor stiger för varje år. Institutet för skogsförbättring
vid Ekebo, Svalöv, har förädlingsansvaret för barr- och lövträdsplantor
i södra Sverige, borde ha större anslag för att bättre kunna
tillgodose behovet.

För skogsbruket i Skåne är det mycket angeläget, sedan ädellövskogslagen
nu trätt i kraft, att frågan om en utveckling av lövskogsbruket uppmärksammas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av registrering och mätning av skogsskador
och en omfördelning av anslag härtill,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en ökad satsning på ädellövskogen
och en omfördelning av anslag härtill.

Stockholm den 22 januari 1988

Rune Rydén (m) Ingvar Eriksson (m)

4